Titel: Shichinin no samurai / Seven Samurai / De sju samurajerna
Genre: Äventyr/Drama/Krig
Land: Japan
År: 1954
Regi: Akira Kurosawa
I rollerna: Takashi Shimura, Toshirô Mifune, Yoshio Inaba, Seiji Miyaguchi
Handling: Bönderna i en liten by är trötta på att ständigt bli överfallna och rånade av banditer. Byns vise man råder bönderna att rekrytera samurajer - professionella krigare - som kan skydda dem mot de allt vanligare överfallen. Det tar inte lång tid innan sju stycken väldigt olika samurajer har ställt sina tjänster till förfogande.
Omdöme: Handlingen känner man igen, men det är också för att den ursprungligen kom från just De sju samurajerna. Jag har tidigare sett fyra av Kurosawas filmer - Vägvisaren, Rashomon, Yojimbo och Ran - där endast förstnämnda levde upp till förväntningarna. Därför var jag osäker på vad jag skulle tycka om hans mest hyllade film. Med tanke på att den är 3.30 lång så är man beredd på en långsam historia, men som tur är lyckas den för det mesta hålla intresset uppe.
Man börjar med att visa den lilla byn och invånarnas rädsla då banditer har skådats i närheten och som kommer att anfalla deras by inom kort, precis som de gjort flera gånger förr. Man skickar iväg några av sina män för att rekrytera några samurajer som ska hjälpa dem bekämpa banditerna. Man får tidigt tag på en vis samuraj som hjälper dem med de övriga, sammanlagt vill han att de är sju stycken. Alla visar sig vara olika, men fullt dugliga i strid. De sju samurajerna hjälper nu byns invånare att rusta upp inför det stundande kriget.
Det var två karaktärer jag gillade lite extra. Det är den förstrekryterade som också blir ledaren av gruppen - Kambei Shimada (spelad av Takashi Shimura). Och den siste och galne av dem - Kikuchiyo (spelad av Toshirô Mifune). Båda spelar bra och är verkligen sin karaktär. Till en början stör jag mig på Kikuchiyo då han bara är galen och kaxig, men allt mer övergår det till att han blir filmens lysande stjärna och tillför både humor och en hel del värme. Filmen känns lång, men ändå överenskommlig och den är bättre än väntat. Ingen direkt favorit, men ändå klassisk.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.8
Genre: Äventyr/Drama/Krig
Land: Japan
År: 1954
Regi: Akira Kurosawa
I rollerna: Takashi Shimura, Toshirô Mifune, Yoshio Inaba, Seiji Miyaguchi
Handling: Bönderna i en liten by är trötta på att ständigt bli överfallna och rånade av banditer. Byns vise man råder bönderna att rekrytera samurajer - professionella krigare - som kan skydda dem mot de allt vanligare överfallen. Det tar inte lång tid innan sju stycken väldigt olika samurajer har ställt sina tjänster till förfogande.
Omdöme: Handlingen känner man igen, men det är också för att den ursprungligen kom från just De sju samurajerna. Jag har tidigare sett fyra av Kurosawas filmer - Vägvisaren, Rashomon, Yojimbo och Ran - där endast förstnämnda levde upp till förväntningarna. Därför var jag osäker på vad jag skulle tycka om hans mest hyllade film. Med tanke på att den är 3.30 lång så är man beredd på en långsam historia, men som tur är lyckas den för det mesta hålla intresset uppe.
Man börjar med att visa den lilla byn och invånarnas rädsla då banditer har skådats i närheten och som kommer att anfalla deras by inom kort, precis som de gjort flera gånger förr. Man skickar iväg några av sina män för att rekrytera några samurajer som ska hjälpa dem bekämpa banditerna. Man får tidigt tag på en vis samuraj som hjälper dem med de övriga, sammanlagt vill han att de är sju stycken. Alla visar sig vara olika, men fullt dugliga i strid. De sju samurajerna hjälper nu byns invånare att rusta upp inför det stundande kriget.
Det var två karaktärer jag gillade lite extra. Det är den förstrekryterade som också blir ledaren av gruppen - Kambei Shimada (spelad av Takashi Shimura). Och den siste och galne av dem - Kikuchiyo (spelad av Toshirô Mifune). Båda spelar bra och är verkligen sin karaktär. Till en början stör jag mig på Kikuchiyo då han bara är galen och kaxig, men allt mer övergår det till att han blir filmens lysande stjärna och tillför både humor och en hel del värme. Filmen känns lång, men ändå överenskommlig och den är bättre än väntat. Ingen direkt favorit, men ändå klassisk.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.8
