Titel: One, Two, Three / Ett, två, tre
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1961
Regi: Billy Wilder
I rollerna: James Cagney, Horst Buchholz, Pamela Tiffin, Arlene Francis
Handling: MacNamara, VD för Coca-Cola i Västberlin, får till uppgift av sin chef att se efter hans dotter Scarlett. I hemlighet gifter hon sig med en kommunist och blir gravid. Detta kommer som ett chockbesked för MacNamara och när Scarletts föräldrar oväntat kommer på besök ställs han inför den oerhörda uppgiften att hålla Scarletts förehavanden hemliga.
Omdöme: Ah, James Cagney, vad kan man säga. Han tillhör definitivt de allra bästa skådespelarna genom tiderna. Det är alltid ett otroligt drag när han framför sina repliker och bestämt bestämmer. Oftast spelade han tuffa gangstertyper under 30- och 40-talet, men var en underbar komiker när han gav sig på genren. Här strävar han efter toppjobbet i Europa för Coca-Cola i London. Han har det bra med sin familj i Västtyskland, men London lockar mer. Så när hans chef i USA ringer för att meddela att hans dotter Scarlett är på väg till Västberlin, läggs all kraft på att ta hand om henne, speciellt efter att hon träffat en östtysk kommunist...
På manuset lär det ha stått "Detta måste spelas upp i väldigt högt tempo. 110 mph i kurvorna och 140 mph på raksträckorna". Och det kan man lugnt påstå att filmen håller. Den börjar i ett lite lägre, men ändå högt tempo innan Scarlett träffar sin östtyske kommunist Otto Ludwig Piffl (Horst Buchholz). Efter det höjer man tempot ett snäpp och James Cagney som MacNamara visar sina kvicka och snabba repliker. Det tog ett tag för mig att uppskatta filmen, men under andra halvan började jag njuta mer och mer. Att man lägger in flera filmreferenser (inte ens jag uppfattade alla) gör inte saken sämre och avslutningsskämtet är också klockrent. Helt enkelt en klassisk komedi från den gamla skolan som håller än. Noterbart att detta var Cagneys sista film innan han 20 år senare gjorde en liten comeback 1981. Det sägs att orsaken var att han inte gillade att göra filmen, främst pga sin motspelare Horst Buchholz som han sa försökte stjäla varenda scen med fula tricks.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1961
Regi: Billy Wilder
I rollerna: James Cagney, Horst Buchholz, Pamela Tiffin, Arlene Francis
Handling: MacNamara, VD för Coca-Cola i Västberlin, får till uppgift av sin chef att se efter hans dotter Scarlett. I hemlighet gifter hon sig med en kommunist och blir gravid. Detta kommer som ett chockbesked för MacNamara och när Scarletts föräldrar oväntat kommer på besök ställs han inför den oerhörda uppgiften att hålla Scarletts förehavanden hemliga.
Omdöme: Ah, James Cagney, vad kan man säga. Han tillhör definitivt de allra bästa skådespelarna genom tiderna. Det är alltid ett otroligt drag när han framför sina repliker och bestämt bestämmer. Oftast spelade han tuffa gangstertyper under 30- och 40-talet, men var en underbar komiker när han gav sig på genren. Här strävar han efter toppjobbet i Europa för Coca-Cola i London. Han har det bra med sin familj i Västtyskland, men London lockar mer. Så när hans chef i USA ringer för att meddela att hans dotter Scarlett är på väg till Västberlin, läggs all kraft på att ta hand om henne, speciellt efter att hon träffat en östtysk kommunist...
På manuset lär det ha stått "Detta måste spelas upp i väldigt högt tempo. 110 mph i kurvorna och 140 mph på raksträckorna". Och det kan man lugnt påstå att filmen håller. Den börjar i ett lite lägre, men ändå högt tempo innan Scarlett träffar sin östtyske kommunist Otto Ludwig Piffl (Horst Buchholz). Efter det höjer man tempot ett snäpp och James Cagney som MacNamara visar sina kvicka och snabba repliker. Det tog ett tag för mig att uppskatta filmen, men under andra halvan började jag njuta mer och mer. Att man lägger in flera filmreferenser (inte ens jag uppfattade alla) gör inte saken sämre och avslutningsskämtet är också klockrent. Helt enkelt en klassisk komedi från den gamla skolan som håller än. Noterbart att detta var Cagneys sista film innan han 20 år senare gjorde en liten comeback 1981. Det sägs att orsaken var att han inte gillade att göra filmen, främst pga sin motspelare Horst Buchholz som han sa försökte stjäla varenda scen med fula tricks.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.9
