Titel: Quelques jours en septembre / A Few Days in September
Genre: Drama
Land: Frankrike/Italien
År: 2006
Regi: Santiago Amigorena
I rollerna: Juliette Binoche, John Turturro, Sara Forestier, Nick Nolte
Handling: Elliott, en CIA-agent som sitter på topphemlig information om ett kommande terrordåd, försvinner spårlöst 1 september 2001. Hans kollega Irène får i uppdrag att tillsammans med Elliotts två barn finna honom - något även fiendesidan är intresserad av. Snart har de en mystisk yrkesmördare hack i häl, som efterlämnar sig kroppar varhelst han befinner sig. En hetsjakt genom Europa tar vid, och 11 september närmar sig med stormsteg…
Omdöme: Med två relativt bra skådespelare i huvudrollerna och en handling som lät spännande och intressant tog jag chansen att se denna film jag inte hade hört talas om. Den börjar ganska intressant när tre människor, Irène (Juliette Binoche) och de två vuxna barnen till den försvunne Elliott (Nick Nolte), träffas på ett litet hotell i Frankrike. Någon iakttar dem och ser hur en fjärde person följt efter dem dit. Den fjärde personen visar sig vara en mördare (John Turturro) ute efter Elliott. Då mötet inte blir av får de ny information om att de ska åka till Venedig för att träffa Elliott där.
När de kommer till Venedig har det gått ungefär 30-40 minuter och även om filmen inte varit särskilt bra har den ändå haft en del att bjuda på, men inte mycket. Här kommer bromsklossen och filmen går ifrån huvudtemat och utvecklas till ett triangeldrama mellan den runt 50-åriga Irène och halvsyskonen i 20-års åldern. Irène flirtar med killen David, medan David hela tiden grälar med tjejen Orlando. Men självklart utvecklas kärlek mellan halvsyskonen och filmens bästa replik dyker upp när de ska till att börja kyssas. David säger något i stil med "The only thing better than sex is incest" och så börjar de för fullt. Här kommer en av filmens kanske bästa/vackraste scener när de ligger under ett lakan och pratar med varann. Kanske borde man satsat på ett romantiskt drama om dessa två istället !?
Filmen har aldrig varit spännande, har ingen stämning, dålig musik, en usel karaktär som John Turturro har då han konstant ringer sin psykolog samt tror han är Samuel L. Jackson i Pulp Fiction med sina bibliska berättelser. Lägg därtill en regissör som verkar vara nyutkommen från filmskolan då han ständigt leker med fokusen i filmen där det för det mesta inte finns någon anledning att ha suddig bild. Filmens början och slut kan jag leva med, men där emellan och helheten är verkligen usel. Med den beskrivna handlingen hade man kunnat göra en spännande, intensiv och intressant film av. Istället gör man ett otroligt segt och ointressant skräp av det hela. Det enda positiva var väl att fotot ändå var helt ok förutom när det lektes med fokusen, vilket var hela tiden.
2 - Skådespelare
1 - Handling
1 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
9 - Totalt
Betyg:
IMDb: 5.6
Genre: Drama
Land: Frankrike/Italien
År: 2006
Regi: Santiago Amigorena
I rollerna: Juliette Binoche, John Turturro, Sara Forestier, Nick Nolte
Handling: Elliott, en CIA-agent som sitter på topphemlig information om ett kommande terrordåd, försvinner spårlöst 1 september 2001. Hans kollega Irène får i uppdrag att tillsammans med Elliotts två barn finna honom - något även fiendesidan är intresserad av. Snart har de en mystisk yrkesmördare hack i häl, som efterlämnar sig kroppar varhelst han befinner sig. En hetsjakt genom Europa tar vid, och 11 september närmar sig med stormsteg…
Omdöme: Med två relativt bra skådespelare i huvudrollerna och en handling som lät spännande och intressant tog jag chansen att se denna film jag inte hade hört talas om. Den börjar ganska intressant när tre människor, Irène (Juliette Binoche) och de två vuxna barnen till den försvunne Elliott (Nick Nolte), träffas på ett litet hotell i Frankrike. Någon iakttar dem och ser hur en fjärde person följt efter dem dit. Den fjärde personen visar sig vara en mördare (John Turturro) ute efter Elliott. Då mötet inte blir av får de ny information om att de ska åka till Venedig för att träffa Elliott där.
När de kommer till Venedig har det gått ungefär 30-40 minuter och även om filmen inte varit särskilt bra har den ändå haft en del att bjuda på, men inte mycket. Här kommer bromsklossen och filmen går ifrån huvudtemat och utvecklas till ett triangeldrama mellan den runt 50-åriga Irène och halvsyskonen i 20-års åldern. Irène flirtar med killen David, medan David hela tiden grälar med tjejen Orlando. Men självklart utvecklas kärlek mellan halvsyskonen och filmens bästa replik dyker upp när de ska till att börja kyssas. David säger något i stil med "The only thing better than sex is incest" och så börjar de för fullt. Här kommer en av filmens kanske bästa/vackraste scener när de ligger under ett lakan och pratar med varann. Kanske borde man satsat på ett romantiskt drama om dessa två istället !?
Filmen har aldrig varit spännande, har ingen stämning, dålig musik, en usel karaktär som John Turturro har då han konstant ringer sin psykolog samt tror han är Samuel L. Jackson i Pulp Fiction med sina bibliska berättelser. Lägg därtill en regissör som verkar vara nyutkommen från filmskolan då han ständigt leker med fokusen i filmen där det för det mesta inte finns någon anledning att ha suddig bild. Filmens början och slut kan jag leva med, men där emellan och helheten är verkligen usel. Med den beskrivna handlingen hade man kunnat göra en spännande, intensiv och intressant film av. Istället gör man ett otroligt segt och ointressant skräp av det hela. Det enda positiva var väl att fotot ändå var helt ok förutom när det lektes med fokusen, vilket var hela tiden.
2 - Skådespelare
1 - Handling
1 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
9 - Totalt
Betyg:
IMDb: 5.6
