Titel: 71 Fragmente einer Chronologie des Zufalls / 71 fragment
Genre: Drama
Land: Österrike/Tyskland
År: 1994
Regi: Michael Haneke
I rollerna: Lukas Miko, Otto Grünmandl, Anne Bennent, Udo Samel
Handling: Utan några som helst samband ger filmen inblick i ett antal människors liv; en vapentjuv, några universitetsstudenter, en rumänsk gatupojke, ett olyckligt barnlöst par samt en ensam pensionär. Först mot slutet knyts dessa människoliv ihop i anknytning med det frukansvärda brott som tillkännages i filmens början.
Omdöme: Jag hade tidigare sett de två första delarna i denna trilogi bestående av Den sjunde kontinenten och Benny's video. Båda var intressanta och ok där förstnämnda var snäppet bättre. Här får man hela tiden hoppa mellan olika karaktärer. Man vet egentligen inte vilka de är, men får se lite ur deras vardagliga liv under ett par veckor.
Det jag gillade var att man hela tiden höll spänningen uppe då man ett par gånger under filmens gång besökte banken där dådet skedde. Men när skulle det inträffa och vem skulle vara gärningsmannen, vilka skulle dö ? Det var en annorlunda upplevelse och uppbyggt på ett smart sätt som skiljer sig mycket från den typiska mainstreamfilmen. Det tog ett tag att komma in i stilen, men efter ett tag blev jag ganska indragen faktiskt.
Två scener var extra noterbara och det är en ung man som spelar pingis med en maskin som matar ut bollar på andra sidan nätet. Kameran är stilla, utan klipp, i precis tre minuter. Låter inte så långt, men det är verkligen uttröttande att se honom bli trött och jobba hårt. Den andra är en gammal man som pratar med sin dotter i telefon i 9 minuter utan några klipp. Denna kändes lite lång, men det är imponerande hur mannen kan hålla igång.
Skådespeleriet överhuvudtaget tyckte jag var bra, trots att man alltså hoppade ganska mycket mellan en hel del karaktärer och historier, som alltså till slut skulle föras samman mot slutet. Användandet av TV och nyhetsinslag är något regissören alltid använder sig av i sina filmer. Här var det kanske mest använt och för det mesta gillade jag hur man fick följa de olika händelserna i världen, som t.ex. kriget i ex-Jugoslavien. Men det kunde också gå till överdrift. Vad som gjorde det så intressant var att det ofta var i bakgrunden och att ett av nyhetsinslagen mot slutet var just om dådet på banken dagen innan julafton. Smart och annorlunda helt enkelt vilket gör att jag nog tycker den här var bäst i trilogin.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.2
Genre: Drama
Land: Österrike/Tyskland
År: 1994
Regi: Michael Haneke
I rollerna: Lukas Miko, Otto Grünmandl, Anne Bennent, Udo Samel
Handling: Utan några som helst samband ger filmen inblick i ett antal människors liv; en vapentjuv, några universitetsstudenter, en rumänsk gatupojke, ett olyckligt barnlöst par samt en ensam pensionär. Först mot slutet knyts dessa människoliv ihop i anknytning med det frukansvärda brott som tillkännages i filmens början.
Omdöme: Jag hade tidigare sett de två första delarna i denna trilogi bestående av Den sjunde kontinenten och Benny's video. Båda var intressanta och ok där förstnämnda var snäppet bättre. Här får man hela tiden hoppa mellan olika karaktärer. Man vet egentligen inte vilka de är, men får se lite ur deras vardagliga liv under ett par veckor.
Det jag gillade var att man hela tiden höll spänningen uppe då man ett par gånger under filmens gång besökte banken där dådet skedde. Men när skulle det inträffa och vem skulle vara gärningsmannen, vilka skulle dö ? Det var en annorlunda upplevelse och uppbyggt på ett smart sätt som skiljer sig mycket från den typiska mainstreamfilmen. Det tog ett tag att komma in i stilen, men efter ett tag blev jag ganska indragen faktiskt.
Två scener var extra noterbara och det är en ung man som spelar pingis med en maskin som matar ut bollar på andra sidan nätet. Kameran är stilla, utan klipp, i precis tre minuter. Låter inte så långt, men det är verkligen uttröttande att se honom bli trött och jobba hårt. Den andra är en gammal man som pratar med sin dotter i telefon i 9 minuter utan några klipp. Denna kändes lite lång, men det är imponerande hur mannen kan hålla igång.
Skådespeleriet överhuvudtaget tyckte jag var bra, trots att man alltså hoppade ganska mycket mellan en hel del karaktärer och historier, som alltså till slut skulle föras samman mot slutet. Användandet av TV och nyhetsinslag är något regissören alltid använder sig av i sina filmer. Här var det kanske mest använt och för det mesta gillade jag hur man fick följa de olika händelserna i världen, som t.ex. kriget i ex-Jugoslavien. Men det kunde också gå till överdrift. Vad som gjorde det så intressant var att det ofta var i bakgrunden och att ett av nyhetsinslagen mot slutet var just om dådet på banken dagen innan julafton. Smart och annorlunda helt enkelt vilket gör att jag nog tycker den här var bäst i trilogin.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.2
