Titel: Force of Evil / Hasard
Genre: Kriminaldrama/Film-Noir
Land: USA
År: 1948
Regi: Abraham Polonsky
I rollerna: John Garfield, Thomas Gomez, Beatrice Pearson, Marie Windsor
Handling: Advokaten Joe Morses gangsterchef vill samla ihop alla små spelligor till en stor organisation. Men när Joes bror Leo inte vill ställa upp på detta får Joe påtryckningar från sina chefer och måste försöka övertala sin bror med vilka medel som helst.
Omdöme: Efter att ha sett filmen har jag läst att detta är en av de stora inom film-noir och att den influerat Gudfadern, inte illa. Regisserad av Abraham Polonsky som var öppen kommunist och vägrade samarbeta genom att hålla tyst om andra partimedlemar, svartlistades som så många andra i Hollywood. Därför blev detta en av hans få regiarbeten (hans debut faktiskt).
Men han fortsatte skriva manus till andra filmer med påhittade namn, flera filmer än man känner till då han vägrade avslöja vilka filmer det var då han lovat regissörerna att hemlighålla det, vilket han gjorde ända till sin död 1999. Detta var hans enda stora film, men han skrev manus till två andra stora film-noirs i Body and Soul och Odds Against Tomorrow (som för övrigt är den inofficiellt sista riktiga film-noiren).
John Garfield spelar advokaten Joe Morse och lever ett liv i lyx, men jobbar för en stor gangster. Hans äldre bror Leo driver en liten bank och tar emot vadslagsningspengar precis som alla andra banker. Gangsterchefen och Joe planerar att ta över alla bankerna genom att sätta dem i konkurs då de ska fuska med en lottodragning. Problemet är bara att Joe inte vill att Leo ska förlora allt han har och försöker få honom att ansluta sig, något han inte vill ta del av då han försöker vara så ärlig han kan vara. Det visar sig att ingen kan vara genomärlig om de vill överleva.
Leo vill inte ha Joes hjälp, men efter att en ung kvinnlig anställd säger upp sig hos Leo, som han ser som sin dotter, ber han Joe att hjälpa henne med ett nytt jobb. Joe och den unga kvinnan, Doris, börjar umgås allt mer och hon blir den enda Joe verkligen kan vara sig själv och prata med. Men när ett rivaliserande gangstergäng vill vara med på ett hörn kommer människor att dö och allas liv är i farozonen.
Jag tycker att filmen har ett lovande upplägg och det svartvita fotot är verkligen av toppklass. Det är sånt här man vill se i en film-noir. Tyvärr är det för lite film-noir känsla och jag tycker nästan inte det är det förutom vid ett fåtal tillfällen, främst mot slutet. Men en bra gangsterfilm är det, utan att riktigt nå upp till den övre halvan om man jämför med andra film-noirs.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
Genre: Kriminaldrama/Film-Noir
Land: USA
År: 1948
Regi: Abraham Polonsky
I rollerna: John Garfield, Thomas Gomez, Beatrice Pearson, Marie Windsor
Handling: Advokaten Joe Morses gangsterchef vill samla ihop alla små spelligor till en stor organisation. Men när Joes bror Leo inte vill ställa upp på detta får Joe påtryckningar från sina chefer och måste försöka övertala sin bror med vilka medel som helst.
Omdöme: Efter att ha sett filmen har jag läst att detta är en av de stora inom film-noir och att den influerat Gudfadern, inte illa. Regisserad av Abraham Polonsky som var öppen kommunist och vägrade samarbeta genom att hålla tyst om andra partimedlemar, svartlistades som så många andra i Hollywood. Därför blev detta en av hans få regiarbeten (hans debut faktiskt).
Men han fortsatte skriva manus till andra filmer med påhittade namn, flera filmer än man känner till då han vägrade avslöja vilka filmer det var då han lovat regissörerna att hemlighålla det, vilket han gjorde ända till sin död 1999. Detta var hans enda stora film, men han skrev manus till två andra stora film-noirs i Body and Soul och Odds Against Tomorrow (som för övrigt är den inofficiellt sista riktiga film-noiren).
John Garfield spelar advokaten Joe Morse och lever ett liv i lyx, men jobbar för en stor gangster. Hans äldre bror Leo driver en liten bank och tar emot vadslagsningspengar precis som alla andra banker. Gangsterchefen och Joe planerar att ta över alla bankerna genom att sätta dem i konkurs då de ska fuska med en lottodragning. Problemet är bara att Joe inte vill att Leo ska förlora allt han har och försöker få honom att ansluta sig, något han inte vill ta del av då han försöker vara så ärlig han kan vara. Det visar sig att ingen kan vara genomärlig om de vill överleva.
Leo vill inte ha Joes hjälp, men efter att en ung kvinnlig anställd säger upp sig hos Leo, som han ser som sin dotter, ber han Joe att hjälpa henne med ett nytt jobb. Joe och den unga kvinnan, Doris, börjar umgås allt mer och hon blir den enda Joe verkligen kan vara sig själv och prata med. Men när ett rivaliserande gangstergäng vill vara med på ett hörn kommer människor att dö och allas liv är i farozonen.
Jag tycker att filmen har ett lovande upplägg och det svartvita fotot är verkligen av toppklass. Det är sånt här man vill se i en film-noir. Tyvärr är det för lite film-noir känsla och jag tycker nästan inte det är det förutom vid ett fåtal tillfällen, främst mot slutet. Men en bra gangsterfilm är det, utan att riktigt nå upp till den övre halvan om man jämför med andra film-noirs.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
