Titel: What Ever Happened to Baby Jane? / Vad hände med Baby Jane?
Genre: Drama/Thriller/Rysare
Land: USA
År: 1962
Regi: Robert Aldrich
I rollerna: Bette Davis, Joan Crawford, Victor Buono, Maidie Norman
Handling: När Jane var liten var hon en barnstjärna - "Baby Jane". Men hon blev aldrig den stora stjärnan, istället var det storasyster Blanche som blev berömd Hollywoodstjärna. Efter en mystisk bilolycka när systrarna är på väg hem efter en tillställning, blir Blanche påkörd och blir tvungen att sitta i rullstol. Jane blir den som får ta hand om Blanche. Men Jane är fylld av avundsjuka mot sin syster och gör allt för att förpesta hennes liv.
Omdöme: Regissören Robert Aldrich gjorde ett par klassikers både före och efter denna film, bl.a. Kiss Me Deadly (1955) och The Dirty Dozen (1967). Här lyckades han få med de bittra rivalerna i verkligheten - Bette Davis och Joan Crawford. Jag har aldrig riktigt gillat Bette Davis, men hon var en bra skådespelerska och spelade ofta ond. Joan Crawford gillar jag mer och hon fick för det mesta finare roller. Det är precis som det är här, men man går ytterligare ett steg när man låter Jane (Davis) vara alkoholist och galen medan Blanche (Crawford) hjälplöst sitter i rullstol.
Filmen kretsar runt de två systrarna när de tillbringar den mesta av tiden i sitt hus. Blanche på övervåningen och Jane får laga mat och ta hand om sin rullstolsbundna syster, något hon inte alls gillar. Blanche börjar allt mer ana att Jane vill se henne död och blir allt mer orolig. Den enda som besöker huset är hemhjälpen Elvira som bryr sig om Blanche, men som Jane försöker hålla borta allt mer. Filmens skådespeleri är oftast mycket bra, även om Bette Davis blir lite väl galen då och då. Joan Crawford spelar mycket bra även hon. Det svartvita fotot tyckte jag också om som kändes stilrent genom hela filmen.
Filmen påminde en del om Lida (1990) där en kvinna håller en sängliggande man fången i sitt hus och torterar sitt offer. Liknande scener uppstår ju här, fast kanske inte riktigt på samma sätt. Men lite av en föregångare är det. Bra med lite twists också, speciellt på slutet. En kul detalj är att Bette Davis fixade en Coca-Cola-maskin som fanns på filminspelningen, något som gjorde Joan Crawford upprörd då hon satt med i styrelsen hos Pepsi. Noterbart är också att slutscenen är filmad på samma ställe som slutscenen i Kiss Me Deadly...
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
Genre: Drama/Thriller/Rysare
Land: USA
År: 1962
Regi: Robert Aldrich
I rollerna: Bette Davis, Joan Crawford, Victor Buono, Maidie Norman
Handling: När Jane var liten var hon en barnstjärna - "Baby Jane". Men hon blev aldrig den stora stjärnan, istället var det storasyster Blanche som blev berömd Hollywoodstjärna. Efter en mystisk bilolycka när systrarna är på väg hem efter en tillställning, blir Blanche påkörd och blir tvungen att sitta i rullstol. Jane blir den som får ta hand om Blanche. Men Jane är fylld av avundsjuka mot sin syster och gör allt för att förpesta hennes liv.
Omdöme: Regissören Robert Aldrich gjorde ett par klassikers både före och efter denna film, bl.a. Kiss Me Deadly (1955) och The Dirty Dozen (1967). Här lyckades han få med de bittra rivalerna i verkligheten - Bette Davis och Joan Crawford. Jag har aldrig riktigt gillat Bette Davis, men hon var en bra skådespelerska och spelade ofta ond. Joan Crawford gillar jag mer och hon fick för det mesta finare roller. Det är precis som det är här, men man går ytterligare ett steg när man låter Jane (Davis) vara alkoholist och galen medan Blanche (Crawford) hjälplöst sitter i rullstol.
Filmen kretsar runt de två systrarna när de tillbringar den mesta av tiden i sitt hus. Blanche på övervåningen och Jane får laga mat och ta hand om sin rullstolsbundna syster, något hon inte alls gillar. Blanche börjar allt mer ana att Jane vill se henne död och blir allt mer orolig. Den enda som besöker huset är hemhjälpen Elvira som bryr sig om Blanche, men som Jane försöker hålla borta allt mer. Filmens skådespeleri är oftast mycket bra, även om Bette Davis blir lite väl galen då och då. Joan Crawford spelar mycket bra även hon. Det svartvita fotot tyckte jag också om som kändes stilrent genom hela filmen.
Filmen påminde en del om Lida (1990) där en kvinna håller en sängliggande man fången i sitt hus och torterar sitt offer. Liknande scener uppstår ju här, fast kanske inte riktigt på samma sätt. Men lite av en föregångare är det. Bra med lite twists också, speciellt på slutet. En kul detalj är att Bette Davis fixade en Coca-Cola-maskin som fanns på filminspelningen, något som gjorde Joan Crawford upprörd då hon satt med i styrelsen hos Pepsi. Noterbart är också att slutscenen är filmad på samma ställe som slutscenen i Kiss Me Deadly...
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
