Titel: Lady in a Cage / Cellskräck
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1964
Regi: Walter Grauman
I rollerna: Olivia de Havilland, James Caan, Jennifer Billingsley, Scatman Crothers
Handling: En dam blir fånge i sin egen hiss när elekriciteten i hennes hem försvinner. Av misstag råkar hon dra till sig tjuvar när hon kallar efter hjälp.
Omdöme: Har länge varit nyfiken på den här filmen, utan att veta så mycket om den. Trodde det skulle vara mer en psykologisk thriller/skräckfilm än vad det visade sig vara. Olivia de Havilland spelar Mrs. Hilyard som råkat ut för en höftskada och därför fått en egen hiss installerad i sitt tvåvåningshus. När hennes son åker bort över helgen, fastnar hon mellan våningarna när elektriciteten plötsligt försvinner. Det inträffar mitt på dagen, på den hittills varmaste dagen på året. Det är fullt med bilar och folk utanför huset på väg ut på landet, till vattnet. När hon trycker på larmknappen drar hon igång en stor ringklocka på utsidan av huset som ska locka till sig någon som kallar på hjälp. Problemet är bara att ingen verkar bry sig, förutom en nyfiken tjuv...
Upplägget är ganska intressant, det skulle kunna fungera, men det blir inte tillräckligt äkta. Hon sitter instängd i sin hiss/bur under stora delar av filmen, men det som händer runt henne med tjuvarna är ganska ointressant. Det är egentligen sista delen av filmen som den blir intensivare, ganska rå och lite spännande. Det är när filmens största stjärna James Caan (ledaren för tjuvarna) ger sin bästa Marlon Brando-prestation (han lär ha baserat sin karaktär på just Brandos prestation i Linje lusta) som filmen kommer någon vart. Han ger liv till filmen och blir allt galnare, vilket är en trevlig vändning för en annars tråkig och intetsägande film. Hans prestation, filmens svartvita foto samt ett brev som hennes son lämnat innan han åkt iväg är filmens höjdpunkter, men jag hade förväntat mig mer.
3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
13 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.6
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1964
Regi: Walter Grauman
I rollerna: Olivia de Havilland, James Caan, Jennifer Billingsley, Scatman Crothers
Handling: En dam blir fånge i sin egen hiss när elekriciteten i hennes hem försvinner. Av misstag råkar hon dra till sig tjuvar när hon kallar efter hjälp.
Omdöme: Har länge varit nyfiken på den här filmen, utan att veta så mycket om den. Trodde det skulle vara mer en psykologisk thriller/skräckfilm än vad det visade sig vara. Olivia de Havilland spelar Mrs. Hilyard som råkat ut för en höftskada och därför fått en egen hiss installerad i sitt tvåvåningshus. När hennes son åker bort över helgen, fastnar hon mellan våningarna när elektriciteten plötsligt försvinner. Det inträffar mitt på dagen, på den hittills varmaste dagen på året. Det är fullt med bilar och folk utanför huset på väg ut på landet, till vattnet. När hon trycker på larmknappen drar hon igång en stor ringklocka på utsidan av huset som ska locka till sig någon som kallar på hjälp. Problemet är bara att ingen verkar bry sig, förutom en nyfiken tjuv...
Upplägget är ganska intressant, det skulle kunna fungera, men det blir inte tillräckligt äkta. Hon sitter instängd i sin hiss/bur under stora delar av filmen, men det som händer runt henne med tjuvarna är ganska ointressant. Det är egentligen sista delen av filmen som den blir intensivare, ganska rå och lite spännande. Det är när filmens största stjärna James Caan (ledaren för tjuvarna) ger sin bästa Marlon Brando-prestation (han lär ha baserat sin karaktär på just Brandos prestation i Linje lusta) som filmen kommer någon vart. Han ger liv till filmen och blir allt galnare, vilket är en trevlig vändning för en annars tråkig och intetsägande film. Hans prestation, filmens svartvita foto samt ett brev som hennes son lämnat innan han åkt iväg är filmens höjdpunkter, men jag hade förväntat mig mer.
3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
13 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.6
