Thursday, December 31, 2009
De bästa filmerna 2000-2009
City of God (Fernando Meirelles, 2002)
Collateral (Michael Mann, 2004)
Crash (Paul Haggis, 2004)
Donnie Darko (Richard Kelly, 2001)
Gladiator (Ridley Scott, 2000)
Inglourious Basterds (Quentin Tarantino, 2009)
Irréversible (Gaspar Noé, 2002)
Lost in Translation (Sofia Coppola, 2003)
Memento (Christopher Nolan, 2000)
Memories of Murder (Bong Joon-ho, 2003)
Million Dollar Baby (Clint Eastwood, 2004)
Mulholland Drive (David Lynch, 2001)
No Country for Old Men (Joel & Ethan Coen, 2007)
Oldboy (Park Chan-wook, 2003)
The Chaser (Na Hong-jin, 2008)
The Pianist (Roman Polanski, 2002)
The Wrestler (Darren Aronofsky, 2008)
Traffic (Steven Soderbergh, 2000)
Un prophète (Jacques Audiard, 2009)
Harper
Genre: Kriminaldrama/Mysterium
Land: USA
År: 1966
Regi: Jack Smight
I rollerna: Paul Newman, Lauren Bacall, Janet Leigh, Robert Wagner
Handling: Den tuggummituggande privatdetektiven Harper anställs av en dam för att utreda hennes mans försvinnande, och i jakten på gåtans lösning hamnar han gång på gång i svårigheter. Vem som helst kan sitta inne med en ledtråd. Och utgöra ett dödligt hot mot Harper.
Omdöme: En gammaldags, hederlig deckare med Paul Newman i huvudrollen som privatdetektiven Harper. Tyvärr inleds filmen på ett alltför "gammaldags" sätt med mycket 60-tals flum och en miljö som känns mer som ett avsnitt från en TV-deckare. Inledningen (och då pratar jag om mer än första halvan av filmen) verkar inte vilja tas på för stort allvar då man hela tiden ska skämta lite och karaktärerna likt skådespelarna mest tramsar runt. Men det är väl en del av 60-talet som man får lite då och då. Under sista delen av filmen bjuds man på mer utomhusmiljöer och då höjs också standarden på filmen.
Filmen utvecklar sig dock till att bli en riktigt invecklad och smått sevärd liten deckare som för tankarna till Bogart-klassikern The Big Sleep. Men precis som den vecklar den in sig allt för mycket och för många karaktärer blir inblandade i storyn. Man tappar liksom intresset för upplösningen även om den till slut lyckas intressera en, men då har det gått en och en halv timme. Filmen är på två timmar och man hade lätt kunnat kapa upp emot en halvtimme och gjort sig av med några sidohistorier och bi-karaktärer som bara krånglar till det. Musiken är inte heller av vidare klass, men Paul Newman utstrålar karisma och coolhet som vanligt.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.0
Cinema Paradiso
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: Italien/Frankrike
År: 1988
Regi: Giuseppe Tornatore
I rollerna: Philippe Noiret, Jacques Perrin, Marco Leonardi, Leopoldo Trieste
Handling: Salvatore, pojken, blir förhäxad av de fladdrande bilderna och när han möter Alfredo, maskinisten, blir de ganska snabbt bra vänner. Samtidigt som deras vänskap växer blir också Salvatore äldre. Han drömmer om ett en dag få göra egna filmer och då dagen kommer då han ska lämna byn säger Alfredo till honom att aldrig titta tillbaka utan bara framåt. Men en dag, 30 år senare, får han ett meddelande som kanske ändå får honom att återvända hem.
Omdöme: Vi får följa en liten pojke, Salvatore, som nästan alltid är på biografen Cinema Paradiso i den lilla italienska byn. Där jobbar Alfredo som är biografens maskinist och som lille Salvatore ser upp till. Det är så att Salvatores far inte återvänt från kriget och i Alfredo ser han en fadersfigur. De skapar en relation med varandra där de lär varandra saker och tillbringar mycket tid tillsammans. Åren går och Salvatore blir äldre, han har nu tagit över Alfredos sysslor, men har fortfarande sin mentor vid sin sida. Genom åren som filmen tar upp får vi se vänskap, tragedi, kärlek och minnen tas upp. Vi får även se Salvatore som liten pojk, ung man och äldre man.
Trots att detta borde tilltala mig och få mig att känna något starkt gör det aldrig riktigt det. Stundtals får den mig att känna att det är mysigt och helheten är bra gjord. Men det lilla extra saknas för min del trots att allt borde falla på plats. Musiken av Ennio Morricone når inte upp till de nivåer som man är van vid. Eller det är iaf vad jag tycker för jag vet att många älskar musiken. Ett parti är både vackert, sorgligt och gripande, men helheten fångar inte tag i mig som det borde.
Filmen är uppdelad i tre partier och jag gillar nog mest inledande halvan eller så när Salvatore är liten pojk. Det är oskuldsfullt och småroligt hela tiden. Han och Alfredo kommer varandra nära och man känner hur historien byggs upp. När så Salvatore blir äldre skiftar filmen också fokus till hans första kärlek och hur det är att växa upp. Denna del träffar mig inte lika starkt och kanske därför jag inte blir indragen resten av vägen. Det här är en typisk film som man antingen älskar eller som inte riktigt funkar av någon anledning.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.4
Wednesday, December 30, 2009
The Firm
Genre: Drama/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Sydney Pollack
I rollerna: Tom Cruise, Gene Hackman, Ed Harris, Holly Hunter, Hal Holbrook, David Strathairn
Handling: Mitch är en mycket eftersökt ung jurist. När han får ett extremt bra erbjudande från en liten juristfirma i Memphis, blir han och hans fru Abby överlyckliga. Men väldigt snabbt blir Mitch orolig över "Firmans" klienter, och blir kontaktad av FBI som undersöker "Firmans" kopplingar till maffian. När han får reda på att ingen någonsin lämnat "Firman" levande förstår han att han svävar i livsfara...
Omdöme: Jag kan tänka mig att boken filmen är baserad på av John Grisham är väldigt tät och detaljrik. Filmen, som är 2.30 lång, försöker få med så mycket som möjligt och bygga upp allt i ett behagligt tempo. Och det är helt rätt att låta det hela ta sin tid så man får lära känna karaktärerna och bygga upp spänningen. Mitch (Tom Cruise) älskar sin fru Abby och när de så flyttar från Boston till Memphis för drömjobbet verkar allt perfekt. Men när Mitch följer med en av veteranerna på företaget, Avery (Gene Hackman), till Caymanöarna för att träffa en klient, börjar "Firmans" fasad sakta men säkert falla.
Trots en ganska så tät historia utvecklar det sig inte riktigt som jag hade önskat. Man blir liksom aldrig riktigt indragen i det konspiratoriska som finns där och att allt inte står rätt till på "Firman" står klart ganska så tidigt. Hade även önskat någon sorts twist som fått en att känna att man blivit lurad hela tiden eller liknande och att "Firman" var smartare än vad de visar sig vara. Men man får istället en ganska så medioker film som aldrig lyckas lyfta och en av orsakerna är musiken (som ofattbart nog blev Oscarsnominerad) som bara förstör stämningen vid de spännande scenerna. Den är förvisso bra när en melodi spelas ett par gånger, men förstör mer än den lyckas bygga upp genom filmens gång.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.7
MAC Haul
1)Lovelorn Lipstick (Blue toned Pink Lustre Finish)
2)CremeSheen Lipglasses in Partial to Pink (Light creamy yellow pink with light gold pearl) and 3)Boy Bait (Light neutral beige with pearl)
4)Cream Colour Base in Pearl (Soft pale gold with icy shimmer)
5)Prep & Prime Transparent Finishing Face Powder
6)Eyeshadows in Satin Taupe (Taupe brown with silvery bronze shimmer, frost), Parfait Amour (Vivid bluish-violet duochrome*with violet opalescent shimmer, frost) and Naked Lunch (Minimal pink with shimmer, frost)
Here's a close look at the lipstick and gloss wands...
L-R: Lovelorn, Partial to Pink, Boy Bait. I really like the bluish pink shade of Lovelorn and it is just that bit brighter than the other MAC lipsticks in my collection. I think it's really wearable though and particularly pretty when combined with the Partial to Pink gloss. As with most MAC Lipsticks it has a smooth texture when applied and has great pigmentation. I really like the formulation of the Cremesheen glosses, they feel moisturising on the lips and are not too sticky. It's swatching time!
Top to Bottom: Boy Bait, Partial to Pink, Lovelorn.
I had to get this product after AlphaBlonde (Aleksis) raved about it in a YouTube vid and on her blog...I have the CCB in Shell already and I love it so a pale golden shade sounded wonderful! I am so happy I got this because it's just beautiful and very much like a cream version of Nars Albatross highlighter. I have heard a few people saying they find it too sticky or difficult to apply. I have never had that problem because I rub a very small amount of the product into the back of my hand until it is distributed evenly, then I tap my fingertips on the product and then apply it lightly to my cheekbones. If you try to apply it directly to the skin then you will get uneven patches and it will look too heavy. So if you struggle with this product then give that method a go before you write it off as a bad product. I adore this product!
Have you guys tried any of these products?
We Shall Be Changed
We will all be changed—in a flash, in the twinkling of an eye. 1 Corinthians 15:51 NIV
Sign on a church nursery door: “Listen, I tell you a mystery: We will not all sleep, but we will all be changed.” As a teenager, I worked for a Nazarene church on Sunday mornings, where I was in charge of 20 to 30 babies every week. My helpers and I changed every child’s diapers multiple times. We learned that even the stinkiest substances wash off with soap. But I don’t think that kind of changing is quite what the apostle meant!
Let’s go back to Paul’s discussion: what happens when Jesus comes. “Listen, I tell you a mystery: We will not all sleep, but we will all be changed—in a flash, in the twinkling of an eye, at the last trumpet. For the trumpet will sound, the dead will be raised imperishable, and we will be changed… But thanks be to God! He gives us the victory through our Lord Jesus Christ. Therefore, my dear brothers, stand firm. Let nothing move you. Always give yourselves fully to the work of the Lord, because you know that your labor in the Lord is not in vain.” 1 Corinthians 15:51, 52, 57, 58 NIV
It’s been quite a year, filled with long hours, events and projects that came to fruition, accomplishments at church and work, improving the home and garden, struggling with a healthy lifestyle, and challenges in the family. Some of us lost jobs and income, lost friends in relationship changes, lost loved ones to death, lost savings or pension to the economy...
The important thing to remember, though, is to not lose heart, but give yourself fully to whatever work God calls you to do. All that labor, though it may seem foolish to a secular-minded person, is not in vain. It’s not silly to God. He values the efforts we make. Who has not assigned a task to a child or subordinate, and thought, “I could finish this in a tenth of the time it takes me to teach it.” Creator-God could speak or even think the word, and it would be accomplished, but how would we grow or learn, or value the fruits of our labors? The very acts of planning, executing, and following up, are the methods God uses to change us.
Change, whether it’s lifestyle or attitude, is difficult when we attempt it alone. Trying to be good is completely impossible! But Jesus said, “What is impossible with men is possible with God.” Luke 18:27 NIV
He can do it in a flash, in the twinkling of an eye.
30 Days of Night
Genre: Rysare/Thriller
Land: USA
År: 2007
Regi: David Slade
I rollerna: Josh Hartnett, Melissa George, Ben Foster, Mark Boone Junior
Handling: En liten isolerad stad i Alaska faller i totalt mörker en månad varje år när solen går ner under horisonten. När de sista solstrålarna slocknar attackeras staden av ett gäng blodtörstiga vampyrer.
Omdöme: Det här hade kunnat bli något, men jag har ofta svårt för att komma in i filmer som handlar om vampyrer. Många i den lilla staden i Alaska lämnar platsen under den månadslånga perioden då det är totalt mörker. De som stannar kommer dock få sig en överraskning av stora mått när det dyker upp ett gäng blodtörstiga vampyrer. Sheriffen, spelad av Josh Hartnett, får fullt upp när människor börjar hittas dödade. Det är inte heller helt lätt att döda vampyrerna som är ledda av Marlow (Danny Huston).
Att filmen utspelar sig i ett snötäckt landskap i konstant mörker gör att det blir bra stämning i filmen. En del actionscener är snyggt utförda och när blodet lägger sig i snön får man en hel del snygga scener. Det finns bl.a. en scen där man valt att filma rakt uppifrån när man för första gången får se förödelsen som vampyrerna skapar när de attackerar invånarna, snyggt och effektivt.
Josh Hartnett och de övriga funkar, men vad som sänker filmen för mig är dels att det är just vampyrer det handlar om vilket inte övertygar på mig, men även att man i vissa scener använder sig av datagenererat snöfall och storm som inte riktigt funkar. Avslutningen på filmen gör även att den tappar ett snäpp. Tankarna går trots allt till The Thing som dock lyckas mycket bättre och är mer mystisk som jag tycker den här filmen inte riktigt lyckas med.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.6