Titel: Memento
Genre: Thriller/Kriminaldrama
Land: USA
År: 2000
Regi: Christopher Nolan
I rollerna: Guy Pearce, Carrie-Anne Moss, Joe Pantoliano, Jorja Fox
Handling: Leonard Shelby är en man plågad av en mycket sällsynt form av minnesåkomma. Han har nämligen inget korttidsminne alls! Denna åkomma hindrar honom från att skapa nya minnen och glömmer allt som händer inom fem-tio minuter. Därför för han konstant anteckningar och tar bilder med Polaroid-kamera. När filmen börjar förstår vi snart att Leonard är mitt uppe i jakten på den man som mördade hans fru.
Omdöme: Från första scenen, när förtexterna går, blir man intresserad av en historia berättad baklänges. Man får se ett polaroidfoto sakta men säkert bli allt mer oklart för att sen se vad som hände precis innan han tog fotot. Musiken är perfekt mystisk från första början och det är inte konstigt att regissören Christopher Nolan även samarbetade med kompositören David Julyan i nästa film - Insomnia.
Leonard "Lenny" Shelby spelas av Guy Pearce som hanterar huvudrollen på ett utmärkt sätt. Likaså hans "vän" som kallas för "Teddy" (Joe Pantoliano perfekt i rollen) är en karaktär som passar bra vid hans sida och som ständigt dyker upp när man minst anar det. Carrie-Anne Moss spelar Natalie som har en intressant koppling till Lenny som det visar sig. Skådespeleriet är mycket bra, men det är också mycket tack vare bra karaktärer och ett otroligt manus som det fungerar så bra. Filmen blev också nominerad till en Oscar för bästa manus (och för bästa klippning).
Just att man får se filmen uppspelad bakifrån med 5-10 minuters episoder gör att man vet lika lite/mycket som Lenny själv. Filmen hade aldrig varit lika spännande och bra om den spelats upp som en vanlig film. Man får hela tiden reda på nya saker och nya bevis dyker upp som Lenny noterar. Ju mer man ser av filmen, ju svårare blir det att veta hur allt egentligen ligger till. Man måste vara koncentrerad genom hela filmen för att inte missa detaljer och mot slutet känner iaf jag att det finns flera sätt att tolka historien på. Först tror man det ligger till på ett visst sätt, men efter att man sett om den lägger man märke till nya detaljer som öppnar upp för andra alternativ.
En av de smartaste, mest spännande filmerna som även har en del humor. Det är ingen lätt film att ta sig igenom och det finns även en historia (en svartvit del) som dyker upp mellan de olika episoderna (där filmen hoppar tillbaka ett par minuter). Denna historia berättar också en hel del, samtidigt som man inte heller kan vara säker på vad som stämmer. Det är främst här man pratar om en person vid namn Sammy Jankins som lär ha haft samma problem med sitt korttidsminne som Lenny har. Mycket intressant och ofta både tragiskt och komiskt trots att dessa karaktärer är med ganska lite. Bra skådespeleri även av dessa skådespelare i en riktigt bra film som har det mesta.
5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
23 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.6
Genre: Thriller/Kriminaldrama
Land: USA
År: 2000
Regi: Christopher Nolan
I rollerna: Guy Pearce, Carrie-Anne Moss, Joe Pantoliano, Jorja Fox
Handling: Leonard Shelby är en man plågad av en mycket sällsynt form av minnesåkomma. Han har nämligen inget korttidsminne alls! Denna åkomma hindrar honom från att skapa nya minnen och glömmer allt som händer inom fem-tio minuter. Därför för han konstant anteckningar och tar bilder med Polaroid-kamera. När filmen börjar förstår vi snart att Leonard är mitt uppe i jakten på den man som mördade hans fru.
Omdöme: Från första scenen, när förtexterna går, blir man intresserad av en historia berättad baklänges. Man får se ett polaroidfoto sakta men säkert bli allt mer oklart för att sen se vad som hände precis innan han tog fotot. Musiken är perfekt mystisk från första början och det är inte konstigt att regissören Christopher Nolan även samarbetade med kompositören David Julyan i nästa film - Insomnia.
Leonard "Lenny" Shelby spelas av Guy Pearce som hanterar huvudrollen på ett utmärkt sätt. Likaså hans "vän" som kallas för "Teddy" (Joe Pantoliano perfekt i rollen) är en karaktär som passar bra vid hans sida och som ständigt dyker upp när man minst anar det. Carrie-Anne Moss spelar Natalie som har en intressant koppling till Lenny som det visar sig. Skådespeleriet är mycket bra, men det är också mycket tack vare bra karaktärer och ett otroligt manus som det fungerar så bra. Filmen blev också nominerad till en Oscar för bästa manus (och för bästa klippning).
Just att man får se filmen uppspelad bakifrån med 5-10 minuters episoder gör att man vet lika lite/mycket som Lenny själv. Filmen hade aldrig varit lika spännande och bra om den spelats upp som en vanlig film. Man får hela tiden reda på nya saker och nya bevis dyker upp som Lenny noterar. Ju mer man ser av filmen, ju svårare blir det att veta hur allt egentligen ligger till. Man måste vara koncentrerad genom hela filmen för att inte missa detaljer och mot slutet känner iaf jag att det finns flera sätt att tolka historien på. Först tror man det ligger till på ett visst sätt, men efter att man sett om den lägger man märke till nya detaljer som öppnar upp för andra alternativ.
En av de smartaste, mest spännande filmerna som även har en del humor. Det är ingen lätt film att ta sig igenom och det finns även en historia (en svartvit del) som dyker upp mellan de olika episoderna (där filmen hoppar tillbaka ett par minuter). Denna historia berättar också en hel del, samtidigt som man inte heller kan vara säker på vad som stämmer. Det är främst här man pratar om en person vid namn Sammy Jankins som lär ha haft samma problem med sitt korttidsminne som Lenny har. Mycket intressant och ofta både tragiskt och komiskt trots att dessa karaktärer är med ganska lite. Bra skådespeleri även av dessa skådespelare i en riktigt bra film som har det mesta.
5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
23 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.6
