Titel: Irréversible
Genre: Drama/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: Frankrike
År: 2002
Regi: Gaspar Noé
I rollerna: Monica Bellucci, Vincent Cassel, Albert Dupontel, Jo Prestia
Handling: Alex och Marcus älskar varandra. Tillsammans med Pierre, en före detta älskare till Alex, är de på väg till en fest. Men under kvällen går allting våldsamt fel. Irréversible berättar om livets grymmaste verklighet. Vi följer i vilt kameraarbete sekund för sekund hur ett brott begås. I plågsam realtid lider och hämnas vi med Alex, Marcus och Pierre. Irréversibles kronologi fördjupar plågan.
Omdöme: Det är en säregen stil som filmen öppnar med och drar in tittaren i en spiral av hämnd, våld och kärlek - i den ordningen. Med ett nästan jobbigt (men fascinerande) kameraarbete, som på ett mycket kraftfullt sätt sätter tonen för filmen tillsammans med färgerna och ljudet, får vi följa med på en mörk nattklubb där två män är ute efter en man de endast känner till vid namn. De blir allt mer frustrerade och det är uppenbart att de tänker göra allt för att hitta denna man. Men vad ligger bakom och vilka är dem ? Det är vad filmen sedan visar oss då allt spelas upp i omvänd kronologisk ordning.
Det är en hemsk film på många sätt, det är brutalt och det är stundtals jobbigt att se på. Men ju mer man ser, ju mer förstår man att det faktiskt samtidigt är en vacker film. Det är inte bara fotot som håller högsta klass med sina experimentella kameraåkningar och vinklar, utan historien är mycket mer än en hämndhistoria. Jag blir riktigt imponerad av framförallt det i verkligheten gifta paret - Vincent Cassel och Monica Bellucci. De har en otroligt fin kemi mellan varandra och det är tveksamt om det hade kommit i närheten med andra skådespelare i rollerna. Med tanke på de långa tagningarna utan klipp blir det mycket upp till skådespelarna att få det att fungera. Och de ger utan tvekan filmen ytterligare en dimension.
Scenerna håller på mellan 5 och 15 minuter utan några klipp och det kräver givetvis mycket av skådespelarna. Men fotot är minst lika viktigt och det bjuder hela tiden på något nytt som håller intresset uppe, trots att det inte behöver hända så värst mycket. Det är utan tvekan en mycket stark film som sätter sina spår och som bjuder på något utöver det vanliga. Att den vann pris för bästa film på Stockholm Filmfestival är inte så konstigt, men samtidigt är det inte en film för alla. Filmen känns för mig som en blanding mellan Angst (1983) och Memento (2000) där man tagit fotot och brutaliteten från förstnämnda och kronologin och upplägget från sistnämnda.
5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
23 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
Genre: Drama/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: Frankrike
År: 2002
Regi: Gaspar Noé
I rollerna: Monica Bellucci, Vincent Cassel, Albert Dupontel, Jo Prestia
Handling: Alex och Marcus älskar varandra. Tillsammans med Pierre, en före detta älskare till Alex, är de på väg till en fest. Men under kvällen går allting våldsamt fel. Irréversible berättar om livets grymmaste verklighet. Vi följer i vilt kameraarbete sekund för sekund hur ett brott begås. I plågsam realtid lider och hämnas vi med Alex, Marcus och Pierre. Irréversibles kronologi fördjupar plågan.
Omdöme: Det är en säregen stil som filmen öppnar med och drar in tittaren i en spiral av hämnd, våld och kärlek - i den ordningen. Med ett nästan jobbigt (men fascinerande) kameraarbete, som på ett mycket kraftfullt sätt sätter tonen för filmen tillsammans med färgerna och ljudet, får vi följa med på en mörk nattklubb där två män är ute efter en man de endast känner till vid namn. De blir allt mer frustrerade och det är uppenbart att de tänker göra allt för att hitta denna man. Men vad ligger bakom och vilka är dem ? Det är vad filmen sedan visar oss då allt spelas upp i omvänd kronologisk ordning.
Det är en hemsk film på många sätt, det är brutalt och det är stundtals jobbigt att se på. Men ju mer man ser, ju mer förstår man att det faktiskt samtidigt är en vacker film. Det är inte bara fotot som håller högsta klass med sina experimentella kameraåkningar och vinklar, utan historien är mycket mer än en hämndhistoria. Jag blir riktigt imponerad av framförallt det i verkligheten gifta paret - Vincent Cassel och Monica Bellucci. De har en otroligt fin kemi mellan varandra och det är tveksamt om det hade kommit i närheten med andra skådespelare i rollerna. Med tanke på de långa tagningarna utan klipp blir det mycket upp till skådespelarna att få det att fungera. Och de ger utan tvekan filmen ytterligare en dimension.
Scenerna håller på mellan 5 och 15 minuter utan några klipp och det kräver givetvis mycket av skådespelarna. Men fotot är minst lika viktigt och det bjuder hela tiden på något nytt som håller intresset uppe, trots att det inte behöver hända så värst mycket. Det är utan tvekan en mycket stark film som sätter sina spår och som bjuder på något utöver det vanliga. Att den vann pris för bästa film på Stockholm Filmfestival är inte så konstigt, men samtidigt är det inte en film för alla. Filmen känns för mig som en blanding mellan Angst (1983) och Memento (2000) där man tagit fotot och brutaliteten från förstnämnda och kronologin och upplägget från sistnämnda.
5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
23 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
