Titel: Die Hard
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1988
Regi: John McTiernan
I rollerna: Bruce Willis, Alan Rickman, Bonnie Bedelia, Hart Bochner
Handling: John McClane är en ensam snut med ynklig tjänstepistol mot tungt beväpnade terrorister som tagit över en skyskrapa. Hans hustru tillhör gisslan som skall ge skurkarna 600 miljoner dollar.
Omdöme: New York-polisen John McClane (Bruce Willis) anländer till Los Angeles för att fira jul med sin fru och två barn. Han blir hämtad med limousine från flygplatsen och körs till skyskrapan där frun Holly (Bonnie Bedelia) jobbar för japanska företaget Nakatomi. Eftersom det är juletider är endast personalen på 30:e våningen kvar i skyskrapan då de har en julfest för att fira det framgångsrika året. Vad ingen vet är att en grupp terrorister planerar att ta över hela skyskrapan och skapa kaos.
Man har lyckats skapa en otroligt bra stämning filmen igenom som nästan känns mer som tidigt 90-tal än 80-tal. Kanske för att det ska utspela sig runt jul (även om Los Angeles inte direkt är kallt) som det blir mysigt. Jag gillar också det faktum att John och Holly har ett knackigt äktenskap, särskilt med tanke på att de inte setts på ett halvår pga att hon tog jobbet i Los Angeles och flyttade från New York och John. Det skapar en spänning mellan dem som utvecklas genom filmen så de känner starkare för varann. Men vad som är minst lika viktigt i en sån här film är en bra huvudskurk. Det måste finnas en stark motpol till en stark huvudkaraktär.
Alan Rickman är perfekt som terroristledaren Hans Gruber som tidigt visar vem som bestämmer och hur han tänker sköta hela situationen. Det är faktiskt helt otroligt att det här var hans långfilmsdebut, speciellt med tanke på att han var över 40 år. Han har det där sköna lugnet med plötsliga utbrott, men känns alltid kontrollerad. Hans medhjälpare består främst av Fabio-kopior med långt hår och tysk brytning. Så det är uppenbart att det är han som kommer bli den starkaste motspelaren till Willis.
Bruce Willis var egentligen ingen stjärna vid den här tidpunkten utan mest känd från TV-serien "Moonlighting". Man hade också flera andra skådespelare i tankarna för rollen innan den tilldelades honom. Bl.a. Arnold Schwarzenegger (eftersom filmen till en början var tänkt som Commando 2), Sylvester Stallone, Burt Reynolds, Richard Gere m.fl. Han blev en megastjärna efter succén och jag kan inte tänka mig någon av de andra nämnda som hade passat bättre. Han ger filmen rätt mängd humor och jag gillar speciellt hur han pratar med sig själv då han under långa stunder är ensam. Flera av dessa improviserade han själv.
En annan karaktär som jag gillar och som spelas bra är den som Hart Bochner spelar som Ellis. Han är en medarbetare till Holly och även intresserad av henne. Hans stora last är drogmissbruket och han spelar verkligen rollen på ett utmärkt och övertygande sätt, hela tiden med energi och humor. Ingen karaktär känns egentligen onödig eller överdriven på något sätt (kanske då de två FBI-agenterna som blir överdrivet stereotypa). Med en actionfylld handling är det alltid trevligt med lite passande humor som kan användas i de lite långsammare partierna och det lyckas man kombinera bra.
Jag är annars imponerad över effekterna i filmen som känns så äkta de kan bli med explosioner och stunts. Man slipper en massa dataeffekter som sänker trovärdigheten och istället har man faktiskt detonerat explosioner runt den riktiga skyskrapan och inte bara använt sig av miniatyrer. Och det är inte bara skyskrapan som får känna på krutet utan även pansarbilar och helikoptrar. Att filmen lägger i ytterligare en växel under sista 20-30 minuterna gör bara att filmen höjs ett snäpp och allt faller på plats. Många gånger tappar filmer av denna sort under avslutande delen då det bara blir en massa meningslös action, men här får man ihop allt på ett övertygande sätt.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.3
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1988
Regi: John McTiernan
I rollerna: Bruce Willis, Alan Rickman, Bonnie Bedelia, Hart Bochner
Handling: John McClane är en ensam snut med ynklig tjänstepistol mot tungt beväpnade terrorister som tagit över en skyskrapa. Hans hustru tillhör gisslan som skall ge skurkarna 600 miljoner dollar.
Omdöme: New York-polisen John McClane (Bruce Willis) anländer till Los Angeles för att fira jul med sin fru och två barn. Han blir hämtad med limousine från flygplatsen och körs till skyskrapan där frun Holly (Bonnie Bedelia) jobbar för japanska företaget Nakatomi. Eftersom det är juletider är endast personalen på 30:e våningen kvar i skyskrapan då de har en julfest för att fira det framgångsrika året. Vad ingen vet är att en grupp terrorister planerar att ta över hela skyskrapan och skapa kaos.
Man har lyckats skapa en otroligt bra stämning filmen igenom som nästan känns mer som tidigt 90-tal än 80-tal. Kanske för att det ska utspela sig runt jul (även om Los Angeles inte direkt är kallt) som det blir mysigt. Jag gillar också det faktum att John och Holly har ett knackigt äktenskap, särskilt med tanke på att de inte setts på ett halvår pga att hon tog jobbet i Los Angeles och flyttade från New York och John. Det skapar en spänning mellan dem som utvecklas genom filmen så de känner starkare för varann. Men vad som är minst lika viktigt i en sån här film är en bra huvudskurk. Det måste finnas en stark motpol till en stark huvudkaraktär.
Alan Rickman är perfekt som terroristledaren Hans Gruber som tidigt visar vem som bestämmer och hur han tänker sköta hela situationen. Det är faktiskt helt otroligt att det här var hans långfilmsdebut, speciellt med tanke på att han var över 40 år. Han har det där sköna lugnet med plötsliga utbrott, men känns alltid kontrollerad. Hans medhjälpare består främst av Fabio-kopior med långt hår och tysk brytning. Så det är uppenbart att det är han som kommer bli den starkaste motspelaren till Willis.
Bruce Willis var egentligen ingen stjärna vid den här tidpunkten utan mest känd från TV-serien "Moonlighting". Man hade också flera andra skådespelare i tankarna för rollen innan den tilldelades honom. Bl.a. Arnold Schwarzenegger (eftersom filmen till en början var tänkt som Commando 2), Sylvester Stallone, Burt Reynolds, Richard Gere m.fl. Han blev en megastjärna efter succén och jag kan inte tänka mig någon av de andra nämnda som hade passat bättre. Han ger filmen rätt mängd humor och jag gillar speciellt hur han pratar med sig själv då han under långa stunder är ensam. Flera av dessa improviserade han själv.
En annan karaktär som jag gillar och som spelas bra är den som Hart Bochner spelar som Ellis. Han är en medarbetare till Holly och även intresserad av henne. Hans stora last är drogmissbruket och han spelar verkligen rollen på ett utmärkt och övertygande sätt, hela tiden med energi och humor. Ingen karaktär känns egentligen onödig eller överdriven på något sätt (kanske då de två FBI-agenterna som blir överdrivet stereotypa). Med en actionfylld handling är det alltid trevligt med lite passande humor som kan användas i de lite långsammare partierna och det lyckas man kombinera bra.
Jag är annars imponerad över effekterna i filmen som känns så äkta de kan bli med explosioner och stunts. Man slipper en massa dataeffekter som sänker trovärdigheten och istället har man faktiskt detonerat explosioner runt den riktiga skyskrapan och inte bara använt sig av miniatyrer. Och det är inte bara skyskrapan som får känna på krutet utan även pansarbilar och helikoptrar. Att filmen lägger i ytterligare en växel under sista 20-30 minuterna gör bara att filmen höjs ett snäpp och allt faller på plats. Många gånger tappar filmer av denna sort under avslutande delen då det bara blir en massa meningslös action, men här får man ihop allt på ett övertygande sätt.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.3
