Titel: Midnight Cowboy
Genre: Drama
Land: USA
År: 1969
Regi: John Schlesinger
I rollerna: Jon Voight, Dustin Hoffman, Sylvia Miles, Brenda Vaccaro
Handling: En bondgrabb flyttar från Texas till New York City för att försörja sig som gigolo på rika kvinnor. Det är dock inte lika enkelt som han tänkt sig. I stället kommer han i kontakt med en rörelsehindrad man, som lever ett ganska sjaskigt liv, och de båda männen utvecklar en djup vänskap.
Omdöme: Första gången jag såg filmen missade jag sista minuten eller två. Trots att jag hade sett den tidigare var det nästan som att se en helt ny film då jag kom ihåg förvånanvsärt lite av den. Vissa viktiga och stora scener hade jag absolut inget minne av. Så det kändes skönt att ge filmen en ny chans och se den med nya ögon.
Jag har dock inte ändrat uppfattning om filmen som inte lyckas få mig att känna att det är en toppfilm. Det finns självklart en del bra med filmen - skådespeleriet och musiken. Jag får stundtals lite samma känsla som av Mandomsprovet när musiken spelas, och det är lyckat. Tyvärr är inte den här filmen i närheten av den, om man nu ska jämföra (främst pga att de är från 1967 respektive 1969).
Jon Voight är som gjuten i rollen som Joe "Cowboy" Buck och känns väldigt naturlig i det han gör. Inte lika naturlig, men minst lika bra, är Dustin Hoffman som den haltande och sliskige Rico "Ratso" Rizzo. En vänskap byggs upp mellan de två i filmen och det är väl det som också är starkast. Men jag känner inte riktigt så mycket för karaktärerna att jag vid filmens slut känner något speciellt, trots att jag kanske borde göra det. Jag gillar karaktärerna och allt, men något fattas för att det verkligen ska kännas.
Sen tyckte jag ett par scener var lite jobbiga, främst när de kommer till festen mot slutet. Ok att Joe rökte på lite, men det blev lite väl flummigt där. Däremot gillade jag många av flashbackscenerna som var i svartvitt samt klippningen. Filmen fick tre Oscars (film, regi och manus), men ska man vara ärlig var konkurrensen inte den bästa. Butch Cassidy & the Sundance Kid var bra, men ingen toppfilm. Kanske att Z var den bästa, men det är alltid svårt för en utländsk film att vinna.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
Genre: Drama
Land: USA
År: 1969
Regi: John Schlesinger
I rollerna: Jon Voight, Dustin Hoffman, Sylvia Miles, Brenda Vaccaro
Handling: En bondgrabb flyttar från Texas till New York City för att försörja sig som gigolo på rika kvinnor. Det är dock inte lika enkelt som han tänkt sig. I stället kommer han i kontakt med en rörelsehindrad man, som lever ett ganska sjaskigt liv, och de båda männen utvecklar en djup vänskap.
Omdöme: Första gången jag såg filmen missade jag sista minuten eller två. Trots att jag hade sett den tidigare var det nästan som att se en helt ny film då jag kom ihåg förvånanvsärt lite av den. Vissa viktiga och stora scener hade jag absolut inget minne av. Så det kändes skönt att ge filmen en ny chans och se den med nya ögon.
Jag har dock inte ändrat uppfattning om filmen som inte lyckas få mig att känna att det är en toppfilm. Det finns självklart en del bra med filmen - skådespeleriet och musiken. Jag får stundtals lite samma känsla som av Mandomsprovet när musiken spelas, och det är lyckat. Tyvärr är inte den här filmen i närheten av den, om man nu ska jämföra (främst pga att de är från 1967 respektive 1969).
Jon Voight är som gjuten i rollen som Joe "Cowboy" Buck och känns väldigt naturlig i det han gör. Inte lika naturlig, men minst lika bra, är Dustin Hoffman som den haltande och sliskige Rico "Ratso" Rizzo. En vänskap byggs upp mellan de två i filmen och det är väl det som också är starkast. Men jag känner inte riktigt så mycket för karaktärerna att jag vid filmens slut känner något speciellt, trots att jag kanske borde göra det. Jag gillar karaktärerna och allt, men något fattas för att det verkligen ska kännas.
Sen tyckte jag ett par scener var lite jobbiga, främst när de kommer till festen mot slutet. Ok att Joe rökte på lite, men det blev lite väl flummigt där. Däremot gillade jag många av flashbackscenerna som var i svartvitt samt klippningen. Filmen fick tre Oscars (film, regi och manus), men ska man vara ärlig var konkurrensen inte den bästa. Butch Cassidy & the Sundance Kid var bra, men ingen toppfilm. Kanske att Z var den bästa, men det är alltid svårt för en utländsk film att vinna.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
