Titel: The Getaway - Rymmarna
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1972
Regi: Sam Peckinpah
I rollerna: Steve McQueen, Ali MacGraw, Al Lettieri, Slim Pickens
Handling: "Doc" McCoy släpps fri från fängelset, men i gengäld förväntar sig sheriffen Benyon att han rånar en bank. McCoy är dock inte dummare än att han inser att såväl Benyon som Rudy Butler, McCoys medhjälpare vid rånet, inte är att lita på. När kuppen går snett flyr McCoy med sin hustru Carol och en rasande jakt drar igång, där det inte bara är polisen som jagar McCoy...
Omdöme: Många år sen jag såg denna actionspäckade film med Steve McQueen regisserad av Sam Peckinpah. Jag kom inte ihåg allt för mycket, men vet att jag var ganska besviken när jag såg den första gången. Sam Peckinpah älskade slow motion och mycket pang pang. Redan vid förtexterna fryser man bilden när skådespelarna presenteras. Och under filmens gång bjuds man på ett flertal actionsekvenser med mängder med slow motion. Jag älskar det och det finns nog ingen bättre än just Peckinpah på detta. Varför använder sig inte fler av denna teknik i actionscener ? Nu för tiden klipper man sönder med en massa klipp och olika kameror, men slow motion är oftast effektivare.
Steve McQueen och Ali MacGraw, som också gifte sig i verkligheten efter den här filmen, är även partners när det kommer till den brottsliga banan. Men de har mycket att gräla över under filmens gång och det leder till spänningar dem emellan som kan komma att kosta dem livet. För efter sig har de inte bara polisen, utan även en mördare som vill åt pengarna från bankrånet. Mördaren Rudy spelas av Al Lettieri som nog är filmens bästa karaktär och påminner en del om Anton Chigurh (Javier Bardem) från No Country for Old Men, även om han inte är lika effektiv. Överhuvudtaget finns det likheter filmerna emellan då de bl.a. även utspelas i Texas.
Det är en sak jag stör mig på väldigt mycket med den här filmen och det är dess musik av Quincy Jones. Han anlitades ofta på 60- och 70-talet till en del bra filmer, men för det mesta sabbade han dem, precis som han gör här. Det känns som han experimenterar med olika instrument och många gånger passar inte musiktypen in i scenerna. Då och då lyckas han ok, men resten av tiden förstör han stämningen totalt. Trots det lyckas filmen ha bra känsla mycket pga de lyckade actionsekvenserna med främst slutuppgörelsen som den bästa. Hade filmen haft bättre, tätare musik, hade jag gillat det här mer. Men det är inte enda tjuven här, det är även regissören då det känns som man slarvat med detaljerna. Många saker känns slarviga i storyn och berättandet vilket är mycket synd då detta annars hade varit en klassiker.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1972
Regi: Sam Peckinpah
I rollerna: Steve McQueen, Ali MacGraw, Al Lettieri, Slim Pickens
Handling: "Doc" McCoy släpps fri från fängelset, men i gengäld förväntar sig sheriffen Benyon att han rånar en bank. McCoy är dock inte dummare än att han inser att såväl Benyon som Rudy Butler, McCoys medhjälpare vid rånet, inte är att lita på. När kuppen går snett flyr McCoy med sin hustru Carol och en rasande jakt drar igång, där det inte bara är polisen som jagar McCoy...
Omdöme: Många år sen jag såg denna actionspäckade film med Steve McQueen regisserad av Sam Peckinpah. Jag kom inte ihåg allt för mycket, men vet att jag var ganska besviken när jag såg den första gången. Sam Peckinpah älskade slow motion och mycket pang pang. Redan vid förtexterna fryser man bilden när skådespelarna presenteras. Och under filmens gång bjuds man på ett flertal actionsekvenser med mängder med slow motion. Jag älskar det och det finns nog ingen bättre än just Peckinpah på detta. Varför använder sig inte fler av denna teknik i actionscener ? Nu för tiden klipper man sönder med en massa klipp och olika kameror, men slow motion är oftast effektivare.
Steve McQueen och Ali MacGraw, som också gifte sig i verkligheten efter den här filmen, är även partners när det kommer till den brottsliga banan. Men de har mycket att gräla över under filmens gång och det leder till spänningar dem emellan som kan komma att kosta dem livet. För efter sig har de inte bara polisen, utan även en mördare som vill åt pengarna från bankrånet. Mördaren Rudy spelas av Al Lettieri som nog är filmens bästa karaktär och påminner en del om Anton Chigurh (Javier Bardem) från No Country for Old Men, även om han inte är lika effektiv. Överhuvudtaget finns det likheter filmerna emellan då de bl.a. även utspelas i Texas.
Det är en sak jag stör mig på väldigt mycket med den här filmen och det är dess musik av Quincy Jones. Han anlitades ofta på 60- och 70-talet till en del bra filmer, men för det mesta sabbade han dem, precis som han gör här. Det känns som han experimenterar med olika instrument och många gånger passar inte musiktypen in i scenerna. Då och då lyckas han ok, men resten av tiden förstör han stämningen totalt. Trots det lyckas filmen ha bra känsla mycket pga de lyckade actionsekvenserna med främst slutuppgörelsen som den bästa. Hade filmen haft bättre, tätare musik, hade jag gillat det här mer. Men det är inte enda tjuven här, det är även regissören då det känns som man slarvat med detaljerna. Många saker känns slarviga i storyn och berättandet vilket är mycket synd då detta annars hade varit en klassiker.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
