Titel: Trainspotting
Genre: Komedi/Drama
Land: Storbritannien
År: 1996
Regi: Danny Boyle
I rollerna: Ewan McGregor, Ewen Bremner, Jonny Lee Miller, Robert Carlyle
Handling: Heroinmissbrukaren Mark delar knarkarkvart i Edinburgh med sina missbrukarkompisar Spud, Sick Boy samt Alison. Tillsammans med ett antal mer eller mindre bisarra vänner speglar de en tragikomisk och cynisk generation i dagens Storbritannien.
Omdöme: Det är verkligen en upplevelse att se den här filmen utan att minnas allt för mycket för det händer något hela tiden och allt är skickligt ihopsatt. Det må inte vara världens snyggaste film, men den är välberättad och väldigt välspelad. De olika karaktärerna gestaltas utmärkt av de olika skådespelarna och det gör mycket att det inte är en massa stjärnor som dyker upp i diverse roller. De har en fin gemenskap och filmen handlar mycket om vänskapen dem emellan.
Ewan McGregor gör en mycket bra huvudrollsprestation som Renton, men min absoluta favorit är utan tvekan Begbie som spelas av Robert Carlyle. Han är så sanslöst häftig att han dominerar varenda scen han är med i. Sen gillar jag också det faktum att musiken får stor plats och lyckas ge filmen mer puls och höja atmosfären ytterligare ett snäpp. På något sätt känns filmen väldigt mycket 90-tal och det är en skön känsla tycker jag. Jag har aldrig haft med droger att göra, men jag tror filmen lyckas bra med att förmedla känslorna de inblandade måste ha.
Det är speciellt en scen som jag tycker står ut lite extra och det är när Renton är hemma hos sina föräldrar på avgiftning. Han ser saker i syne och alla verkar vara emot honom. Det påminner mig lite om den väldigt bra tyska filmen Vi barn från Bahnhof Zoo som iofs fokuserar på drogmissbruket på ett lite annat sätt. Båda filmerna har dock denna viktiga scen när de är hos föräldrarna och ligger i sängen och måste gå igenom de tunga faserna i drogavvänjningen. Filmen har också en hel del humor, men däremellan kommer några väldigt allvarliga scener, som med babyn. Gillar hur filmen lyckas bygga upp flera karaktärer samtidigt under så pass kort tid (filmen är endast lite över 90 minuter) och jag tycker helt enkelt det är en mycket bra film.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
Genre: Komedi/Drama
Land: Storbritannien
År: 1996
Regi: Danny Boyle
I rollerna: Ewan McGregor, Ewen Bremner, Jonny Lee Miller, Robert Carlyle
Handling: Heroinmissbrukaren Mark delar knarkarkvart i Edinburgh med sina missbrukarkompisar Spud, Sick Boy samt Alison. Tillsammans med ett antal mer eller mindre bisarra vänner speglar de en tragikomisk och cynisk generation i dagens Storbritannien.
Omdöme: Det är verkligen en upplevelse att se den här filmen utan att minnas allt för mycket för det händer något hela tiden och allt är skickligt ihopsatt. Det må inte vara världens snyggaste film, men den är välberättad och väldigt välspelad. De olika karaktärerna gestaltas utmärkt av de olika skådespelarna och det gör mycket att det inte är en massa stjärnor som dyker upp i diverse roller. De har en fin gemenskap och filmen handlar mycket om vänskapen dem emellan.
Ewan McGregor gör en mycket bra huvudrollsprestation som Renton, men min absoluta favorit är utan tvekan Begbie som spelas av Robert Carlyle. Han är så sanslöst häftig att han dominerar varenda scen han är med i. Sen gillar jag också det faktum att musiken får stor plats och lyckas ge filmen mer puls och höja atmosfären ytterligare ett snäpp. På något sätt känns filmen väldigt mycket 90-tal och det är en skön känsla tycker jag. Jag har aldrig haft med droger att göra, men jag tror filmen lyckas bra med att förmedla känslorna de inblandade måste ha.
Det är speciellt en scen som jag tycker står ut lite extra och det är när Renton är hemma hos sina föräldrar på avgiftning. Han ser saker i syne och alla verkar vara emot honom. Det påminner mig lite om den väldigt bra tyska filmen Vi barn från Bahnhof Zoo som iofs fokuserar på drogmissbruket på ett lite annat sätt. Båda filmerna har dock denna viktiga scen när de är hos föräldrarna och ligger i sängen och måste gå igenom de tunga faserna i drogavvänjningen. Filmen har också en hel del humor, men däremellan kommer några väldigt allvarliga scener, som med babyn. Gillar hur filmen lyckas bygga upp flera karaktärer samtidigt under så pass kort tid (filmen är endast lite över 90 minuter) och jag tycker helt enkelt det är en mycket bra film.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
