Titel: Vargtimmen
Genre: Drama/Skräck
Land: Sverige
År: 1968
Regi: Ingmar Bergman
I rollerna: Max von Sydow, Liv Ullman, Erland Josephson, Ingrid Thulin
Handling: På en enslig ö hemsöks en konstnär i kris av sitt förflutna i sina mardrömmar. Han berättar om dessa för sin frun som tycks börja uppleva dem tillsammans med honom.
Omdöme: Detta var endast min andra film av Ingmar Bergman. Den första var Smultronstället (stark trea) som jag gillade. Den här är helt annorlunda och antagligen mer i stil med många av hans tyngre filmer. Jag förstår varför jag varit så tveksam till att se fler av hans filmer. Den här känns bara konstig, konstnärlig och abstrakt. Visst finns det några ljuspunkter i filmen så som skådespeleriet av främst Max von Sydow som jag tycker brukar göra bra ifrån sig i de filmer jag sett honom i. Fotot är stundtals bra, något man förväntar sig av Sven Nykvist, men man hade kunnat kräva mer.
Jag tycker filmen är alldeles för tråkig för att den ska fånga mitt intresse. Det kretsar kring Johan och Alma Borg som är ett gift par och spenderar sommaren ute på en liten ö. Efter halva filmen dyker texten "Vargtimmen" upp och filmen ändrar lite karaktär. Från att vara ett rent drama blir det allt mer psykologiskt där Johan upplever sånt från tidigare somrar. Alma läser hans dagbok och genomlider samma upplevelser. Ett par scener här är helt ok, men som helhet var det här tyvärr ett sömnpiller. Jag har oerhört svårt för filmer som inte leder någonvart och bara stampar på samma ställe hela filmen igenom. Då och då dyker det som sagt upp scener som är lite intressantare, men de ger inte helheten en spark framåt.
3 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8
Genre: Drama/Skräck
Land: Sverige
År: 1968
Regi: Ingmar Bergman
I rollerna: Max von Sydow, Liv Ullman, Erland Josephson, Ingrid Thulin
Handling: På en enslig ö hemsöks en konstnär i kris av sitt förflutna i sina mardrömmar. Han berättar om dessa för sin frun som tycks börja uppleva dem tillsammans med honom.
Omdöme: Detta var endast min andra film av Ingmar Bergman. Den första var Smultronstället (stark trea) som jag gillade. Den här är helt annorlunda och antagligen mer i stil med många av hans tyngre filmer. Jag förstår varför jag varit så tveksam till att se fler av hans filmer. Den här känns bara konstig, konstnärlig och abstrakt. Visst finns det några ljuspunkter i filmen så som skådespeleriet av främst Max von Sydow som jag tycker brukar göra bra ifrån sig i de filmer jag sett honom i. Fotot är stundtals bra, något man förväntar sig av Sven Nykvist, men man hade kunnat kräva mer.
Jag tycker filmen är alldeles för tråkig för att den ska fånga mitt intresse. Det kretsar kring Johan och Alma Borg som är ett gift par och spenderar sommaren ute på en liten ö. Efter halva filmen dyker texten "Vargtimmen" upp och filmen ändrar lite karaktär. Från att vara ett rent drama blir det allt mer psykologiskt där Johan upplever sånt från tidigare somrar. Alma läser hans dagbok och genomlider samma upplevelser. Ett par scener här är helt ok, men som helhet var det här tyvärr ett sömnpiller. Jag har oerhört svårt för filmer som inte leder någonvart och bara stampar på samma ställe hela filmen igenom. Då och då dyker det som sagt upp scener som är lite intressantare, men de ger inte helheten en spark framåt.
3 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8