Titel: Les tontons flingueurs
Genre: Kriminalkomedi
Land: Frankrike/Italien/Västtyskland
År: 1963
Regi: Georges Lautner
I rollerna: Lino Ventura, Bernard Blier, Francis Blanche, Horst Frank
Handling: Ex-gangstern Fernand får ett samtal från en döende vän, en maffiaboss känd som "The Mexican". Den döende bossen övertalar Fernand att ta hand om lite kriminell verksamhet, samt att se till hans dotter som inte ska hamna i dåligt sällskap. Diverse förvecklingar följer, inte minst försöker andra maffiamedlemmar att, på hyffsat komiska vis, ha ihjäl Fernand.
Omdöme: Valde att inte ta med den svenska titeln till filmen då den var alldeles för bisarr. Om ni nu måste veta så lyder den "Klädsel: Vardagsdräkt med revolver". Hade jag känt till den titeln innan jag såg filmen hade jag nog förstått att detta inte skulle vara en vanlig, bra gangsterfilm som jag gillar dem. Filmen börjar dock lovande när "The Mexican" på sin dödsbädd ber sin galme vän Fernand (en som vanligt sevärd Lino Ventura) om en sista tjänst - att ta hand om hans dotter. Som "farbror" vill han givetvis att "brorsdottern" ska undvika trubbel och sätter genast siktet på pojkvännen Antoine. Men istället för att detta ska utvecklas till en tuff och bra gangsterfilm, blir det allt löjligare.
Inledande halvtimmen är godkänd, men inget speciellt. Sen dalar det bara allt mer och jag längtar bara tills den slutar. Inte vad jag förväntat mig, men samtidigt inte alls roligt då den försöker vara det allt mer. Antoine och brorsdottern Patricia utgör ett oerhört jobbigt och enerverande par som man stör sig på rakt igenom. Man hoppas på att Fernand åtminstone ska göra sig av med Antoine, men som sagt, detta är mer komedi (eller vad man ska kalla det för) än kriminalare/gangsterdrama. Höjdpunkten (nåja) är när karaktärerna skjuter med ljuddämpare och alla låter olika som barnpistoler med "poof" och "pow"-ljud eller vad det ska vara. Stundtals pinsamt jobbigt att titta på faktiskt och en ren och skär besvikelse.
Genre: Kriminalkomedi
Land: Frankrike/Italien/Västtyskland
År: 1963
Regi: Georges Lautner
I rollerna: Lino Ventura, Bernard Blier, Francis Blanche, Horst Frank
Handling: Ex-gangstern Fernand får ett samtal från en döende vän, en maffiaboss känd som "The Mexican". Den döende bossen övertalar Fernand att ta hand om lite kriminell verksamhet, samt att se till hans dotter som inte ska hamna i dåligt sällskap. Diverse förvecklingar följer, inte minst försöker andra maffiamedlemmar att, på hyffsat komiska vis, ha ihjäl Fernand.
Omdöme: Valde att inte ta med den svenska titeln till filmen då den var alldeles för bisarr. Om ni nu måste veta så lyder den "Klädsel: Vardagsdräkt med revolver". Hade jag känt till den titeln innan jag såg filmen hade jag nog förstått att detta inte skulle vara en vanlig, bra gangsterfilm som jag gillar dem. Filmen börjar dock lovande när "The Mexican" på sin dödsbädd ber sin galme vän Fernand (en som vanligt sevärd Lino Ventura) om en sista tjänst - att ta hand om hans dotter. Som "farbror" vill han givetvis att "brorsdottern" ska undvika trubbel och sätter genast siktet på pojkvännen Antoine. Men istället för att detta ska utvecklas till en tuff och bra gangsterfilm, blir det allt löjligare.
Inledande halvtimmen är godkänd, men inget speciellt. Sen dalar det bara allt mer och jag längtar bara tills den slutar. Inte vad jag förväntat mig, men samtidigt inte alls roligt då den försöker vara det allt mer. Antoine och brorsdottern Patricia utgör ett oerhört jobbigt och enerverande par som man stör sig på rakt igenom. Man hoppas på att Fernand åtminstone ska göra sig av med Antoine, men som sagt, detta är mer komedi (eller vad man ska kalla det för) än kriminalare/gangsterdrama. Höjdpunkten (nåja) är när karaktärerna skjuter med ljuddämpare och alla låter olika som barnpistoler med "poof" och "pow"-ljud eller vad det ska vara. Stundtals pinsamt jobbigt att titta på faktiskt och en ren och skär besvikelse.
3 - Skådespelare
1 - Handling
1 - Känsla
1 - Musik
3 - Foto
--------------
9 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.6
