Monday, August 4, 2008

Le doulos



Titel: Le doulos / Ställd mot väggen
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Frankrike/Italien
År: 1962
Regi: Jean-Pierre Melville
I rollerna: Jean-Paul Belmondo, Serge Reggiani, Fabienne Dali, Michel Piccoli

Handling: Maurice blir tagen på bar gärning när han gör ett inbrott tillsammans med Remy. Polisen har fått tips av en tjallare och tjallaren Silien misstänks för att ha satt dit Maurice. Det är bara en tidsfråga innan någon dör.

Omdöme: Regissören Jean-Pierre Melville gjorde flera klassikers och inspirerat många regissörer så som t.ex. Michael Mann. Men han tog även själv inspiration från den amerikanska film-noiren vilket i flera av hans filmer är väldigt tydligt, så även här. Filmen börjar med att Maurice (Serge Reggiani) besöker en hälare vid namn Gilbert som sägs ligga bakom Maurice flickväns död under tiden han satt i fängelse. Maurice skjuter Gilbert och tar de juveler han precis fått in samt pengar. Men när två män dyker upp måste Maurice snabbt fly och gräver då ner bytet för att kunna hämta det senare.



Maurice har planerat ett jobb i en villa där man ska ta sig in i ett kassaskåp. Till sin hjälp har han Remy som är expert på kassaskåp. De speciella verktygen får de av en man kallad Silien (Jean-Paul Belmondo) som ryktas vara tjallare åt polisen, något Maurice inte bryr sig om så länge det inte drabbar honom. Men när så Maurice och Remy utför inbrottet i villan, upptäcker de att polisen omringar området och de måste fly. Maurice är nu fast besluten att hämnas på Silien som satte dit dem, men han måste också hålla sig gömd för polisen. När polisen kommer till Silien för att få hjälp och hotar med att sätta dit honom för annat, går han med på att hitta Maurice åt dem.



Av någon anledning hade jag valt att inte se denna Melville-film och istället sett andra av hans filmer. Jag hade fått för mig att den här inte skulle vara lika bra, men så fel man kan ha. Det är en typisk Melville-film med starka karaktärer, en genomarbetad historia och en stämning som går att ta på. Från första till sista bildrutan är man inne i hans värld och filmen får en extra push av det faktum att den inte är så ordinär som man först kan tro. Den överraskar och imponerar på fler än ett sätt. Jag gillar hur smart den är och inte bara försöker vara cool, vilket den också är. Speciellt Silien är en cool karaktär som jobbar åt polisen Salignari (som är vän till honom), men även visar upp en heder gentemot sina kriminella vänner.



Jag gillar också hur filmens fokus till en början är på Maurice för att sen allt mer övergå på Silien. Båda har en slags huvudroll och man lär sig tycka om båda två. Skådespelarna, främst då Jean-Paul Belmondo och Serge Reggiani, ger fina prestationer, likaså birollerna. Filmens svartvita foto är också elegant, som så många gånger förr i Melville-filmer, och fångar den rätta atmosfären i den kriminella undervärlden. Melville må vara mest känd för sina senare filmer så som Le samouraï och Le cercle rouge, men jag gillar dessa hans svartvita filmer minst lika mycket, om inte lite mer faktiskt.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.9
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Total Pageviews

Get Paid To Promote, Get Paid To Popup, Get Paid Display Banner