Titel: Nachts, wenn der Teufel Kam / Djävulen kom om natten
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Västtyskland
År: 1957
Regi: Robert Siodmak
I rollerna: Claus Holm, Annemarie Düringer, Mario Adorf, Hannes Messemer
Handling: En seriemördare terroriserar Hamburg, Tyskland, under Andra Världskriget. När lokalpolisen inte verkar komma någon vart, kopplas SS in på fallet för att samarbeta med Axel Kersten som är ansvarig för utredningen. Baserat på verkliga händelser.
Omdöme: Denna lilla film dök upp när jag letade efter intressanta filmer från Tyskland (i detta fall Västtyskland) och har en intressant regissör i Robert Siodmak som föddes i Tyskland, men som blev känd och stor i USA. Med filmer som bl.a. The Killers (1946), Criss Cross (1949) och The Crimson Pirate (1952), för att nämna några, etablerade han sig i Hollywood. Denna film kom efter hans succé på andra sidan Atlanten och gav nog honom lite mer fria händer än vad han annars hade fått. För han är både rak och tydlig i sitt budskap och sin kritik mot Nazityskland. Han berättar historien om en av de värsta (om inte den värsta) seriemördaren i Tysklands historia. Men samtidigt om en minst lika viktig historia om de som bestämde i landet.
Så som filmen utvecklar sig, trodde jag den skulle fokusera mer och mer på seriemördaren Bruno, och polisens och SS jakt efter honom. Men det blir egentligen inte mycket till jakt då de kommer honom på spåren efter lite märkvärdiga omständigheter. Väl omhändertagen visar Bruno hur och var han begick brotten, till SS höjdarnas belåtenhet. Mellan 55 och 80 personer lär han ha dödat, inte illa jobbat. Men livet blir inte så lätt för Axel Kersten, som såg till att Bruno hittades. SS vill nämligen glömma allt om Bruno och göra sig av med alla bevis på att han existerat eller att det var han som utförde dåden. En oskyldig mans liv står på spel då SS ser till att han blir dömd för ett av morden. Axel, tillsammans med sin flickvän Helga, försöker rädda mannen genom att kringå SS. Men det gör de inte ostraffat.
Bra skådespel av flera av de inblandade, bl.a. en ung Mario Adorf som Bruno (vilket jag inte visste var han förrän efter att ha sett filmen) och Hannes Messemer som SS-Gruppenführer Rossdorf. Det knivskarpa svartvita fotot gör sig också bra och måste nämnas. Filmen tog också en lite oväntad vändning mot slutet då fokusen gick ifrån Bruno på sätt och vis, men det var inte dåligt på något sätt. Även om den är långt ifrån så spännande som den borde ha varit, så lyckas den med att berätta sin historia på ett bra sätt. Jag hade hellre sett en lite längre jakt på Bruno där han blir allt mer frustrerad och kanske tvingas gömma sig. Finns bl.a. en kvinna som han besöker och är på väg att döda, men blir avbruten. Hon är omedveten om detta och vill att han ska dyka upp igen. Detta hade varit ett perfekt tillfälle för honom att gömma sig och ge lite mer intensitet.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Västtyskland
År: 1957
Regi: Robert Siodmak
I rollerna: Claus Holm, Annemarie Düringer, Mario Adorf, Hannes Messemer
Handling: En seriemördare terroriserar Hamburg, Tyskland, under Andra Världskriget. När lokalpolisen inte verkar komma någon vart, kopplas SS in på fallet för att samarbeta med Axel Kersten som är ansvarig för utredningen. Baserat på verkliga händelser.
Omdöme: Denna lilla film dök upp när jag letade efter intressanta filmer från Tyskland (i detta fall Västtyskland) och har en intressant regissör i Robert Siodmak som föddes i Tyskland, men som blev känd och stor i USA. Med filmer som bl.a. The Killers (1946), Criss Cross (1949) och The Crimson Pirate (1952), för att nämna några, etablerade han sig i Hollywood. Denna film kom efter hans succé på andra sidan Atlanten och gav nog honom lite mer fria händer än vad han annars hade fått. För han är både rak och tydlig i sitt budskap och sin kritik mot Nazityskland. Han berättar historien om en av de värsta (om inte den värsta) seriemördaren i Tysklands historia. Men samtidigt om en minst lika viktig historia om de som bestämde i landet.
Så som filmen utvecklar sig, trodde jag den skulle fokusera mer och mer på seriemördaren Bruno, och polisens och SS jakt efter honom. Men det blir egentligen inte mycket till jakt då de kommer honom på spåren efter lite märkvärdiga omständigheter. Väl omhändertagen visar Bruno hur och var han begick brotten, till SS höjdarnas belåtenhet. Mellan 55 och 80 personer lär han ha dödat, inte illa jobbat. Men livet blir inte så lätt för Axel Kersten, som såg till att Bruno hittades. SS vill nämligen glömma allt om Bruno och göra sig av med alla bevis på att han existerat eller att det var han som utförde dåden. En oskyldig mans liv står på spel då SS ser till att han blir dömd för ett av morden. Axel, tillsammans med sin flickvän Helga, försöker rädda mannen genom att kringå SS. Men det gör de inte ostraffat.
Bra skådespel av flera av de inblandade, bl.a. en ung Mario Adorf som Bruno (vilket jag inte visste var han förrän efter att ha sett filmen) och Hannes Messemer som SS-Gruppenführer Rossdorf. Det knivskarpa svartvita fotot gör sig också bra och måste nämnas. Filmen tog också en lite oväntad vändning mot slutet då fokusen gick ifrån Bruno på sätt och vis, men det var inte dåligt på något sätt. Även om den är långt ifrån så spännande som den borde ha varit, så lyckas den med att berätta sin historia på ett bra sätt. Jag hade hellre sett en lite längre jakt på Bruno där han blir allt mer frustrerad och kanske tvingas gömma sig. Finns bl.a. en kvinna som han besöker och är på väg att döda, men blir avbruten. Hon är omedveten om detta och vill att han ska dyka upp igen. Detta hade varit ett perfekt tillfälle för honom att gömma sig och ge lite mer intensitet.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8
