Titel: Whatever Works
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA/Frankrike
År: 2009
Regi: Woody Allen
I rollerna: Larry David, Evan Rachel Wood, Patricia Clarkson, Ed Begley Jr.
Handling: En excentrisk man från Greenwich Village i New York involveras i en serie kärlekshistorier som gör att han så småningom hamnar i ett förhållande med en ung flicka från södern och hennes föräldrar.
Omdöme: Kombinationen Woody Allen och Larry David lät klart intressant och David känns som en perfekt Woody - iaf på förhand. Boris, som spelas av Larry David, är en väldigt grinig och negativ man som ser sig själv som ett geni då han en gång var påtänkt för Nobelpriset. Han lär ut schack till barn och snackar en massa struntsnack med sina vänner. Så en dag träffar han på sydstatstjejen Melody Celestine (Evan Rachel Wood) och hela hans tillvaro förändras. Men han själv förblir sitt gamla pessimistiska jag, något Melody, som inte är så smart, gillar. De två klickar trots allt och även om Boris till en början inte vill ha henne i sin närhet, börjar han så smått gilla hennes sällskap.
Larry David är ingen stor skådespelare, det visste man på förhand. Men han bjuder på ett par klockrena kommentarer och scener som nog bara han kan leverera dem. Klart bäst är när man får se hur han lär ut schack till barn och kritiserar allt de gör, kallar dem idioter, ointelligenta och liknande. Den humorn funkar klockrent och man får sig en del skratt. Men allt mer övergår filmen till att bli ett romantiskt drama, med inslag av humor, istället för att fortsätta på den linje filmen började på - humor med inslag av romantik. För min del tappar filmen någonstans halvvägs, kanske lite senare, när Melodys mamma Marietta (Patricia Clarkson) dyker upp. Inget fel på hennes skådespeleri, men det är här någonstans som filmen ändrar spår.
Filmens höjdpunkt, förutom Boris negativa kommentarer och schack-scenerna, är utan tvekan Evan Rachel Wood som Melody. Hon spelar som sagt en sydstatstjej med mer charm än hjärna. Hennes prestation är övertygande i en roll som annars lätt blir irriterande och/eller tillgjord. Men jag köper den i det här fallet pga hennes charm och hon bevisar än en gång att hon är en av de allra starkast lysande unga stjärnorna. Så här i efterhand känner jag att filmen var mer lovande än vad den kunde hålla och uppfylla. Jag blev till slut lite besviken då Boris får mindre utrymme under andra halvan av filmen vilket tar död på humorn som man var ute efter från början.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA/Frankrike
År: 2009
Regi: Woody Allen
I rollerna: Larry David, Evan Rachel Wood, Patricia Clarkson, Ed Begley Jr.
Handling: En excentrisk man från Greenwich Village i New York involveras i en serie kärlekshistorier som gör att han så småningom hamnar i ett förhållande med en ung flicka från södern och hennes föräldrar.
Omdöme: Kombinationen Woody Allen och Larry David lät klart intressant och David känns som en perfekt Woody - iaf på förhand. Boris, som spelas av Larry David, är en väldigt grinig och negativ man som ser sig själv som ett geni då han en gång var påtänkt för Nobelpriset. Han lär ut schack till barn och snackar en massa struntsnack med sina vänner. Så en dag träffar han på sydstatstjejen Melody Celestine (Evan Rachel Wood) och hela hans tillvaro förändras. Men han själv förblir sitt gamla pessimistiska jag, något Melody, som inte är så smart, gillar. De två klickar trots allt och även om Boris till en början inte vill ha henne i sin närhet, börjar han så smått gilla hennes sällskap.
Larry David är ingen stor skådespelare, det visste man på förhand. Men han bjuder på ett par klockrena kommentarer och scener som nog bara han kan leverera dem. Klart bäst är när man får se hur han lär ut schack till barn och kritiserar allt de gör, kallar dem idioter, ointelligenta och liknande. Den humorn funkar klockrent och man får sig en del skratt. Men allt mer övergår filmen till att bli ett romantiskt drama, med inslag av humor, istället för att fortsätta på den linje filmen började på - humor med inslag av romantik. För min del tappar filmen någonstans halvvägs, kanske lite senare, när Melodys mamma Marietta (Patricia Clarkson) dyker upp. Inget fel på hennes skådespeleri, men det är här någonstans som filmen ändrar spår.
Filmens höjdpunkt, förutom Boris negativa kommentarer och schack-scenerna, är utan tvekan Evan Rachel Wood som Melody. Hon spelar som sagt en sydstatstjej med mer charm än hjärna. Hennes prestation är övertygande i en roll som annars lätt blir irriterande och/eller tillgjord. Men jag köper den i det här fallet pga hennes charm och hon bevisar än en gång att hon är en av de allra starkast lysande unga stjärnorna. Så här i efterhand känner jag att filmen var mer lovande än vad den kunde hålla och uppfylla. Jag blev till slut lite besviken då Boris får mindre utrymme under andra halvan av filmen vilket tar död på humorn som man var ute efter från början.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
