Titel: Drag Me to Hell
Genre: Skräck/Fantasy/Thriller
Land: USA
År: 2009
Regi: Sam Raimi
I rollerna: Alison Lohman, Justin Long, Lorna Raver, David Paymer
Handling: En ung kvinnlig långivare får order att avhysa en gammal dam för sitt hem och får då en övernaturlig förbannelse kastad över sig. Detta gör hennes liv till ett levande helvete. Desperat vänder hon sig till en siare i ett försök att rädda sin själ medan onda makter fortsatt försöker pressa henne till att bryta ihop.
Omdöme: Efter att jag tittat på trailern och stängt av efter halva då det såg ut att inte vara något jag ville se, var jag ganska säker på att jag inte skulle se filmen inom en snar framtid. Men när man sedan ser att filmen får bra kritik med höga betyg blir man fundersam och känner att man måste se den för att se om den kanske är bättre än man trott. Så när man blir övertalad att se den ger man den en chans. Genom inledningen, som utspelar sig 1969 då en spansktalande familj i Los Angeles får besök av något som drar ner deras son i helvetet, tycker jag filmen sätter standarden för resten av filmen.
De två huvudpersonerna spelas av Alison Lohman (Christine) och Justin Long (Clay) som passar filmen ganska perfekt. För de är ungefär lika dåliga som resten av filmen. Man vet inte om man ska ta filmen på allvar eller inte, skratta eller gråta när spektaklet drar igång. Eller rättare sagt, man väntar på att det ska dra igång vilket känns som det aldrig riktigt gör. Skådespeleriet är undermåligt, effekterna är ofta bra, men inte alltid, storyn är väldigt tunn, och det blir flera komiska situationer av något som ska vara allvarligt.
Som t.ex. att Christine blir dragen i håret minst två gånger där hon förlorar en stor mängd hår. Trots det verkar det nästan som hon har MER (!?) hår mot slutet av filmen trots att hon nästan borde vara flintskallig på vissa ställen. Eller att hon är helt befriad från skärsår eller andra skador trots att hon blir fysiskt plågad genom hela filmen. Vad hon dock visar är psykiska problem pga förbannelsen, alltid något antar jag. Filmen blir mest skrattretande och lever upp till den dåliga trailern (ja, det jag såg av den alltså). En film som endast borde tilltala (vissa) tonåringar, men det verkar vara fler som ser något i den här filmen som inte finns. En sak som faktiskt väger upp betyget en aning är "wet t-shirt"-delen mot slutet som är trevlig att titta på.
2 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Skräck/Fantasy/Thriller
Land: USA
År: 2009
Regi: Sam Raimi
I rollerna: Alison Lohman, Justin Long, Lorna Raver, David Paymer
Handling: En ung kvinnlig långivare får order att avhysa en gammal dam för sitt hem och får då en övernaturlig förbannelse kastad över sig. Detta gör hennes liv till ett levande helvete. Desperat vänder hon sig till en siare i ett försök att rädda sin själ medan onda makter fortsatt försöker pressa henne till att bryta ihop.
Omdöme: Efter att jag tittat på trailern och stängt av efter halva då det såg ut att inte vara något jag ville se, var jag ganska säker på att jag inte skulle se filmen inom en snar framtid. Men när man sedan ser att filmen får bra kritik med höga betyg blir man fundersam och känner att man måste se den för att se om den kanske är bättre än man trott. Så när man blir övertalad att se den ger man den en chans. Genom inledningen, som utspelar sig 1969 då en spansktalande familj i Los Angeles får besök av något som drar ner deras son i helvetet, tycker jag filmen sätter standarden för resten av filmen.
De två huvudpersonerna spelas av Alison Lohman (Christine) och Justin Long (Clay) som passar filmen ganska perfekt. För de är ungefär lika dåliga som resten av filmen. Man vet inte om man ska ta filmen på allvar eller inte, skratta eller gråta när spektaklet drar igång. Eller rättare sagt, man väntar på att det ska dra igång vilket känns som det aldrig riktigt gör. Skådespeleriet är undermåligt, effekterna är ofta bra, men inte alltid, storyn är väldigt tunn, och det blir flera komiska situationer av något som ska vara allvarligt.
Som t.ex. att Christine blir dragen i håret minst två gånger där hon förlorar en stor mängd hår. Trots det verkar det nästan som hon har MER (!?) hår mot slutet av filmen trots att hon nästan borde vara flintskallig på vissa ställen. Eller att hon är helt befriad från skärsår eller andra skador trots att hon blir fysiskt plågad genom hela filmen. Vad hon dock visar är psykiska problem pga förbannelsen, alltid något antar jag. Filmen blir mest skrattretande och lever upp till den dåliga trailern (ja, det jag såg av den alltså). En film som endast borde tilltala (vissa) tonåringar, men det verkar vara fler som ser något i den här filmen som inte finns. En sak som faktiskt väger upp betyget en aning är "wet t-shirt"-delen mot slutet som är trevlig att titta på.
2 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
