Titel: Amen.
Genre: Drama/Krig
Land: Frankrike/Tyskland/Rumänien
År: 2002
Regi: Costa-Gavras
I rollerna: Ulrich Tukur, Mathieu Kassovitz, Ulrich Mühe, Sebastian Koch
Handling: Drama som handlar om SS-officeren Kurt Gerstein som under WWII försöker informera påven om att judar forslas till koncentrationsläger. Den unge jesuiten Ricardo Fontana gör allt vad han kan för att hjälpa till och riskerar sitt liv.
Omdöme: Detta blev min 10:e Costa-Gavras-film och jag hade ganska högt ställda förväntningar eftersom i princip alla hans filmer brukar vara bra, intressanta och dramatiska. Vad jag inte hade förväntat mig och som överraskade mig stort var att alla talar engelska (med några få undantag). Varför en europeisk regissör väljer att använda sig av tyska och franska skådespelare och låter dem prata engelska med brytning är för mig oförståligt och gör att filmen direkt tappar i mina ögon. Detta hade jag inte förväntat mig av en så skicklig regissör som Costa-Gavras.
Filmen har annars flera bra och intressanta skådespelare. Huvudrollen görs av Ulrich Tukur som bl.a. var med i De andras liv och Mördande konkurrens (även den av Costa-Gavras och där han spelade en minnesvärd biroll). Han sköter sig bra, inget man kan klaga på, lite som Liam Neeson. Som Ricardo Fontana har vi Mathieu Kassovitz som ju inte bara är skådespelare utan även en mycket skicklig regissör med La Haine som sitt stora verk. Ulrich Mühe, som många vet tragiskt avled för ett tag sen och som gjorde fina prestationer i bl.a. De andras liv och Funny Games, ses också i rollen som "doktorn" som har hand om gasanläggningarna. Och även Sebastian Koch är med i en mindre biroll som jag gillade i Zwartboek och som även var bra i De andras liv.
Filmens musik, då tänker jag främst på stycket som spelas när tågen åker förbi, är mycket passande och stark, men används för ofta och för lite. Menar att den kunde används mer sparsamt, men mer utdragen vid andra mer dramatiska tillfällen. Filmen innehåller ett par gripande scener, den som kanske satt sig mest är när Gerstein får se judarna bli ihjälgasade genom ett titthål in i en barack. Man avslöjar inte för mycket, men man känner ändå ett starkt obehag som man lyckats bygga upp med hjälp av ljud och ansiktsuttryck. Filmen klarar dock inte att nå upp till den nivå den har potential att nå upp till, mycket pga det engelska talet som jag stör mig på i en sån här film där ingen är amerikan/engelsman förutom i någon enstaka scen.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
Genre: Drama/Krig
Land: Frankrike/Tyskland/Rumänien
År: 2002
Regi: Costa-Gavras
I rollerna: Ulrich Tukur, Mathieu Kassovitz, Ulrich Mühe, Sebastian Koch
Handling: Drama som handlar om SS-officeren Kurt Gerstein som under WWII försöker informera påven om att judar forslas till koncentrationsläger. Den unge jesuiten Ricardo Fontana gör allt vad han kan för att hjälpa till och riskerar sitt liv.
Omdöme: Detta blev min 10:e Costa-Gavras-film och jag hade ganska högt ställda förväntningar eftersom i princip alla hans filmer brukar vara bra, intressanta och dramatiska. Vad jag inte hade förväntat mig och som överraskade mig stort var att alla talar engelska (med några få undantag). Varför en europeisk regissör väljer att använda sig av tyska och franska skådespelare och låter dem prata engelska med brytning är för mig oförståligt och gör att filmen direkt tappar i mina ögon. Detta hade jag inte förväntat mig av en så skicklig regissör som Costa-Gavras.
Filmen har annars flera bra och intressanta skådespelare. Huvudrollen görs av Ulrich Tukur som bl.a. var med i De andras liv och Mördande konkurrens (även den av Costa-Gavras och där han spelade en minnesvärd biroll). Han sköter sig bra, inget man kan klaga på, lite som Liam Neeson. Som Ricardo Fontana har vi Mathieu Kassovitz som ju inte bara är skådespelare utan även en mycket skicklig regissör med La Haine som sitt stora verk. Ulrich Mühe, som många vet tragiskt avled för ett tag sen och som gjorde fina prestationer i bl.a. De andras liv och Funny Games, ses också i rollen som "doktorn" som har hand om gasanläggningarna. Och även Sebastian Koch är med i en mindre biroll som jag gillade i Zwartboek och som även var bra i De andras liv.
Filmens musik, då tänker jag främst på stycket som spelas när tågen åker förbi, är mycket passande och stark, men används för ofta och för lite. Menar att den kunde används mer sparsamt, men mer utdragen vid andra mer dramatiska tillfällen. Filmen innehåller ett par gripande scener, den som kanske satt sig mest är när Gerstein får se judarna bli ihjälgasade genom ett titthål in i en barack. Man avslöjar inte för mycket, men man känner ändå ett starkt obehag som man lyckats bygga upp med hjälp av ljud och ansiktsuttryck. Filmen klarar dock inte att nå upp till den nivå den har potential att nå upp till, mycket pga det engelska talet som jag stör mig på i en sån här film där ingen är amerikan/engelsman förutom i någon enstaka scen.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
