Titel: This Is Spinal Tap
Genre: Komedi/Musik
Land: USA
År: 1984
Regi: Rob Reiner
I rollerna: Michael McKean, Christopher Guest, Harry Shearer, Tony Hendra
Handling: Filmen är en parodi på en rock-dokumentär. Regissören Marty DiBergi följer och dokumenterar en åldrande brittisk rockgrupp på deras turné genom USA.
Omdöme: Jag såg den här filmen för exakt tio år sedan då jag egentligen inte visste så mycket om filmen och hade inget utpräglat filmintresse. Så jag kände att det var dags att se om den och se om den kunde leva upp till sitt goda rykte. Filmen går ut på att dokumentärregissören Marty DiBergi (spelad av den riktige regissören till filmen, Rob Reiner) ska följa det brittiska bandet Spinal Tap som kommer till USA för sin turné. Men bandet, vars medlemmar är i 40+ åldern, är på nedgång och har svårt att behålla spelningar. Mellan spelningarna får vi intervjuer med bandmedlemmarna och en insikt i arbetet som pågår bakom kulisserna.
Det man måste berömma är skådespelarna som faktiskt spelar på instrumenten själva och även sjunger. Nu är de kanske inte världens bästa, men jag har helt klart hört sämre. Och musiken de framför är många gånger helt ok och vissa gånger bra. Filmen har en hel del humor, vissa gånger så man skrattar ordentligt. Tänker speciellt på scenen med "Stonehenge", den är klassisk och perfekt. Men filmen lider också av att vara allt för upprepande. Det är spelning, sen intervju, spelning, intervju och så håller det på i princip hela filmen. Då och då slängs det in något nytt, men främst faller de allt längre ner i träsket. Och var är alla droger och alkohol ? Trots att filmen endast är lite över 80 minuter känns den längre just pga att det blir för upprepande. Kul att se Billy Crystal dyka upp i en scen, hade hoppats på att se mer av honom.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
Genre: Komedi/Musik
Land: USA
År: 1984
Regi: Rob Reiner
I rollerna: Michael McKean, Christopher Guest, Harry Shearer, Tony Hendra
Handling: Filmen är en parodi på en rock-dokumentär. Regissören Marty DiBergi följer och dokumenterar en åldrande brittisk rockgrupp på deras turné genom USA.
Omdöme: Jag såg den här filmen för exakt tio år sedan då jag egentligen inte visste så mycket om filmen och hade inget utpräglat filmintresse. Så jag kände att det var dags att se om den och se om den kunde leva upp till sitt goda rykte. Filmen går ut på att dokumentärregissören Marty DiBergi (spelad av den riktige regissören till filmen, Rob Reiner) ska följa det brittiska bandet Spinal Tap som kommer till USA för sin turné. Men bandet, vars medlemmar är i 40+ åldern, är på nedgång och har svårt att behålla spelningar. Mellan spelningarna får vi intervjuer med bandmedlemmarna och en insikt i arbetet som pågår bakom kulisserna.
Det man måste berömma är skådespelarna som faktiskt spelar på instrumenten själva och även sjunger. Nu är de kanske inte världens bästa, men jag har helt klart hört sämre. Och musiken de framför är många gånger helt ok och vissa gånger bra. Filmen har en hel del humor, vissa gånger så man skrattar ordentligt. Tänker speciellt på scenen med "Stonehenge", den är klassisk och perfekt. Men filmen lider också av att vara allt för upprepande. Det är spelning, sen intervju, spelning, intervju och så håller det på i princip hela filmen. Då och då slängs det in något nytt, men främst faller de allt längre ner i träsket. Och var är alla droger och alkohol ? Trots att filmen endast är lite över 80 minuter känns den längre just pga att det blir för upprepande. Kul att se Billy Crystal dyka upp i en scen, hade hoppats på att se mer av honom.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
