Titel: Der Krieger und die Kaiserin / Prinsessan + krigaren
Genre: Drama/Romantik
Land: Tyskland
År: 2000
Regi: Tom Tykwer
I rollerna: Franka Potente, Benno Fürmann, Joachim Król, Lars Rudolph
Handling: Sissi jobbar som sköterska på ett mentalsjukhus, där hon också bor, isolerad från omvärlden. Bodo gråter ofta utan att kunna kontrollera det, och har svårt att behålla något jobb. De träffas kort under en lastbil då Bodo räddar Sissis liv. Efter det måste deras liv förändras.
Omdöme: Tom Tykwer har en stil jag ofta uppskattar och det faktum att han själv gör musiken till sina filmer är också ett plus då den allt som oftast passar mycket väl. Och redan i första bildrutan av filmen när man får se en vacker bild av ett hus vid kusten, känner jag att det här kommer bli bra. Något jag ofta känner med Tykwer är dock att det brukar saknas något som man inte riktigt kan sätta fingret på. Jag tror det kan vara det faktum att han allt som oftast skriver sina egna manus och kanske inte riktigt får till det lika bra som sitt foto, musik och stämning.
För hans filmer lever mycket på stämningen som skapas genom ett färgrikt foto, bakgrundsmusik som man vill ska ta över scenen då och då för att den är så bra och att hans bilder många gånger säger mer än tusen ord. De två huvudkaraktärerna Sissi (Franka Potente) och Bodo (Benno Fürmann) har båda en svår bakgrund och jag gillar att man får reda på lite åt gången för att hålla intresset uppe. Och trots filmens längd på en bit över två timmar så rullar det på i ett behagligt tempo som förvisso kan vara långsamt, men alltid med något att berätta.
Franka Potente gillar jag lite extra i huvudrollen och hon har en förmåga att både kunna spela oskuldsfullt som intensivt övertygande, och den egenskapen tycker jag passar hennes roll bra. Man tycker synd om henne samtidigt som hon inte är perfekt på något sätt. Hennes strävan efter ett normalt liv är uppenbar medan Bodo nästan känns rädd för att söka sig till ett normalt liv. På något sätt hör de ihop, men frågan är om det är på ett romantiskt sätt.
Filmen ger inte alltid svar på allt och lämnar en del öppet. Filmen är typiskt Tykweresk där man stundtals blir förtrollad av atmosfären som skapas med det svepande fotot, musiken och känslan. Samtidigt fattas något för att fullända filmen. Och slutet känns inte helt tillfredsställande måste jag nog erkänna. Men som helhet är det ännu en bra film av Tykwer som jag ser som en av de intressantaste regissörerna. En dag får han säkerligen till det ordentligt och då blir det till en klassiker.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
Genre: Drama/Romantik
Land: Tyskland
År: 2000
Regi: Tom Tykwer
I rollerna: Franka Potente, Benno Fürmann, Joachim Król, Lars Rudolph
Handling: Sissi jobbar som sköterska på ett mentalsjukhus, där hon också bor, isolerad från omvärlden. Bodo gråter ofta utan att kunna kontrollera det, och har svårt att behålla något jobb. De träffas kort under en lastbil då Bodo räddar Sissis liv. Efter det måste deras liv förändras.
Omdöme: Tom Tykwer har en stil jag ofta uppskattar och det faktum att han själv gör musiken till sina filmer är också ett plus då den allt som oftast passar mycket väl. Och redan i första bildrutan av filmen när man får se en vacker bild av ett hus vid kusten, känner jag att det här kommer bli bra. Något jag ofta känner med Tykwer är dock att det brukar saknas något som man inte riktigt kan sätta fingret på. Jag tror det kan vara det faktum att han allt som oftast skriver sina egna manus och kanske inte riktigt får till det lika bra som sitt foto, musik och stämning.
För hans filmer lever mycket på stämningen som skapas genom ett färgrikt foto, bakgrundsmusik som man vill ska ta över scenen då och då för att den är så bra och att hans bilder många gånger säger mer än tusen ord. De två huvudkaraktärerna Sissi (Franka Potente) och Bodo (Benno Fürmann) har båda en svår bakgrund och jag gillar att man får reda på lite åt gången för att hålla intresset uppe. Och trots filmens längd på en bit över två timmar så rullar det på i ett behagligt tempo som förvisso kan vara långsamt, men alltid med något att berätta.
Franka Potente gillar jag lite extra i huvudrollen och hon har en förmåga att både kunna spela oskuldsfullt som intensivt övertygande, och den egenskapen tycker jag passar hennes roll bra. Man tycker synd om henne samtidigt som hon inte är perfekt på något sätt. Hennes strävan efter ett normalt liv är uppenbar medan Bodo nästan känns rädd för att söka sig till ett normalt liv. På något sätt hör de ihop, men frågan är om det är på ett romantiskt sätt.
Filmen ger inte alltid svar på allt och lämnar en del öppet. Filmen är typiskt Tykweresk där man stundtals blir förtrollad av atmosfären som skapas med det svepande fotot, musiken och känslan. Samtidigt fattas något för att fullända filmen. Och slutet känns inte helt tillfredsställande måste jag nog erkänna. Men som helhet är det ännu en bra film av Tykwer som jag ser som en av de intressantaste regissörerna. En dag får han säkerligen till det ordentligt och då blir det till en klassiker.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
