Titel: The Mist
Genre: Rysare/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 2007
Regi: Frank Darabont
I rollerna: Thomas Jane, Marcia Gay Harden, Laurie Holden, William Sadler
Handling: En vanlig höststorm trodde de flesta, men i spåren av stormen kom en dimma, en dimma så tjock att man inte ser fötterna nedanför sig. David Drayton med sin 5-årige son Billy blir när dimman anländer instängda i ett snabbköp tillsammans med de andra panikslagna byborna. Varför kommer ingen hjälp? Varför kommer ingen som går ut tillbaka?
Omdöme: Regissören Frank Darabont hade tidigare haft ett lyckat samarbete med Stephen King efter bl.a. The Shawshank Redemption. Denna gång är det en desto mörkare historia som har likheter med The Fog av John Carpenter där en mystisk dimma drar in över en kuststad där David Drayton (Thomas Jane) bor tillsammans med sin fru och son. David är en konstnär som målar filmaffischer (bl.a. syns affischen till The Thing i bakgrunden) och efter att en storm orsakat skador på huset bestämmer han sig för att ta sig in till det lokala snabbköpet tillsammans med sin son för att inhandla varor. Väl där blir de tillsammans med flera andra instängda i snabbköpet efter att dimman lagt sig tätt utanför. Något finns i dimman och det är uppenbart att det inte är säkert att lämna snabbköpet.
Det är med blandade känslor jag ser den här filmen. På ett sätt har man det klassiska skräcktemat och jag gillar stämningen till stora delar. Men samtidigt avslöjar man för tidigt vad som finns i dimman och dataeffekterna är inte riktigt övertygande för min del. När det sen kommer ännu mer ur dimman är det viktigt att dataeffekterna känns realistiska och blir skräckinjagande. Tyvärr är de oftast inte det och även om effekterna i sig håller ganska bra klass så är det kanske lite väl överdrivna saker som dyker upp. Men det absolut värsta, som sänker filmen en hel del för mig, är karaktären Mrs. Carmody som spelas av Marcia Gay Harden. Hon predikar genom hela filmen och blir allt jobbigare och tjatigare om att det är Guds verk och att domedagen är kommen. I och för sig spelar karaktären en betydande roll senare i filmen, men det blev alldeles för mycket. Hennes slut är dock välkommet och bra.
Filmen pendlar hela tiden mellan att vara underkänd till godkänd, mest pga Mrs. Carmody alltså som drar ner filmen gång efter annan (vissa stunder blir det överdrivet mycket från hennes sida). Men även att jag inte riktigt kan ta till mig specialeffekterna där det dock stundtals känns old-school när sakerna inte flyger runt. Det bästa med filmen är utan tvekan slutet som sätter ordentlig punkt för filmen. Regissören (och manusförfattaren) Frank Darabont hade ett viktigt krav på filmbolaget och det var att de inte skulle röra slutet i manuset. De gick med på det, vilket är lite konstigt i dagens Hollywood, men det är enormt kraftfullt och ett av de bästa sluten jag sett, speciellt i en Hollywood-film. Detta höjer definitivt helheten, men trots allt fanns det för många irritationsmoment under filmens gång för att det ska hjälpa så värst mycket. En annan intressant sak är att regissören ville ha filmen i svart-vitt, så det finns en svart-vit version som lär göra att specialeffekterna inte ser lika "dåliga" ut. Helt klart en version jag vill se en dag.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
Genre: Rysare/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 2007
Regi: Frank Darabont
I rollerna: Thomas Jane, Marcia Gay Harden, Laurie Holden, William Sadler
Handling: En vanlig höststorm trodde de flesta, men i spåren av stormen kom en dimma, en dimma så tjock att man inte ser fötterna nedanför sig. David Drayton med sin 5-årige son Billy blir när dimman anländer instängda i ett snabbköp tillsammans med de andra panikslagna byborna. Varför kommer ingen hjälp? Varför kommer ingen som går ut tillbaka?
Omdöme: Regissören Frank Darabont hade tidigare haft ett lyckat samarbete med Stephen King efter bl.a. The Shawshank Redemption. Denna gång är det en desto mörkare historia som har likheter med The Fog av John Carpenter där en mystisk dimma drar in över en kuststad där David Drayton (Thomas Jane) bor tillsammans med sin fru och son. David är en konstnär som målar filmaffischer (bl.a. syns affischen till The Thing i bakgrunden) och efter att en storm orsakat skador på huset bestämmer han sig för att ta sig in till det lokala snabbköpet tillsammans med sin son för att inhandla varor. Väl där blir de tillsammans med flera andra instängda i snabbköpet efter att dimman lagt sig tätt utanför. Något finns i dimman och det är uppenbart att det inte är säkert att lämna snabbköpet.
Det är med blandade känslor jag ser den här filmen. På ett sätt har man det klassiska skräcktemat och jag gillar stämningen till stora delar. Men samtidigt avslöjar man för tidigt vad som finns i dimman och dataeffekterna är inte riktigt övertygande för min del. När det sen kommer ännu mer ur dimman är det viktigt att dataeffekterna känns realistiska och blir skräckinjagande. Tyvärr är de oftast inte det och även om effekterna i sig håller ganska bra klass så är det kanske lite väl överdrivna saker som dyker upp. Men det absolut värsta, som sänker filmen en hel del för mig, är karaktären Mrs. Carmody som spelas av Marcia Gay Harden. Hon predikar genom hela filmen och blir allt jobbigare och tjatigare om att det är Guds verk och att domedagen är kommen. I och för sig spelar karaktären en betydande roll senare i filmen, men det blev alldeles för mycket. Hennes slut är dock välkommet och bra.
Filmen pendlar hela tiden mellan att vara underkänd till godkänd, mest pga Mrs. Carmody alltså som drar ner filmen gång efter annan (vissa stunder blir det överdrivet mycket från hennes sida). Men även att jag inte riktigt kan ta till mig specialeffekterna där det dock stundtals känns old-school när sakerna inte flyger runt. Det bästa med filmen är utan tvekan slutet som sätter ordentlig punkt för filmen. Regissören (och manusförfattaren) Frank Darabont hade ett viktigt krav på filmbolaget och det var att de inte skulle röra slutet i manuset. De gick med på det, vilket är lite konstigt i dagens Hollywood, men det är enormt kraftfullt och ett av de bästa sluten jag sett, speciellt i en Hollywood-film. Detta höjer definitivt helheten, men trots allt fanns det för många irritationsmoment under filmens gång för att det ska hjälpa så värst mycket. En annan intressant sak är att regissören ville ha filmen i svart-vitt, så det finns en svart-vit version som lär göra att specialeffekterna inte ser lika "dåliga" ut. Helt klart en version jag vill se en dag.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
