Titel: En kärlekshistoria
Genre: Drama/Romantik
Land: Sverige
År: 1970
Regi: Roy Andersson
I rollerna: Ann-Sofie Kylin, Rolf Sohlman, Anita Lindblom, Bertil Norström
Handling: En kärlekshistoria skildrar kärleken mellan de två ungdomarna Annika och Pär. Filmen beskriver all osäkerhet, rädsla, ömhet och glädje som de upplever tillsammans. I bakgrunden finns hela tiden föräldrarnas verklighet, Välfärdssveriges förlorade generation. De är bittra och låsta. Deras drömmar om framtiden har gått förlorade i vardagsrutinen med bilverkstan och kylskåpsagenturen.
Omdöme: En kärlekshistoria tycker jag skildrar tre saker väldigt tydligt och som utgör hela filmen. Det är ungdomskärleken mellan Annika och Pär som är i centrum. Sen har vi de vuxnas värld, föräldrarna och resten av familjerna till ungdomarna. Och så även samhället, hur det såg ut i 70-talets Sverige (och runt om i världen kan man nog säga). Tillsammans bildar de en svensk klassiker som jag till stora delar förstår har fått så fin kritik.
Ungdomskärleken mellan Annika och Pär är vacker, sorglig, spännande och mysig. Det blir en nostalgisk känsla man upplever, även om jag inte kommer ihåg 70-talet, men det är lite som att tänka tillbaka på 80-talet när man själv växte upp. Stundtals ryser jag till av de mysiga scenerna de har tillsammans, de är definitivt höjdpunkten i filmen. Men filmen hamnar tyvärr i en del svackor där föräldrarnas gråa och trista vardag skildras. Det gör förvisso att filmen blir än mer realistisk, men det sänker helhetskänslan för min del. En annan sak jag tyckte man har missat lite är klippningen/övergångarna från de känslosamma och mysiga scenerna till den gråa vardagen. Den underbara musiken som spelas till de känslosamma scenerna klipps plötsligt precis som scenen. Jag vill se mer, jag vill att det aldrig ska ta slut.
Och avslutningsvis tappar filmen en del sista halvtimmen eller så när det blir kräftskiva. Sista fem minuterna blir bättre, men innan dess tyckte jag den tappade. Kanske för att fokusen gick över till de vuxna allt mer och Annika och Pär försvann. Avslutningsvis måste man säga att Ann-Sofie Kylin är så där passande söt som Annika. Intressant också att hon är så snäll och normal med tanke på hennes föräldrar. Pär däremot har bättre föräldrar, men är lite värre, om än typisk kille i den åldern. Fin film, men har tyvärr några svackor.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Drama/Romantik
Land: Sverige
År: 1970
Regi: Roy Andersson
I rollerna: Ann-Sofie Kylin, Rolf Sohlman, Anita Lindblom, Bertil Norström
Handling: En kärlekshistoria skildrar kärleken mellan de två ungdomarna Annika och Pär. Filmen beskriver all osäkerhet, rädsla, ömhet och glädje som de upplever tillsammans. I bakgrunden finns hela tiden föräldrarnas verklighet, Välfärdssveriges förlorade generation. De är bittra och låsta. Deras drömmar om framtiden har gått förlorade i vardagsrutinen med bilverkstan och kylskåpsagenturen.
Omdöme: En kärlekshistoria tycker jag skildrar tre saker väldigt tydligt och som utgör hela filmen. Det är ungdomskärleken mellan Annika och Pär som är i centrum. Sen har vi de vuxnas värld, föräldrarna och resten av familjerna till ungdomarna. Och så även samhället, hur det såg ut i 70-talets Sverige (och runt om i världen kan man nog säga). Tillsammans bildar de en svensk klassiker som jag till stora delar förstår har fått så fin kritik.
Ungdomskärleken mellan Annika och Pär är vacker, sorglig, spännande och mysig. Det blir en nostalgisk känsla man upplever, även om jag inte kommer ihåg 70-talet, men det är lite som att tänka tillbaka på 80-talet när man själv växte upp. Stundtals ryser jag till av de mysiga scenerna de har tillsammans, de är definitivt höjdpunkten i filmen. Men filmen hamnar tyvärr i en del svackor där föräldrarnas gråa och trista vardag skildras. Det gör förvisso att filmen blir än mer realistisk, men det sänker helhetskänslan för min del. En annan sak jag tyckte man har missat lite är klippningen/övergångarna från de känslosamma och mysiga scenerna till den gråa vardagen. Den underbara musiken som spelas till de känslosamma scenerna klipps plötsligt precis som scenen. Jag vill se mer, jag vill att det aldrig ska ta slut.
Och avslutningsvis tappar filmen en del sista halvtimmen eller så när det blir kräftskiva. Sista fem minuterna blir bättre, men innan dess tyckte jag den tappade. Kanske för att fokusen gick över till de vuxna allt mer och Annika och Pär försvann. Avslutningsvis måste man säga att Ann-Sofie Kylin är så där passande söt som Annika. Intressant också att hon är så snäll och normal med tanke på hennes föräldrar. Pär däremot har bättre föräldrar, men är lite värre, om än typisk kille i den åldern. Fin film, men har tyvärr några svackor.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
