Titel: Le notti di Cabiria / Nights of Cabiria / Cabirias nätter
Genre: Drama
Land: Italien/Frankrike
År: 1957
Regi: Federico Fellini
I rollerna: Giulietta Masina, François Périer, Franca Marzi, Amedeo Nazzari
Handling: Cabiria är en prostituerad kvinna som lever i Roms fattiga kvarter. Hon drömmer om att komma bort från det hårda livet på gatan och en dag besöker hon en kyrka för att få sina önskningar uppfyllda av madonnan. Det är dock inte förrän hon besöker en varietéföreställning som en okänd man, Oscar D'Onofrio, söker upp henne och kan visa sig vara hennes drömman.
Omdöme: Efter 8½ (1963) och La strada (1954) var mina förväntningar på denna Fellini-film inte särskilt höga. Tvärtom gick jag in med inställningen "ännu en lång pina". Ok, La strada var ett steg i rätt riktning, men trots allt inget jag föll pladask för. Här har vi Giulietta Masina i huvudrollen precis som i La strada, men denna gång är hon "normal" och man fattar tycke för henne ganska tidigt. Filmen inleds på ett bra sätt redan i öppningsscenen och ett stort plus är dess naturliga humor som sedan håller i sig under resten av filmen.
Giulietta Masina som Cabiria är verkligen bra och spelar ut hela sitt register där man får se henne ledsen, arg, förälskad, besviken, ja det mesta. Och allt detta med både en stor portion humor som dramatik. Filmen är enligt mig som bäst under första trekvarten där hon bl.a. träffar på skådespelaren Alberto Lazzari (Amedeo Nazzari) som tar med henne på en minnesvärd kväll. Jag gillar honom som karaktär och hon strålar upp och får leva livet för en stund. Filmen kommer sen tyvärr i en liten svacka under mittenpartiet innan den tar sig igen när hon träffar på Oscar D'Onofrio (François Périer).
Det är alltså en något ojämn film som har några toppar och dalar, men som överlag är en trevlig filmupplevelse där man inte riktigt vet hur det hela ska sluta. Kommer hon bli lycklig eller kommer det bli ett sorgligt slut ? Jag fann just upplösningen lite av ett antiklimax där det först lutade åt ett håll, sedan ett annat, för att sedan mest rinna ut i sanden. Det höll iaf intresset uppe ända in i slutet och jag kan inte säga att jag inte gillade slutet, men kanske hade jag velat ha ett av de andra sluten som var på gång. Definitivt Fellinis bästa, mycket tack vare att den är mest normal.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.3
Genre: Drama
Land: Italien/Frankrike
År: 1957
Regi: Federico Fellini
I rollerna: Giulietta Masina, François Périer, Franca Marzi, Amedeo Nazzari
Handling: Cabiria är en prostituerad kvinna som lever i Roms fattiga kvarter. Hon drömmer om att komma bort från det hårda livet på gatan och en dag besöker hon en kyrka för att få sina önskningar uppfyllda av madonnan. Det är dock inte förrän hon besöker en varietéföreställning som en okänd man, Oscar D'Onofrio, söker upp henne och kan visa sig vara hennes drömman.
Omdöme: Efter 8½ (1963) och La strada (1954) var mina förväntningar på denna Fellini-film inte särskilt höga. Tvärtom gick jag in med inställningen "ännu en lång pina". Ok, La strada var ett steg i rätt riktning, men trots allt inget jag föll pladask för. Här har vi Giulietta Masina i huvudrollen precis som i La strada, men denna gång är hon "normal" och man fattar tycke för henne ganska tidigt. Filmen inleds på ett bra sätt redan i öppningsscenen och ett stort plus är dess naturliga humor som sedan håller i sig under resten av filmen.
Giulietta Masina som Cabiria är verkligen bra och spelar ut hela sitt register där man får se henne ledsen, arg, förälskad, besviken, ja det mesta. Och allt detta med både en stor portion humor som dramatik. Filmen är enligt mig som bäst under första trekvarten där hon bl.a. träffar på skådespelaren Alberto Lazzari (Amedeo Nazzari) som tar med henne på en minnesvärd kväll. Jag gillar honom som karaktär och hon strålar upp och får leva livet för en stund. Filmen kommer sen tyvärr i en liten svacka under mittenpartiet innan den tar sig igen när hon träffar på Oscar D'Onofrio (François Périer).
Det är alltså en något ojämn film som har några toppar och dalar, men som överlag är en trevlig filmupplevelse där man inte riktigt vet hur det hela ska sluta. Kommer hon bli lycklig eller kommer det bli ett sorgligt slut ? Jag fann just upplösningen lite av ett antiklimax där det först lutade åt ett håll, sedan ett annat, för att sedan mest rinna ut i sanden. Det höll iaf intresset uppe ända in i slutet och jag kan inte säga att jag inte gillade slutet, men kanske hade jag velat ha ett av de andra sluten som var på gång. Definitivt Fellinis bästa, mycket tack vare att den är mest normal.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.3
