Titel: The Ring
Genre: Rysare/Mysterium/Thriller
Land: USA/Japan
År: 2002
Regi: Gore Verbinski
I rollerna: Naomi Watts, Martin Henderson, David Dorfman, Brian Cox
Handling: Den unga journalisten Rachel börjar nysta i några märkliga dödsfall, eftersom en av de döda är hennes yngre systerdotter. Det visar sig att släktingen och några andra tonåringar alla tittat på ett videoband med de mest obehagliga scenerna på. Efteråt har alla mottagit ett telefonsamtal med hotet att de kommer att dö om exakt 7 dagar.
Omdöme: När jag såg denna amerikanska remake hade jag inte sett det japanska originalet och tyckte filmen lyckades väldigt väl med vad en sån här film ska bjuda på. Så här flera år senare var det därför intressant att se hur jag såg på filmen. Inledningsvis är allt som en vanlig tonårsskräckis där två tjejer är ensamma hemma och det börjar hända skumma saker. De pratar om ett rykte som säger att om man tittar på ett videoband så dör man inom sju dygn. En av tjejerna säger att hon tittat på bandet för en vecka sen, men de två tror inte på historien. Med denna inledning leds man in i en falsk trygghet innan filmen ändrar lite karaktär.
För efter de inledande tjugo minuterna börjar äventyret på allvar när Rachel Keller (Naomi Watts) ger sig iväg till stugan där de fyra ungdomarna såg på bandet. Här inleds det stämningsfulla som sedan bara byggs på filmen igenom. Naomi Watts är en klasskådespelerska och gör sitt för att hålla trovärdigheten uppe trots att storyn stundtals inte är stark rakt igenom. Hennes son i filmen spelas av David Dorfman som väl inte är den bästa barnskådisen jag sett, men som fyller ett syfte och det är att se konstig ut. Martin Henderson som hennes ex-make fungerar bra och likaså Brian Cox i en mindre roll, men en minnesvärd sådan.
Filmen har en blå-grön ton som ger en kall känsla rakt igenom filmen, något som går väldigt bra ihop med vatten som har en stor del i filmen. Och fotot är även det bra för att vara en sån här typ av film och det känns som man har gått in för att göra en lite annorlunda rysare som väcker känslor. Regissören Gore Verbinski har här lyckats väl med den rysliga stämningen och en viktig ingrediens är musiken av Hans Zimmer som hela tiden finns där och påminner oss om farorna som ligger under ytan redo att väckas till liv. Hantverket är genomgående bra med några klart minnesvärda scener, men en del av storyn är lite si så där och likaså de två barnskådespelarna.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.2
Genre: Rysare/Mysterium/Thriller
Land: USA/Japan
År: 2002
Regi: Gore Verbinski
I rollerna: Naomi Watts, Martin Henderson, David Dorfman, Brian Cox
Handling: Den unga journalisten Rachel börjar nysta i några märkliga dödsfall, eftersom en av de döda är hennes yngre systerdotter. Det visar sig att släktingen och några andra tonåringar alla tittat på ett videoband med de mest obehagliga scenerna på. Efteråt har alla mottagit ett telefonsamtal med hotet att de kommer att dö om exakt 7 dagar.
Omdöme: När jag såg denna amerikanska remake hade jag inte sett det japanska originalet och tyckte filmen lyckades väldigt väl med vad en sån här film ska bjuda på. Så här flera år senare var det därför intressant att se hur jag såg på filmen. Inledningsvis är allt som en vanlig tonårsskräckis där två tjejer är ensamma hemma och det börjar hända skumma saker. De pratar om ett rykte som säger att om man tittar på ett videoband så dör man inom sju dygn. En av tjejerna säger att hon tittat på bandet för en vecka sen, men de två tror inte på historien. Med denna inledning leds man in i en falsk trygghet innan filmen ändrar lite karaktär.
För efter de inledande tjugo minuterna börjar äventyret på allvar när Rachel Keller (Naomi Watts) ger sig iväg till stugan där de fyra ungdomarna såg på bandet. Här inleds det stämningsfulla som sedan bara byggs på filmen igenom. Naomi Watts är en klasskådespelerska och gör sitt för att hålla trovärdigheten uppe trots att storyn stundtals inte är stark rakt igenom. Hennes son i filmen spelas av David Dorfman som väl inte är den bästa barnskådisen jag sett, men som fyller ett syfte och det är att se konstig ut. Martin Henderson som hennes ex-make fungerar bra och likaså Brian Cox i en mindre roll, men en minnesvärd sådan.
Filmen har en blå-grön ton som ger en kall känsla rakt igenom filmen, något som går väldigt bra ihop med vatten som har en stor del i filmen. Och fotot är även det bra för att vara en sån här typ av film och det känns som man har gått in för att göra en lite annorlunda rysare som väcker känslor. Regissören Gore Verbinski har här lyckats väl med den rysliga stämningen och en viktig ingrediens är musiken av Hans Zimmer som hela tiden finns där och påminner oss om farorna som ligger under ytan redo att väckas till liv. Hantverket är genomgående bra med några klart minnesvärda scener, men en del av storyn är lite si så där och likaså de två barnskådespelarna.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.2
