Titel: Raising Cain / Cains många ansikten
Genre: Thriller/Mysterium
Land: USA
År: 1992
Regi: Brian De Palma
I rollerna: John Lithgow, Lolita Davidovich, Steven Bauer, Gregg Henry
Handling: Jenny Nix, gift med barnpsykologen Carter Nix, blir mer och mer orolig över sin mans tvångsbeteende kring uppfostran av deras dotter. Men hennes egna vänsterprassel med en gammal flamma gör att hon missköter sina moderliga plikter ända tills några kidnappningar i området får henne att vakna till.
Omdöme: Brian De Palma har haft en svängig karriär som regissör, men en sak är säker - hans stora inspirationskälla är Alfred Hitchcock. Vissa gånger blir det kanske lite övertydligt, men det är trots allt kul att se och han har gjort ett flertal "Hitchcock-filmer" med blandat resultat. Oftast blandar han in drömmar och mardrömmar i historierna vilket gör att man efter ett tag inte längre vet vad man ska tro på. Det är något han gör här och effekten av det hela blir tyvärr att man då är beredd på att vad som helst kan vara en dröm.
Men filmen har också dess starka sidor. Det han lyckas bäst med är fotot som bjuder på några fina vinklar och framförallt en väldigt lång kameraåkning som håller på i flera minuter och tar oss mellan flera våningar där tre personer ständigt är i rörelse och pratar hela tiden. Riktigt skickligt utfört. Den andra saken som står ut är slutuppgörelsen som är riktigt elegant ihopsatt med det fallande regnet, slow motion och klippningen som gör att man får till det hela. Annars är det John Lithgow som får spela ut hela sitt register i tre roller som bör uppmärksammas. En halvmysig film, men inte en av De Palmas bättre då den är för ojämn.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 5.6
Genre: Thriller/Mysterium
Land: USA
År: 1992
Regi: Brian De Palma
I rollerna: John Lithgow, Lolita Davidovich, Steven Bauer, Gregg Henry
Handling: Jenny Nix, gift med barnpsykologen Carter Nix, blir mer och mer orolig över sin mans tvångsbeteende kring uppfostran av deras dotter. Men hennes egna vänsterprassel med en gammal flamma gör att hon missköter sina moderliga plikter ända tills några kidnappningar i området får henne att vakna till.
Omdöme: Brian De Palma har haft en svängig karriär som regissör, men en sak är säker - hans stora inspirationskälla är Alfred Hitchcock. Vissa gånger blir det kanske lite övertydligt, men det är trots allt kul att se och han har gjort ett flertal "Hitchcock-filmer" med blandat resultat. Oftast blandar han in drömmar och mardrömmar i historierna vilket gör att man efter ett tag inte längre vet vad man ska tro på. Det är något han gör här och effekten av det hela blir tyvärr att man då är beredd på att vad som helst kan vara en dröm.
Men filmen har också dess starka sidor. Det han lyckas bäst med är fotot som bjuder på några fina vinklar och framförallt en väldigt lång kameraåkning som håller på i flera minuter och tar oss mellan flera våningar där tre personer ständigt är i rörelse och pratar hela tiden. Riktigt skickligt utfört. Den andra saken som står ut är slutuppgörelsen som är riktigt elegant ihopsatt med det fallande regnet, slow motion och klippningen som gör att man får till det hela. Annars är det John Lithgow som får spela ut hela sitt register i tre roller som bör uppmärksammas. En halvmysig film, men inte en av De Palmas bättre då den är för ojämn.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 5.6
