Titel: Possession
Genre: Drama/Skräck
Land: Frankrike/Västtyskland
År: 1981
Regi: Andrzej Zulawski
I rollerna: Sam Neill, Isabelle Adjani, Heinz Bennent, Margit Carstensen
Handling: En ung kvinna lämnar plötsligt sin familj men utan att säga varför. Maken börjar följa efter henne för att ta reda på sanningen. Han tror först att en annan man har med sakern att göra. Men efterhand som maken får uppleva konstiga beteenden och bisarra händelser, pekar det mot någonting mer än en "besatt" kärlekshistoria.
Omdöme: Det här var inte direkt det obehagligaste jag sett (även om det finns några scener som har tendenser till att vara obehagliga), däremot bland det underligaste. Mina tankar förs direkt till David Lynch och framförallt hans Eraserhead som på ett groteskt och underligt sätt, likt den här filmen, drar in tittaren i en annorlunda värld. Nu gillade inte jag Eraserhead särskilt mycket och jag kan inte säga att det var någon skillnad med Possession.
Men det fanns ett par positiva saker här som jag gillade och det är utan tvekan fotot som står ut mest. Det må inte vara det vackraste fotot, inte heller det färggladaste. Men man har lyckats få en rörelse på kameran som i många scener håller på i långa tagningar som man imponeras av. Stundtals fick jag lite samma känsla som när jag såg österrikiska Angst, men det fotot är minst en klass över detta. Tunnelscenen fick mig för övrigt att tänka på Irréversible. Jag tänker också på psykologiska Repulsion av Roman Polanski med en besatt kvinna i huvudrollen.
Inledningsvis störde jag mig på skådespeleriet av Sam Neill och Isabelle Adjani - det var teater första 10-15 minuterna. Men det tog sig allt mer och blev allt bättre. De övriga rollerna var dock undermåliga och i många fall amatörmässiga. Sen förstår jag inte varför alla ska prata engelska när filmen utspelar sig i Berlin (i dåvarande Västtyskland) och karaktärerna är tyskar. Någon gång hör man någon säga något på tyska, en gång på franska och resten på engelska. Sånt förstår jag inte, måste vara lite kontinuitet. Musiken var oftast helt ok, speciellt en huvudmelodi som användes vid ett par tillfällen och som jag har för mig är väldigt lik den från Gudfadern (inte helt säker, men tror det är från den). En blandning av David Lynch och Roman Polanski och du får - Possession.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.0
Genre: Drama/Skräck
Land: Frankrike/Västtyskland
År: 1981
Regi: Andrzej Zulawski
I rollerna: Sam Neill, Isabelle Adjani, Heinz Bennent, Margit Carstensen
Handling: En ung kvinna lämnar plötsligt sin familj men utan att säga varför. Maken börjar följa efter henne för att ta reda på sanningen. Han tror först att en annan man har med sakern att göra. Men efterhand som maken får uppleva konstiga beteenden och bisarra händelser, pekar det mot någonting mer än en "besatt" kärlekshistoria.
Omdöme: Det här var inte direkt det obehagligaste jag sett (även om det finns några scener som har tendenser till att vara obehagliga), däremot bland det underligaste. Mina tankar förs direkt till David Lynch och framförallt hans Eraserhead som på ett groteskt och underligt sätt, likt den här filmen, drar in tittaren i en annorlunda värld. Nu gillade inte jag Eraserhead särskilt mycket och jag kan inte säga att det var någon skillnad med Possession.
Men det fanns ett par positiva saker här som jag gillade och det är utan tvekan fotot som står ut mest. Det må inte vara det vackraste fotot, inte heller det färggladaste. Men man har lyckats få en rörelse på kameran som i många scener håller på i långa tagningar som man imponeras av. Stundtals fick jag lite samma känsla som när jag såg österrikiska Angst, men det fotot är minst en klass över detta. Tunnelscenen fick mig för övrigt att tänka på Irréversible. Jag tänker också på psykologiska Repulsion av Roman Polanski med en besatt kvinna i huvudrollen.
Inledningsvis störde jag mig på skådespeleriet av Sam Neill och Isabelle Adjani - det var teater första 10-15 minuterna. Men det tog sig allt mer och blev allt bättre. De övriga rollerna var dock undermåliga och i många fall amatörmässiga. Sen förstår jag inte varför alla ska prata engelska när filmen utspelar sig i Berlin (i dåvarande Västtyskland) och karaktärerna är tyskar. Någon gång hör man någon säga något på tyska, en gång på franska och resten på engelska. Sånt förstår jag inte, måste vara lite kontinuitet. Musiken var oftast helt ok, speciellt en huvudmelodi som användes vid ett par tillfällen och som jag har för mig är väldigt lik den från Gudfadern (inte helt säker, men tror det är från den). En blandning av David Lynch och Roman Polanski och du får - Possession.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.0
