Titel: Blood Simple.
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Joel Coen
I rollerna: John Getz, Frances McDormand, Dan Hedaya, M. Emmet Walsh
Handling: Marty misstänker att hans fru är otrogen och anlitar en privatdetektiv för att undersöka saken närmare. Efter att detektiven bekräftat hans misstankar blir han galen av svartsjuka och allt tar en otrevlig vändning.
Omdöme: Bröderna Coens debutfilm är enligt mig deras bästa. Alla håller sjävlklart inte med mig, men det här är precis så jag vill att bröderna Coen ska göra sina filmer. Det som gör filmen så bra är att allt är - riktigt bra. På ett sätt är filmen ganska simpel då det är få karaktärer inblandade (i princip bara fyra/fem stycken) och man har inga sidohistorier som stör eller krånglar till det. Istället har man fokus på det som är viktigt och alla detaljer är genomtänkta och smarta. Om man inte är vaksam kan man lätt missa saker i början eller mitten som dyker upp senare och som har stor betydelse för filmen.
Skådespeleriet tycker jag är bra av de flesta. Favoriten är utan tvekan den svartsjuke maken Marty spelad av den sköne Dan Hedaya. Nästan Oscarsklass faktiskt. M. Emmet Walsh som privatdetektiven blir allt bättre i filmen efter att vara mer lättsam under första halvan och Frances McDormand, som Abby, är bra som vanligt. John Getz, som spelar bartendern Ray som Abby inlett förhållandet med, är kanske inte lika klockren som de övriga, men ändå helt ok.
Men det bästa med filmen är nog dess story som blandar in en film-noir liknande story med en modern spännande thriller som gör att man bara vill ha mer. Hur man lyckats skapa den laddade och smarta intrigen mellan de fyra huvudpersonerna är verkligen imponerande. Alla vill få ut något av det hela och alla misstänker varandra. Det är små detaljer som bygger upp denna spänning och det är inte bara i storyn, utan även i fotot och några hissnande snygga övergångar. Tänker främst på "fingret" och när Abby faller ner i sängen. Och så har vi musiken som är så stämningshöjande och bra att den får nästan varje scen att bli till konst.
Jag gillar den här filmen, helt klart, och tycker nog det är det bästa de gjort. No Country for Old Men är på samma nivå, och Fargo följer tätt efter. Det som gör denna så bra är som jag nämnde tidigare att allt är riktigt bra. Den skapar en sån tät stämning och fungerar utmärkt vid omtitt.
4 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Joel Coen
I rollerna: John Getz, Frances McDormand, Dan Hedaya, M. Emmet Walsh
Handling: Marty misstänker att hans fru är otrogen och anlitar en privatdetektiv för att undersöka saken närmare. Efter att detektiven bekräftat hans misstankar blir han galen av svartsjuka och allt tar en otrevlig vändning.
Omdöme: Bröderna Coens debutfilm är enligt mig deras bästa. Alla håller sjävlklart inte med mig, men det här är precis så jag vill att bröderna Coen ska göra sina filmer. Det som gör filmen så bra är att allt är - riktigt bra. På ett sätt är filmen ganska simpel då det är få karaktärer inblandade (i princip bara fyra/fem stycken) och man har inga sidohistorier som stör eller krånglar till det. Istället har man fokus på det som är viktigt och alla detaljer är genomtänkta och smarta. Om man inte är vaksam kan man lätt missa saker i början eller mitten som dyker upp senare och som har stor betydelse för filmen.
Skådespeleriet tycker jag är bra av de flesta. Favoriten är utan tvekan den svartsjuke maken Marty spelad av den sköne Dan Hedaya. Nästan Oscarsklass faktiskt. M. Emmet Walsh som privatdetektiven blir allt bättre i filmen efter att vara mer lättsam under första halvan och Frances McDormand, som Abby, är bra som vanligt. John Getz, som spelar bartendern Ray som Abby inlett förhållandet med, är kanske inte lika klockren som de övriga, men ändå helt ok.
Men det bästa med filmen är nog dess story som blandar in en film-noir liknande story med en modern spännande thriller som gör att man bara vill ha mer. Hur man lyckats skapa den laddade och smarta intrigen mellan de fyra huvudpersonerna är verkligen imponerande. Alla vill få ut något av det hela och alla misstänker varandra. Det är små detaljer som bygger upp denna spänning och det är inte bara i storyn, utan även i fotot och några hissnande snygga övergångar. Tänker främst på "fingret" och när Abby faller ner i sängen. Och så har vi musiken som är så stämningshöjande och bra att den får nästan varje scen att bli till konst.
Jag gillar den här filmen, helt klart, och tycker nog det är det bästa de gjort. No Country for Old Men är på samma nivå, och Fargo följer tätt efter. Det som gör denna så bra är som jag nämnde tidigare att allt är riktigt bra. Den skapar en sån tät stämning och fungerar utmärkt vid omtitt.
4 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8
