Titel: Heat
Genre: Kriminaldrama/Action
Land: USA
År: 1995
Regi: Michael Mann
I rollerna: Robert De Niro, Al Pacino, Val Kilmer, Jon Voight, Tom Sizemore, Natalie Portman, Ashley Judd, Dennis Haysbert
Handling: En strid mellan två män på varsin sida om lagen. Neil McCauley är en tjuv - en av de bästa. Han och hans team imponerar till och med på detektiven Vincent Hanna. Det blir hans mål i livet att sätta dit McCauley.
Omdöme: Det som gör den här (och Michael Manns övriga filmer) så speciell är karaktärerna och det djup alla har. Här handlar det inte om ytlig standard action, som det lätt kunde ha blivit. Istället ligger fokusen på de två "ledarna" - Vincent (Al Pacino) och Neil (Robert De Niro).
Men samtidigt får människorna runt dem stort spelrum och jag gillar starkt scenerna mellan Neil och Eady. Dessa överträffar scenerna mellan Vincent och Justine. Orsaken är att det känns mer laddat och spännande mellan de två förstnämnda. Vincents förhållande är mer som en berg- och dalbana, förhållandet har kanske sett sina bästa dagar.
Filmens mest minnesvärda scen är utan tvivel bankrånsscenen med skottlossningen på öppen gata. Det är så intensivt att man nästan inte vill blinka och man kan bara luta sig tillbaka och njuta. Men den scenen hade inte varit lika bra om uppbyggnaden inte vore så bra som den är. En annan minnesvärd scen är givetvis när De Niro och Pacino sitter tillsammans på ett fik då de träffas för första gången.
Filmen är förvisso lång med sina 2.45, men alla karaktärer och historier gör att det absolut inte känns så långt. Det är kul att även de mindre karaktärerna som Waingro får en hel del tid att visa vad de kan. Han som spelar honom, Kevin Gage, är riktigt sliskig och bra.
Även Val Kilmer är kul att se, även om han inte har så många repliker. Tom Sizemore passar perfekt och så dyker bl.a. Jon Voight och Dennis Haysbert upp i mindre roller. De två kvinnorna (Neils och Vincents) tycker jag passar bra och det är nog ett plus att de inte är några kända skådespelerskor, för då hade man nog fokuserat för mycket på det.
Det är inte så många typiska "mellanspel" som man brukar få se i Michael Manns filmer. Mycket pga att det finns så mycket att berätta med så många intressanta karaktärer. Men visst finns det partier som är otroligt stämningsfulla i typisk Michael Mann-anda. Man(n) har som vanligt fångat ljuset och staden på ett härligt sätt och musiken ska vi inte tala om.
Det är välkomponerad musik som förhöjer de flesta scenerna och ger dem extra atmosfär. Finns inte många svaga punkter i filmen och det här är en av de allra bästa crime-filmerna som gjorts. Tjuv och polis har aldrig varit intressantare att följa.
5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
23 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.2
Genre: Kriminaldrama/Action
Land: USA
År: 1995
Regi: Michael Mann
I rollerna: Robert De Niro, Al Pacino, Val Kilmer, Jon Voight, Tom Sizemore, Natalie Portman, Ashley Judd, Dennis Haysbert
Handling: En strid mellan två män på varsin sida om lagen. Neil McCauley är en tjuv - en av de bästa. Han och hans team imponerar till och med på detektiven Vincent Hanna. Det blir hans mål i livet att sätta dit McCauley.
Omdöme: Det som gör den här (och Michael Manns övriga filmer) så speciell är karaktärerna och det djup alla har. Här handlar det inte om ytlig standard action, som det lätt kunde ha blivit. Istället ligger fokusen på de två "ledarna" - Vincent (Al Pacino) och Neil (Robert De Niro).
Men samtidigt får människorna runt dem stort spelrum och jag gillar starkt scenerna mellan Neil och Eady. Dessa överträffar scenerna mellan Vincent och Justine. Orsaken är att det känns mer laddat och spännande mellan de två förstnämnda. Vincents förhållande är mer som en berg- och dalbana, förhållandet har kanske sett sina bästa dagar.
Filmens mest minnesvärda scen är utan tvivel bankrånsscenen med skottlossningen på öppen gata. Det är så intensivt att man nästan inte vill blinka och man kan bara luta sig tillbaka och njuta. Men den scenen hade inte varit lika bra om uppbyggnaden inte vore så bra som den är. En annan minnesvärd scen är givetvis när De Niro och Pacino sitter tillsammans på ett fik då de träffas för första gången.
Filmen är förvisso lång med sina 2.45, men alla karaktärer och historier gör att det absolut inte känns så långt. Det är kul att även de mindre karaktärerna som Waingro får en hel del tid att visa vad de kan. Han som spelar honom, Kevin Gage, är riktigt sliskig och bra.
Även Val Kilmer är kul att se, även om han inte har så många repliker. Tom Sizemore passar perfekt och så dyker bl.a. Jon Voight och Dennis Haysbert upp i mindre roller. De två kvinnorna (Neils och Vincents) tycker jag passar bra och det är nog ett plus att de inte är några kända skådespelerskor, för då hade man nog fokuserat för mycket på det.
Det är inte så många typiska "mellanspel" som man brukar få se i Michael Manns filmer. Mycket pga att det finns så mycket att berätta med så många intressanta karaktärer. Men visst finns det partier som är otroligt stämningsfulla i typisk Michael Mann-anda. Man(n) har som vanligt fångat ljuset och staden på ett härligt sätt och musiken ska vi inte tala om.
Det är välkomponerad musik som förhöjer de flesta scenerna och ger dem extra atmosfär. Finns inte många svaga punkter i filmen och det här är en av de allra bästa crime-filmerna som gjorts. Tjuv och polis har aldrig varit intressantare att följa.
5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
23 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.2
