Titel: French Connection II
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1975
Regi: John Frankenheimer
I rollerna: Gene Hackman, Bernard Fresson, Fernando Rey, Ed Lauter
Handling: "Popeye" Doyle anländer till Marseille där han ska hjälpa den franska narkotikapolisen med att lokalisera heroinkungen Alain Charnier. Han är nämnligen den enda som kan identifiera honom. Men det blir ingen semester för "Popeye", tvärtom så blir det ett helvete...
Omdöme: Denna fortsättning på "The French Connection" tar vid i princip där den första slutade. Man behöver iofs kanske inte ha sett ettan för att se den här, men det ska man givetvis göra. "Popeye" Doyle (Gene Hackman) har kommit till Marseille för att leta reda på den ytterst hale heroinsmugglaren Alain Charnier (Fernando Rey). Men denna gång befinner de sig på fransmannens hemmaplan Marseille och inte New York. Doyle slår sig ihop med den franske polisen Barthélémy (Bernard Fresson) som ska hjälpa honom under hans vistelse. Till en början visar dock fransmännen minimalt med intresse för "Popeye".
Efter det att Charnier fått syn på "Popeye", kidnappar han den ensamme polisen och håller honom fånge på ett nergånget litet hotell där de sätter honom på heroindiet under ett par veckors tid. De vill få ut så mycket information som möjligt för att ta reda på vad han vet om deras nya operationer. När polisen börjar komma för nära dumpar de honom utanför polishuset med en heroinöverdos. "Popeye" svävar nu mellan liv och död. Samtidigt kan Charnier och hans män fortsätta sin operation i fred.
Det som är positivt är att filmen skiljer sig från den första och att det inte blir allt för upprepande, det hade bara känts onödigt. Regissören John Frankenheimer har istället satt sin egna prägel på filmen, även om grunden finns kvar från originalet, och framförallt sett till att den blir ytterligare ett snäpp skitigare. Till sin hjälp har han en sanslöst bra Gene Hackman som kanske överträffar sin prestation från föregångaren när han här blir heroinberoende och sedan måste avvänja sig. Det är grymt att se honom lida, men det är lika grymt att se honom prestera på topp. Att han inte fick en Oscarsnominering för sin prestation är oförståligt, men antagligen pga att han redan vann för första filmen.
Sen saknar jag Roy Scheider som inte blivit ersatt. Trots det gillar jag den här, men den saknar tempot som första hade. Detta är mer ett drama där "Popeye" får stå i fokus helt och hållet, även under filmens avslutande jakt som för upp filmen på ytterligare en nivå där regissören experimenterat med en skön kamera som ger karaktärerns synvinkel under jakten och hans förvirrade tillstånd. Jag saknar en biljakt som John Frankenheimer var bra på (se t.ex. Ronin). En sådan hade man kunnat ha någon gång runt mitten av filmen. Som helhet är det här en bra film som tyvärr sällan får den uppskattning den förtjänar. Men den är trots allt snäppet under originalet mycket pga tempot, intensiteten, fler bra karaktärer, bättre foto (överlag) och musik.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.7
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1975
Regi: John Frankenheimer
I rollerna: Gene Hackman, Bernard Fresson, Fernando Rey, Ed Lauter
Handling: "Popeye" Doyle anländer till Marseille där han ska hjälpa den franska narkotikapolisen med att lokalisera heroinkungen Alain Charnier. Han är nämnligen den enda som kan identifiera honom. Men det blir ingen semester för "Popeye", tvärtom så blir det ett helvete...
Omdöme: Denna fortsättning på "The French Connection" tar vid i princip där den första slutade. Man behöver iofs kanske inte ha sett ettan för att se den här, men det ska man givetvis göra. "Popeye" Doyle (Gene Hackman) har kommit till Marseille för att leta reda på den ytterst hale heroinsmugglaren Alain Charnier (Fernando Rey). Men denna gång befinner de sig på fransmannens hemmaplan Marseille och inte New York. Doyle slår sig ihop med den franske polisen Barthélémy (Bernard Fresson) som ska hjälpa honom under hans vistelse. Till en början visar dock fransmännen minimalt med intresse för "Popeye".
Efter det att Charnier fått syn på "Popeye", kidnappar han den ensamme polisen och håller honom fånge på ett nergånget litet hotell där de sätter honom på heroindiet under ett par veckors tid. De vill få ut så mycket information som möjligt för att ta reda på vad han vet om deras nya operationer. När polisen börjar komma för nära dumpar de honom utanför polishuset med en heroinöverdos. "Popeye" svävar nu mellan liv och död. Samtidigt kan Charnier och hans män fortsätta sin operation i fred.
Det som är positivt är att filmen skiljer sig från den första och att det inte blir allt för upprepande, det hade bara känts onödigt. Regissören John Frankenheimer har istället satt sin egna prägel på filmen, även om grunden finns kvar från originalet, och framförallt sett till att den blir ytterligare ett snäpp skitigare. Till sin hjälp har han en sanslöst bra Gene Hackman som kanske överträffar sin prestation från föregångaren när han här blir heroinberoende och sedan måste avvänja sig. Det är grymt att se honom lida, men det är lika grymt att se honom prestera på topp. Att han inte fick en Oscarsnominering för sin prestation är oförståligt, men antagligen pga att han redan vann för första filmen.
Sen saknar jag Roy Scheider som inte blivit ersatt. Trots det gillar jag den här, men den saknar tempot som första hade. Detta är mer ett drama där "Popeye" får stå i fokus helt och hållet, även under filmens avslutande jakt som för upp filmen på ytterligare en nivå där regissören experimenterat med en skön kamera som ger karaktärerns synvinkel under jakten och hans förvirrade tillstånd. Jag saknar en biljakt som John Frankenheimer var bra på (se t.ex. Ronin). En sådan hade man kunnat ha någon gång runt mitten av filmen. Som helhet är det här en bra film som tyvärr sällan får den uppskattning den förtjänar. Men den är trots allt snäppet under originalet mycket pga tempot, intensiteten, fler bra karaktärer, bättre foto (överlag) och musik.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.7
