Titel: Suddenly, Last Summer / Plötsligt i somras
Genre: Drama
Land: USA
År: 1959
Regi: Joseph L. Mankiewicz
I rollerna: Montgomery Clift, Elizabeth Taylor, Katharine Hepburn, Albert Dekker
Handling: Året är 1937. I New Orleans planerar en rik änka att finansiera byggnationen av ett sjukhus. Motkravet är att man lobotomerar hennes syster Catherine, som har tappat förståndet under mystiska förhållanden.
Omdöme: Tennessee Williams är en av USA:s mest uppskattade och hyllade författare. Flera av hans böcker och pjäser har blivit till film där jag bl.a. sett A Streetcar Named Desire tidigare. Jag var inte allt för förtjust i den och jag har ofta svårt för teater på film. Det blir lätt långa sekvenser som utspelas på samma plats och det kräver en hel del utav skådespelarna. Här får Montgomery Clift axla rollen som den duktige läkaren som utför lobotomisering. Bara något år tidigare råkade han i verkligheten ut för en svår bilolycka efter att ha lämnat en fest hos Elizabeth Taylor. Han fick plastikkirurgi för att återställa hans skadade ansikte, men vare sig ansiktet, rösten eller han själv blev den han var tidigare. Han fick problem med alkohol, tabletter och hade problem med depressioner pga sin homosexualitet.
Här får han ta hand om just Elizabeth Taylor som spelar vackra Catherine som var kusin till Sebastian som dog förra sommaren när de två var runt i Europa. Hon blev efter dödsfallet hysterisk och har svårt att minnas vad som egentligen hände. Samtidigt vill Sebastians mamma, Violet (Katharine Hepburn), att Catherine blir lobotomerad så att hon inte skapar mer bekymmer. Läkaren vill dock träffa Catherine först och under några dagar se om man kan ta reda på vad som verkligen hände. Filmen är helt enkelt för enformig för att jag ska gilla det här. Det tar ungefär halva filmen för att den överhuvudtaget ska komma någon vart, sen händer något och den är på väg, men så kommer man till upplösningen och allt blir en soppa.
3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
Genre: Drama
Land: USA
År: 1959
Regi: Joseph L. Mankiewicz
I rollerna: Montgomery Clift, Elizabeth Taylor, Katharine Hepburn, Albert Dekker
Handling: Året är 1937. I New Orleans planerar en rik änka att finansiera byggnationen av ett sjukhus. Motkravet är att man lobotomerar hennes syster Catherine, som har tappat förståndet under mystiska förhållanden.
Omdöme: Tennessee Williams är en av USA:s mest uppskattade och hyllade författare. Flera av hans böcker och pjäser har blivit till film där jag bl.a. sett A Streetcar Named Desire tidigare. Jag var inte allt för förtjust i den och jag har ofta svårt för teater på film. Det blir lätt långa sekvenser som utspelas på samma plats och det kräver en hel del utav skådespelarna. Här får Montgomery Clift axla rollen som den duktige läkaren som utför lobotomisering. Bara något år tidigare råkade han i verkligheten ut för en svår bilolycka efter att ha lämnat en fest hos Elizabeth Taylor. Han fick plastikkirurgi för att återställa hans skadade ansikte, men vare sig ansiktet, rösten eller han själv blev den han var tidigare. Han fick problem med alkohol, tabletter och hade problem med depressioner pga sin homosexualitet.
Här får han ta hand om just Elizabeth Taylor som spelar vackra Catherine som var kusin till Sebastian som dog förra sommaren när de två var runt i Europa. Hon blev efter dödsfallet hysterisk och har svårt att minnas vad som egentligen hände. Samtidigt vill Sebastians mamma, Violet (Katharine Hepburn), att Catherine blir lobotomerad så att hon inte skapar mer bekymmer. Läkaren vill dock träffa Catherine först och under några dagar se om man kan ta reda på vad som verkligen hände. Filmen är helt enkelt för enformig för att jag ska gilla det här. Det tar ungefär halva filmen för att den överhuvudtaget ska komma någon vart, sen händer något och den är på väg, men så kommer man till upplösningen och allt blir en soppa.
3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
