Titel: He Walked by Night / Nattmänniskan
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1948
Regi: Alfred L. Werker & Anthony Mann
I rollerna: Richard Basehart, Roy Roberts, Scott Brady, Jack Webb
Handling: Baserat på verkliga händelser. Efter att en polis blivit brutalt mördad på väg hem från jobbet, sätts alla resurser in för att försöka hitta gärningsmannen. Det blir en vansinnesjakt genom staden där det blir allt svårare för den sluge brottslingen att hålla sig undan.
Omdöme: En noir jag hört väldigt lite om på förhand och som varken har några särskilt kända skådespelare eller regissör. Men det är iofs inte helt sant då Anthony Mann lär ha regisserat stora delar av filmen (hur stora är svårt att säga) och han är en känd regissör i sammanhanget. Han är dock inte filmens officiella regissör utan det är Alfred L. Werker som inte gjorde några direkt kända filmer i sin karriär. Filmen var en av de första som använde sig av ett riktigt fall i grunden i denna semi-dokumentära noir som följer polisens arbete i jakten på polismördaren som inte verkar finnas i tidigare brottsregister.
Polisen jobbar febrilt med att få upp spåret på mördaren, men han verkar hela tiden ligga steget före. Han avlyssnar deras radiokommunikation, han byter arbetsmönster och han ändrar sitt utseende. Och när de försöker gillra en fälla fattar han misstanke och lurar polisen på nytt. Man får egentligen veta väldigt lite om denne mördare förutom att han heter Roy och den enda han umgås med är hans hund. Men allt mer information dyker upp och polisen kommer allt närmare. Roy har dock ett ess i rockärmen och det är en enorm kännedom för det stora avloppssystemet som finns i Los Angeles. En plats han tar till som flyktväg när det börjar brinna i knutarna.
Richard Basehart gestaltar mördaren på ett bra sätt utan att ha allt för mycket att leka med. Han har inte mycket dialoger, men bjuder hela tiden på vad som krävs och lite till. Resten av skådespelarna gör sitt, men det hade varit kul att ha åtminstone ett känt ansikte i filmen. Trots avsaknaden av stjärnor så har filmen en ganska hög produktionskvalité där man lever mycket på cinematografin av legenden inom noir-foto - John Alton. Hans svartvita foto är riktigt skarp och snyggt, precis som man vill ha det. Användandet av skuggor i kombination med det svarta och vita används till sitt yttersta. Det är en fröjd att se ett sånt här foto och filmen känns mer som en 50-tals noir än 40-tals. Överhuvudtaget känns filmen före sin tid i många avseenden vilket gör den så överraskande.
Filmens klimax med jakten i avloppstunnlarna är riktigt bra och man får till ett Heat-ljud när avfyrningen av vapen ekar ordentligt mellan betongen. Frågan är om Den tredje mannen (1949), som kom året efter, fått inspiration till scenerna i Wiens avloppssystem. Filmens längd är också behaglig med runt 80 minuter, men det gör att man inte får så mycket karaktärsutveckling som man kanske hade velat ha. Trots detta vill man se brottslingen klara sig mot slutet, inte direkt för att han är sympatisk, men för hans smarthet. Man hade dock kunnat få lite mer bakgrundsinformation till varför han gjorde som han gjorde då jag i efterhand läst om mannen det baseras på och hans historia var klart intressant. Å andra sidan blir det en välkommen mystik över honom i filmen som funkar.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1948
Regi: Alfred L. Werker & Anthony Mann
I rollerna: Richard Basehart, Roy Roberts, Scott Brady, Jack Webb
Handling: Baserat på verkliga händelser. Efter att en polis blivit brutalt mördad på väg hem från jobbet, sätts alla resurser in för att försöka hitta gärningsmannen. Det blir en vansinnesjakt genom staden där det blir allt svårare för den sluge brottslingen att hålla sig undan.
Omdöme: En noir jag hört väldigt lite om på förhand och som varken har några särskilt kända skådespelare eller regissör. Men det är iofs inte helt sant då Anthony Mann lär ha regisserat stora delar av filmen (hur stora är svårt att säga) och han är en känd regissör i sammanhanget. Han är dock inte filmens officiella regissör utan det är Alfred L. Werker som inte gjorde några direkt kända filmer i sin karriär. Filmen var en av de första som använde sig av ett riktigt fall i grunden i denna semi-dokumentära noir som följer polisens arbete i jakten på polismördaren som inte verkar finnas i tidigare brottsregister.
Polisen jobbar febrilt med att få upp spåret på mördaren, men han verkar hela tiden ligga steget före. Han avlyssnar deras radiokommunikation, han byter arbetsmönster och han ändrar sitt utseende. Och när de försöker gillra en fälla fattar han misstanke och lurar polisen på nytt. Man får egentligen veta väldigt lite om denne mördare förutom att han heter Roy och den enda han umgås med är hans hund. Men allt mer information dyker upp och polisen kommer allt närmare. Roy har dock ett ess i rockärmen och det är en enorm kännedom för det stora avloppssystemet som finns i Los Angeles. En plats han tar till som flyktväg när det börjar brinna i knutarna.
Richard Basehart gestaltar mördaren på ett bra sätt utan att ha allt för mycket att leka med. Han har inte mycket dialoger, men bjuder hela tiden på vad som krävs och lite till. Resten av skådespelarna gör sitt, men det hade varit kul att ha åtminstone ett känt ansikte i filmen. Trots avsaknaden av stjärnor så har filmen en ganska hög produktionskvalité där man lever mycket på cinematografin av legenden inom noir-foto - John Alton. Hans svartvita foto är riktigt skarp och snyggt, precis som man vill ha det. Användandet av skuggor i kombination med det svarta och vita används till sitt yttersta. Det är en fröjd att se ett sånt här foto och filmen känns mer som en 50-tals noir än 40-tals. Överhuvudtaget känns filmen före sin tid i många avseenden vilket gör den så överraskande.
Filmens klimax med jakten i avloppstunnlarna är riktigt bra och man får till ett Heat-ljud när avfyrningen av vapen ekar ordentligt mellan betongen. Frågan är om Den tredje mannen (1949), som kom året efter, fått inspiration till scenerna i Wiens avloppssystem. Filmens längd är också behaglig med runt 80 minuter, men det gör att man inte får så mycket karaktärsutveckling som man kanske hade velat ha. Trots detta vill man se brottslingen klara sig mot slutet, inte direkt för att han är sympatisk, men för hans smarthet. Man hade dock kunnat få lite mer bakgrundsinformation till varför han gjorde som han gjorde då jag i efterhand läst om mannen det baseras på och hans historia var klart intressant. Å andra sidan blir det en välkommen mystik över honom i filmen som funkar.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
