Titel: Breakfast at Tiffany's / Breakfast at Tiffany's
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1961
Regi: Blake Edwards
I rollerna: Audrey Hepburn, George Peppard, Patricia Neal, Martin Balsam
Handling: Holly Golightly är en charmerande excentrisk playgirl i New York som är fast besluten att gifta sig rikt. Till lägenheten ovanför henne flyttar en författare som "sponsras" av en förmögen kvinna. Han blir genast betagen av Holly och gör allt för att få henne att inse att han är den ende rätta för henne.
Omdöme: Denna klassiska romantiska dramakomedi kretsar kring den vilda tjejen Holly Golightly som kommit till New York från landsbyggden. Hon bor ihop med sin katt utan namn och hennes favoritplats är utanför juveleraren Tiffany's tidigt på morgonen när gatorna är tomma. Paul Varjak är en författare som flyttar in i lägenheten ovanför henne och snart har de skapat en vänskap mellan varandra som kan ha djupare känslor under ytan.
Audrey Hepburn är bedårande att se i dessa romantiska filmer med sitt utseende och sitt sätt att vara. Det är inte svårt att tycka om henne, även om karaktären hon spelar här inte är den trevligaste man sett, men ändå charmig. George Peppard står inte ut på samma sätt, men spelar genomgående kontrollerat. Hade gärna sett en ung James Stewart i hans roll, hade varit helt perfekt. Filmens handling kretsar kring dessa två, men deras relation är inte så uppenbar då båda har intressen på annat håll, som är mer komplicerade än man först tror. Hon har även en bror i armén som hon inte sett på många år och som hon saknar. Därför kallar hon bl.a. Paul för Fred, som hennes bror heter.
Filmen börjar som en komedi och jag tycker väl inte den fungerar så bra som detta. Det är ändå Blake Edwards som står för regin och han gjorde bara några år senare Rosa Pantern-filmerna som är riktigt roliga. Däremot kommer filmen mer och mer in på ett mer dramatiskt spår som tillsammans med deras känslor för varann gör att filmen växer. Man dras då lätt in i filmens andra halva och även om man sett liknande historier tidigare, har denna en speciell dragningskraft som man får genom Audrey Hepburn och framförallt den underbara musiken.
Den Oscarsbelönade musiken av Henry Mancini är verkligen underbar och när man hör titelmelodin "Moon River" till scenerna med Audrey Hepburn smälter man nästan. Det är en oslagbar kombination som vem som helst bara måste uppskatta. Och när man kommer fram till den klassiska slutscenen då regnet faller, musiken spelas och ja, jag ska inte avslöja mer, men det är filmmagi och ger rysningar. Jag kan bara hålla med de som tycker att det är bland de bästa sluten man sett i en film. Och titelmusiken kan jag inte sluta tänka på - enkel, men suverän.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1961
Regi: Blake Edwards
I rollerna: Audrey Hepburn, George Peppard, Patricia Neal, Martin Balsam
Handling: Holly Golightly är en charmerande excentrisk playgirl i New York som är fast besluten att gifta sig rikt. Till lägenheten ovanför henne flyttar en författare som "sponsras" av en förmögen kvinna. Han blir genast betagen av Holly och gör allt för att få henne att inse att han är den ende rätta för henne.
Omdöme: Denna klassiska romantiska dramakomedi kretsar kring den vilda tjejen Holly Golightly som kommit till New York från landsbyggden. Hon bor ihop med sin katt utan namn och hennes favoritplats är utanför juveleraren Tiffany's tidigt på morgonen när gatorna är tomma. Paul Varjak är en författare som flyttar in i lägenheten ovanför henne och snart har de skapat en vänskap mellan varandra som kan ha djupare känslor under ytan.
Audrey Hepburn är bedårande att se i dessa romantiska filmer med sitt utseende och sitt sätt att vara. Det är inte svårt att tycka om henne, även om karaktären hon spelar här inte är den trevligaste man sett, men ändå charmig. George Peppard står inte ut på samma sätt, men spelar genomgående kontrollerat. Hade gärna sett en ung James Stewart i hans roll, hade varit helt perfekt. Filmens handling kretsar kring dessa två, men deras relation är inte så uppenbar då båda har intressen på annat håll, som är mer komplicerade än man först tror. Hon har även en bror i armén som hon inte sett på många år och som hon saknar. Därför kallar hon bl.a. Paul för Fred, som hennes bror heter.
Filmen börjar som en komedi och jag tycker väl inte den fungerar så bra som detta. Det är ändå Blake Edwards som står för regin och han gjorde bara några år senare Rosa Pantern-filmerna som är riktigt roliga. Däremot kommer filmen mer och mer in på ett mer dramatiskt spår som tillsammans med deras känslor för varann gör att filmen växer. Man dras då lätt in i filmens andra halva och även om man sett liknande historier tidigare, har denna en speciell dragningskraft som man får genom Audrey Hepburn och framförallt den underbara musiken.
Den Oscarsbelönade musiken av Henry Mancini är verkligen underbar och när man hör titelmelodin "Moon River" till scenerna med Audrey Hepburn smälter man nästan. Det är en oslagbar kombination som vem som helst bara måste uppskatta. Och när man kommer fram till den klassiska slutscenen då regnet faller, musiken spelas och ja, jag ska inte avslöja mer, men det är filmmagi och ger rysningar. Jag kan bara hålla med de som tycker att det är bland de bästa sluten man sett i en film. Och titelmusiken kan jag inte sluta tänka på - enkel, men suverän.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.8
