Titel: Shock Corridor
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1963
Regi: Samuel Fuller
I rollerna: Peter Breck, Constance Towers, Gene Evans, James Best
Handling: På sin jakt efter Pulitzer-priset smusslar sig journalisten Johnny Barrett in på ett mentalsjukhus, där det begåtts ett mord som polisen inte kunnat lösa, genom att agera psykiskt sjuk.
Omdöme: Shock Corridor är en sådan film som sätter sina spår efter sig, utan att för den delen vara något mästerverk. Det hela börjar ganska så harmlöst när journalisten Johnny Barrett (Peter Breck) med hjälp av en psykiatiker och sin chef på tidningen tänker bli intagen för vård på det lokala mentalsjukhuset. Anledningen är att det begåtts ett mord där inne som inte klarats upp, men han vet att det finns tre vittnen - samtliga mentalpatienter. Till sin hjälp behöver han sin flickvän Cathy (Constance Towers) som ska agera hans syster som han har snuskiga tankar om. Hon går motvilligt med på det hela för att inte förlora honom, men är hela tiden rädd för att han ska förlora förståndet där inne.
Väl inne på mentalsjukhuset känner han sig upprymd och ser chansen till att få det eftertraktade Pulitzer-priset om/när han tar reda på vem mördaren var. Men att få kontakt med patienterna där inne visar sig vara svårt, ja iaf när de är i ett relativt normalt tillstånd. Han måste ha tålamod om han vill komma någon vart med det här. Men det innebär även att hans egna psykiska tillstånd sätts på prov. Filmen lyckas med små medel allt mer få en att känna den frustration som Johnny går igenom. Till en början kände jag inte att filmen gav något speciellt, men det hela trappas upp allt mer och skådespeleriet av de flesta blir riktigt bra, även av Peter Breck i huvudrollen som till en början inte känns helt rätt. Men han spelar mentalpatient på ett övertygande sätt. Likheter med Gökboet måste också nämnas och kan tänka mig att filmskaparna av den fick inspiration från denna.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1963
Regi: Samuel Fuller
I rollerna: Peter Breck, Constance Towers, Gene Evans, James Best
Handling: På sin jakt efter Pulitzer-priset smusslar sig journalisten Johnny Barrett in på ett mentalsjukhus, där det begåtts ett mord som polisen inte kunnat lösa, genom att agera psykiskt sjuk.
Omdöme: Shock Corridor är en sådan film som sätter sina spår efter sig, utan att för den delen vara något mästerverk. Det hela börjar ganska så harmlöst när journalisten Johnny Barrett (Peter Breck) med hjälp av en psykiatiker och sin chef på tidningen tänker bli intagen för vård på det lokala mentalsjukhuset. Anledningen är att det begåtts ett mord där inne som inte klarats upp, men han vet att det finns tre vittnen - samtliga mentalpatienter. Till sin hjälp behöver han sin flickvän Cathy (Constance Towers) som ska agera hans syster som han har snuskiga tankar om. Hon går motvilligt med på det hela för att inte förlora honom, men är hela tiden rädd för att han ska förlora förståndet där inne.
Väl inne på mentalsjukhuset känner han sig upprymd och ser chansen till att få det eftertraktade Pulitzer-priset om/när han tar reda på vem mördaren var. Men att få kontakt med patienterna där inne visar sig vara svårt, ja iaf när de är i ett relativt normalt tillstånd. Han måste ha tålamod om han vill komma någon vart med det här. Men det innebär även att hans egna psykiska tillstånd sätts på prov. Filmen lyckas med små medel allt mer få en att känna den frustration som Johnny går igenom. Till en början kände jag inte att filmen gav något speciellt, men det hela trappas upp allt mer och skådespeleriet av de flesta blir riktigt bra, även av Peter Breck i huvudrollen som till en början inte känns helt rätt. Men han spelar mentalpatient på ett övertygande sätt. Likheter med Gökboet måste också nämnas och kan tänka mig att filmskaparna av den fick inspiration från denna.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
