Titel: The Conversation / Avlyssningen
Genre: Thriller/Mysterium/Drama
Land: USA
År: 1974
Regi: Francis Ford Coppola
I rollerna: Gene Hackman, John Cazale, Harrison Ford, Robert Duvall
Handling: Harry Caul är proffs på avlyssning. Hans senaste jobb är att avlyssna ett par i en välbesökt park som han uppfattar är utsatta för något slags hot...
Omdöme: Efter succén med Gudfadern (1972) fick regissören Francis Ford Coppola göra filmen som han redan 1966 skrivit manus till. Då var det ingen som ville låta honom göra filmen, men 1974 var det inga problem. Filmen lär både vara Coppolas och Gene Hackmans favoritfilm som de gjort. Det filmen lyckas väldigt bra med är att skapa en obehaglig känsla av paranoia som man främst ser hos Harry Caul.
Manuset är en av filmens starkaste sidor då man med små medel lyckas hålla intresset uppe rakt igenom, utan att det behöver hända särskilt mycket. Harry redigerar och lyssnar på inspelningarna han gjort. Han misstänker allt mer att något inte ligger rätt till och vill inte lämna över bandet till någon annan än den som anlitat honom, en direktör på ett företag. Detta gör att han känner sig förföljd och det faktum att han redan från början är misstänksam och paranoid gör inte livet enklare.
Första gången jag såg den förväntade jag mig en tät thriller rakt igenom. Men den är lite annorlunda än så och det gäller att man håller koncentrationen uppe, annars är det lätt att missa viktiga detaljer. Gene Hackman som Harry Caul är fullständigt lysande och utmärkt i rollen. Det är de små detaljerna som bygger upp hela hans karaktär och det känns som han ÄR Harry Caul. Resten av rollistan imponerar likaså med klassiska John Cazale (som kanske kunde fått lite mer utrymme) som spelar Harrys kollega. Harrison Ford innan han var känd i en bra prestation samt Robert Duvall i en liten, men viktig roll.
Det jag är mest besviken på är nog musiken i filmen. Jo, stundtals är den bra och passande, bl.a. i några av de mest spännande scenerna i filmen, men många gånger kunde den varit så mycket bättre och mer stämningshöjande. Detta hade definitivt gjort att filmen blivit än mer spännande och bättre. Det är nog det enda jag kan klaga på, men annars är det här en mycket välgjord film på många sätt.
5 - Skådespelare
5 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
Genre: Thriller/Mysterium/Drama
Land: USA
År: 1974
Regi: Francis Ford Coppola
I rollerna: Gene Hackman, John Cazale, Harrison Ford, Robert Duvall
Handling: Harry Caul är proffs på avlyssning. Hans senaste jobb är att avlyssna ett par i en välbesökt park som han uppfattar är utsatta för något slags hot...
Omdöme: Efter succén med Gudfadern (1972) fick regissören Francis Ford Coppola göra filmen som han redan 1966 skrivit manus till. Då var det ingen som ville låta honom göra filmen, men 1974 var det inga problem. Filmen lär både vara Coppolas och Gene Hackmans favoritfilm som de gjort. Det filmen lyckas väldigt bra med är att skapa en obehaglig känsla av paranoia som man främst ser hos Harry Caul.
Manuset är en av filmens starkaste sidor då man med små medel lyckas hålla intresset uppe rakt igenom, utan att det behöver hända särskilt mycket. Harry redigerar och lyssnar på inspelningarna han gjort. Han misstänker allt mer att något inte ligger rätt till och vill inte lämna över bandet till någon annan än den som anlitat honom, en direktör på ett företag. Detta gör att han känner sig förföljd och det faktum att han redan från början är misstänksam och paranoid gör inte livet enklare.
Första gången jag såg den förväntade jag mig en tät thriller rakt igenom. Men den är lite annorlunda än så och det gäller att man håller koncentrationen uppe, annars är det lätt att missa viktiga detaljer. Gene Hackman som Harry Caul är fullständigt lysande och utmärkt i rollen. Det är de små detaljerna som bygger upp hela hans karaktär och det känns som han ÄR Harry Caul. Resten av rollistan imponerar likaså med klassiska John Cazale (som kanske kunde fått lite mer utrymme) som spelar Harrys kollega. Harrison Ford innan han var känd i en bra prestation samt Robert Duvall i en liten, men viktig roll.
Det jag är mest besviken på är nog musiken i filmen. Jo, stundtals är den bra och passande, bl.a. i några av de mest spännande scenerna i filmen, men många gånger kunde den varit så mycket bättre och mer stämningshöjande. Detta hade definitivt gjort att filmen blivit än mer spännande och bättre. Det är nog det enda jag kan klaga på, men annars är det här en mycket välgjord film på många sätt.
5 - Skådespelare
5 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
