Titel: La resa dei conti / The Big Gundown / En blodig kniv - ett dödande skott
Genre: Västern
Land: Italien/Spanien
År: 1966
Regi: Sergio Sollima
I rollerna: Lee Van Cleef, Tomas Milian, Walter Barnes, Gérard Herter
Handling: John Corbett jagar mexikanen Cuchillo Sanchez, som misstänks för våldtäkt och mord på en 12-årig flicka, genom hela södern. Upplösningen blir dock inte som hans uppdragsgivare tänkt sig.
Omdöme: Med italienska spaghettivästerns vet man aldrig vad man får. Antingen är de sunkiga och slarvigt utförda eller så är de gjorda med omsorg och får till den rätta känslan. Det är ingen tvekan om att den här får till den rätta känslan och håller en ganska hög produktionskvalité. Filmen har en underbar inledningsscen där tre män på flykt undan rättvisan stöter på en man, John Corbett (Lee Van Cleef), som visar sig vara mannen som är ute efter dem. De ber om varsin kula för att få försöka dra snabbare än den erkänt snabbe Corbett. Han radar upp kulorna och duellen kan börja.
Efter den fina inledningen får Corbett reda på att en mexikan vid namn Cuchillo Sanchez (Tomas Milian) våldtagit och dödat en 12-årig flicka. Han tar sig an uppdraget att hitta mexikanen och ta in honom - död eller levande. Men att fånga den sluge mexikanen visar sig vara lättare sagt än gjort. Här blir det en katt-och-råtta-lek mellan de två och på vägen kommer det dyka upp vändningar som förändrar saker och ting. Manuset är bl.a. skrivet av Sergio Donati som var med och skrev manus till både För några få dollar mer och underbara Once Upon a Time in the West. Och det märks då det är smarta vändningar och scener som gör sig bra i en spaghettivästern.
Avslutande uppgörelsen, ja de är faktiskt två, höjer pulsen rejält och sista kvarten är verkligen underbar som man önskar att det ska vara i en sån här film. Och det som är allra bäst är den underbara musiken, som så många gånger förr, av mästaren Ennio Morricone som sätter sin prägel tidigt och som sen bara öser på allt mer. Utan hans magiska musik hade filmen säkerligen inte varit lika bra, men den är så passande och bra att allt faller på plats. Lee Van Cleef och Tomas Milian gör gedigna insatser och passar perfekt i sina roller. Gillar att Corbett inte är genomgod och kan gå över gränsen för att få som han vill. En trevlig överraskning som förtjänar att upptäckas av fler.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
Genre: Västern
Land: Italien/Spanien
År: 1966
Regi: Sergio Sollima
I rollerna: Lee Van Cleef, Tomas Milian, Walter Barnes, Gérard Herter
Handling: John Corbett jagar mexikanen Cuchillo Sanchez, som misstänks för våldtäkt och mord på en 12-årig flicka, genom hela södern. Upplösningen blir dock inte som hans uppdragsgivare tänkt sig.
Omdöme: Med italienska spaghettivästerns vet man aldrig vad man får. Antingen är de sunkiga och slarvigt utförda eller så är de gjorda med omsorg och får till den rätta känslan. Det är ingen tvekan om att den här får till den rätta känslan och håller en ganska hög produktionskvalité. Filmen har en underbar inledningsscen där tre män på flykt undan rättvisan stöter på en man, John Corbett (Lee Van Cleef), som visar sig vara mannen som är ute efter dem. De ber om varsin kula för att få försöka dra snabbare än den erkänt snabbe Corbett. Han radar upp kulorna och duellen kan börja.
Efter den fina inledningen får Corbett reda på att en mexikan vid namn Cuchillo Sanchez (Tomas Milian) våldtagit och dödat en 12-årig flicka. Han tar sig an uppdraget att hitta mexikanen och ta in honom - död eller levande. Men att fånga den sluge mexikanen visar sig vara lättare sagt än gjort. Här blir det en katt-och-råtta-lek mellan de två och på vägen kommer det dyka upp vändningar som förändrar saker och ting. Manuset är bl.a. skrivet av Sergio Donati som var med och skrev manus till både För några få dollar mer och underbara Once Upon a Time in the West. Och det märks då det är smarta vändningar och scener som gör sig bra i en spaghettivästern.
Avslutande uppgörelsen, ja de är faktiskt två, höjer pulsen rejält och sista kvarten är verkligen underbar som man önskar att det ska vara i en sån här film. Och det som är allra bäst är den underbara musiken, som så många gånger förr, av mästaren Ennio Morricone som sätter sin prägel tidigt och som sen bara öser på allt mer. Utan hans magiska musik hade filmen säkerligen inte varit lika bra, men den är så passande och bra att allt faller på plats. Lee Van Cleef och Tomas Milian gör gedigna insatser och passar perfekt i sina roller. Gillar att Corbett inte är genomgod och kan gå över gränsen för att få som han vill. En trevlig överraskning som förtjänar att upptäckas av fler.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
