Titel: Letters from Iwo Jima
Genre: Krigsdrama
Land: USA
År: 2006
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Ken Watanabe, Kazunari Ninomiya, Tsuyoshi Ihara, Ryo Kase
Handling: Berättelsen om slaget vid Iwo Jima mellan Japan och USA under andra världskriget. Berättad ur japanskt perspektiv.
Omdöme: Filmen utspelas nästan helt på ön Iwo Jima med endast ett par korta tillbakablickar som utspelar sig utanför ön. Detta kan jämföras med Flags of Our Fathers, den amerikanska sidans berättelse, som till stora delar även utspelar sig utanför ön i USA där man får följa soldaterna som hjältar. Självklart jämför man de två filmerna och eftersom denna blev Oscarsnominerad tycker jag man kunde ha förväntat sig mer faktiskt. Filmen börjar i ett långsamt tempo där man första halvtimmen eller så följer de japanska trupperna när de förbereder sig för attackerna från amerikanarna. Under denna tid kände jag att det var lite för mycket onödigt presenterande av karaktärerna, men när attackerna väl kom igång kändes det bättre.
Krigsscenerna i denna film och Flags of Our Fathers är mycket bra. Men jag tycker nog att de var snäppet bättre i Flags of Our Fathers. Här utspelas mycket inne i grottor och i olika gömda platser på ön. Det gör att det ofta blir mörkt och även de många nattscenerna gör att själva krigsscenerna i många fall inte ger den effekt eller slagkraft som man skulle önska. Sen känner jag inte heller att det finns tillräckligt med känsla i filmen, något som i princip är bland det viktigaste i en krigsfilm. Men det är kanske allra främst ett drama som ska visa att även japanerna är mänskliga och som alla andra.
Fotot är skickligt och de gråa tonerna passar bra, även om det stundtals nästan blir svartvitt. Musiken känns ojämn då den till en början är bra och passande, men i ett par scener spårar ur lite. Vet inte om det är Clint själv eller hans son Kyle man ska klaga på mest i detta fall. Som helhet inte en film jag tycker är värd den fina kritiken, men som ändå är sevärd. Det är två skådespelare/karaktärer som jag tycker sticker ut lite extra i filmen. Det är främst Ken Watanabe som General Kuribayashi som är omtyckt av sina soldater, men som inte alltid respekteras av officerarna som leder trupperna. Den andra är Kuribayashis vän Baron Nishi som spelas bra av Tsuyoshi Ihara.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
Genre: Krigsdrama
Land: USA
År: 2006
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Ken Watanabe, Kazunari Ninomiya, Tsuyoshi Ihara, Ryo Kase
Handling: Berättelsen om slaget vid Iwo Jima mellan Japan och USA under andra världskriget. Berättad ur japanskt perspektiv.
Omdöme: Filmen utspelas nästan helt på ön Iwo Jima med endast ett par korta tillbakablickar som utspelar sig utanför ön. Detta kan jämföras med Flags of Our Fathers, den amerikanska sidans berättelse, som till stora delar även utspelar sig utanför ön i USA där man får följa soldaterna som hjältar. Självklart jämför man de två filmerna och eftersom denna blev Oscarsnominerad tycker jag man kunde ha förväntat sig mer faktiskt. Filmen börjar i ett långsamt tempo där man första halvtimmen eller så följer de japanska trupperna när de förbereder sig för attackerna från amerikanarna. Under denna tid kände jag att det var lite för mycket onödigt presenterande av karaktärerna, men när attackerna väl kom igång kändes det bättre.
Krigsscenerna i denna film och Flags of Our Fathers är mycket bra. Men jag tycker nog att de var snäppet bättre i Flags of Our Fathers. Här utspelas mycket inne i grottor och i olika gömda platser på ön. Det gör att det ofta blir mörkt och även de många nattscenerna gör att själva krigsscenerna i många fall inte ger den effekt eller slagkraft som man skulle önska. Sen känner jag inte heller att det finns tillräckligt med känsla i filmen, något som i princip är bland det viktigaste i en krigsfilm. Men det är kanske allra främst ett drama som ska visa att även japanerna är mänskliga och som alla andra.
Fotot är skickligt och de gråa tonerna passar bra, även om det stundtals nästan blir svartvitt. Musiken känns ojämn då den till en början är bra och passande, men i ett par scener spårar ur lite. Vet inte om det är Clint själv eller hans son Kyle man ska klaga på mest i detta fall. Som helhet inte en film jag tycker är värd den fina kritiken, men som ändå är sevärd. Det är två skådespelare/karaktärer som jag tycker sticker ut lite extra i filmen. Det är främst Ken Watanabe som General Kuribayashi som är omtyckt av sina soldater, men som inte alltid respekteras av officerarna som leder trupperna. Den andra är Kuribayashis vän Baron Nishi som spelas bra av Tsuyoshi Ihara.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
