Titel: Casino Royale
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: Storbritannien/USA/Tjeckien/Tyskland
År: 2006
Regi: Martin Campbell
I rollerna: Daniel Craig, Mads Mikkelsen, Eva Green, Jeffrey Wright
Handling: I Casino Royale möter vi James Bond när han får sin licens att döda. Men Bond är inte mindre farlig då, och efter att ha utfört två snabba och professionella likvideringar befordras han till dubbelnolla. Bonds första uppdrag som 007 för honom till Madagaskar där han ska spionera på en terrorist, Mollaka. Allt går inte enligt planerna och Bond beslutar sig för att undersöka det hela, utanför sitt uppdrag från MI6, för att spåra upp resten av terroristcellen. Han följer ett spår till Bahamas, där han träffar Dimitrios med sin flickvän Solange. Bond får veta att Dimitrios har kontakter med Le Chiffre, bankir åt världens terroristorganisationer.
Omdöme: När Daniel Craig blev nya Bond hade jag mina reservationer om han skulle passa. Men jag hade inte några problem med att han blev nya Bond efter att ha sett hans prestation i Layer Cake då jag var säker på att han skulle klara det bra. En hårdare, tuffare och framförallt råare James Bond syns här som man närmast kan jämföra med Sean Connery när han startade hela 007-serien.
Jag läste att Daniel Craig slutade röka och tränade med personlig tränare så att han tränade upp flera kilo muskler. Han passar bra, faktiskt mycket bra i rollen som den nye Bond. I början av filmen var jag inte riktigt säker, men det tog inte lång tid innan det kändes rätt. Filmens inledning i svartvitt kändes inte helt rätt, men jag gillade hur de fick ihop scenen när han vänder sig om och skjuter mot "ögat" som är den klassiska Bond-inledningen. Sen drar låten "You Know My Name" igång som sjungs av Chris Cornell. Kanske inte lika stark låt som den i Collateral, men ändå bra och typisk Bond.
Den första jaktscenen gillar jag då den blandar högt tempo med realism. Det ser helt enkelt äkta ut när Bond och afrikanen hoppar runt och jagar varann uppe på byggnadsställningarna. Det blir en bra inledning och filmen tappar aldrig greppet om tittaren efter det. Kanske att filmen blir lite för utdragen sista halvtimmen eller så, men inte så att man stör sig på det allt för mycket. Det var inte mycket att klaga över faktiskt. Och det faktum att man fått tillbaka de exotiska miljöerna är ett stort plus som tillför mycket i en Bond-film. Likaså har man lyckats med Bond-musiken som återgår lite till de gamla melodierna, utan att vara upprepande.
Filmen har en bra skurk i Mads Mikkelsen som fungerar överraskande bra. Han känns lite konstig första gången man ser honom, men sen är han ganska nedtonad och överdriver inte så mycket som många andra Bond-skurkar gjort senaste åren. Eva Green var också bättre än väntat då jag trodde hon bara skulle spela dum brud, men hon visade en del känslor också tillsammans med Bond och det är helt ok. Sen att det blev lite för mycket mellan henne och Bond mot slutet är en annan sak. Kul också att Jeffrey Wright dyker upp, speciellt som det är som karaktären Felix Leiter som man saknat i Bond (inte varit med sedan 1989 och Tid för hämnd). Det här visade sig vara den bästa Bond-filmen på runt 20 år, även om den inte är perfekt.
Bondskurk(ar):
Le Chiffre (Mads Mikkelsen) - 4
Mr. White (Jesper Christensen) - 3
Bondbrud(ar):
Vesper Lynd (Eva Green) - 3
Solange (Caterina Murino) - 3
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.0
