Nicholas Gamez by Christian Rios

more at
Christian Rios

Ash Stymest by Jacob Sutton

via
The Fashionisto

Benefit 15% Discount

Hey girlies!

Just a very quick post to let you know that Benefit are offering 15% Discount on their website until 12 November so if you're planning on stocking up on their goodies, use this code at the checkout: GLAMBFFS

Gilly Hicks Ad via A cause des Garcons

complete editorial at
A cause des Garcons

The promise: intimacy

For years, each of us has studied Hebrews 11, and with each example of fidelity and trust in God by the heroes of the Bible, we learn. We apply their tactics of strength in the face of opposition and trust in the face of doubt, following the whisper of God where we cannot discern the next footstep on our own. Faith is taking hold, taking possession of the title deed that we cannot see, but is more real than we are.

BY FAITH, Abraham. BY FAITH, Moses. BY FAITH, David. They did amazing, worthy, historic acts. But is that what pleased God? No, it wasn’t what they did – it was what they believed about God: that He was able to, and cared enough to, fulfill His promises.

When I needed reassurance, I read Hebrews 11 and sucked in my tummy, dried my tears, and let out a cleansing breath. It was all good until I got to the end of the chapter, and then my resolution collapsed. There we learn that people of faith held out despite torture and death, waiting for their promise to be perfected (matured).

That’s where the book says that “Not one of these people, even though their lives of faith were exemplary, got their hands on what was promised. God had a better plan for us: that their faith and our faith would come together to make one completed whole, their lives of faith not complete apart from ours.” (Hebrews 11:39-40 MSG)

But not one got their hands on the promise? Not one of those amazing heroes literally took hold of the title deed to what God said would happen? But they still believed?

So what was the promise? Was it for wealth and land, successful crops and fertile livestock, a loving spouse and happy children, freedom, security, long life, influence and power, beauty, or physical perfection?

The promise was repeated throughout the ages, in all the scriptures. In the Garden, God walked and talked face to face with our parents (Genesis 3). Immanuel, God-With-Us would come and live with us (Isaiah 7 and Revelation 21). God would be our God, and He’d be intimately known by us (Jeremiah 31:33-34). There would be a Ruler from among us who can approach God’s Presence (Jeremiah 30:21-22). Christ in us is life (Galatians 2:20, Romans 8:10). He will appear a second time to save those waiting (Hebrews 9:28). And we will not only worship Him, but actually partake of His holiness (Hebrews 12:10).

The new covenant is this: “This is the covenant I will make with the house of Israel after that time, declares the Lord. I will put my laws in their minds and write them on their hearts. I will be their God, and they will be my people. No longer will a man teach his neighbor, or a man his brother, saying, 'Know the Lord,' because they will all know me, from the least of them to the greatest. For I will forgive their wickedness and will remember their sins no more.” (Hebrews 8:10-12 NIV.)

The new, superior covenant is that God offers intimacy, instead of being separated from us by prophetic symbols, analogies, types, and a written code of regulations. Those things, like toys and art supplies, were given to teach us what God is like, but not to distract us from what His heart is saying. Instead of being separated from us by a temple veil, He became the open Door, the Way in to Abba’s throne, the mercy seat of grace. Now God is real to us.

The promise that millions have died for and believed in was that Jesus is the reality when all else is shadow or reflection. What we humans perceive as solid and measurable is the vapor; and the God we can’t see or touch, define boundaries for, or understand – is the reality. We are aliens in this physical world, but we are citizens, the royal family, in His kingdom of love.

To our finite minds, this concept is upside down and inside out, that what God offers is intimacy. We’ve seen Him as remote and untouchable, harsh and judgmental, and by beholding that lie, we’ve been changed! But seeing God’s compassion, mercy, forgiveness and boundless love is why those heroes of faith were willing to go through such trials, such pain, such separation from what they loved, but held loosely. For the promise of intimacy, close contact with the Most High God, they held tightly to His hand, they obeyed the Voice, they lived as nomads and settled new territory, they braved the best-equipped armies on earth with songs of praise – and won!

Whether married or single, we crave close contact on every level, and the need for intimacy is as vital as air and water. We want to be touched emotionally and physically by those we trust. A friend says that her elderly mother wells up with tears of joy when her son-in-law takes her into his embrace.

We want to be known in more than a superficial glance, more even than for the image we project, but for the secret heartbeat of our God-given passions and obsessions. We want to be KNOWN. Intimately known by a trustworthy person. We need to be loved and touched, to connect on every level.

And that is what God offers. That is what those heroes lived and died for. They knew it. They had the Promise in their hearts, the Promise that Immanuel would walk and talk with them as a personal Friend; that He would tenderly wipe away their tears with His own hand.

“Regarding [your name here], I can't keep my mouth shut, regarding [you], I can't hold my tongue, Until her righteousness blazes down like the sun and her salvation flames up like a torch. Foreign countries will see your righteousness, and world leaders your glory. You'll get a brand-new name straight from the mouth of God. You'll be a stunning crown in the palm of God's hand, a jeweled gold cup held high in the hand of your God. No more will anyone call you Rejected, and your country will no more be called Ruined. You'll be called Hephzibah (My Delight), and your land Beulah (Married), Because God delights in you and your land will be like a wedding celebration. For as a young man marries his virgin bride, so your builder marries you, And as a bridegroom is happy in his bride, so your God is happy with you.” (Isaiah 62:1-5 MSG.)

Who doesn’t want to hear the divine whisper in our ears, “You are my delight”? Who doesn’t want to be a cherished, precious jewel, held high in the hands of God for all to admire its beauty? That unimaginable privilege is offered to you as a gift.

And the only way you can accept the gift is by trusting that Jesus Christ is the reality when all of this world is shifting shadows. That is faith. When we are filled with that love, our hearts expand to take in more, and the love spills over to those around us. It’s not only a good feeling, love. It becomes a choice and an action, helping the unloved, the desperate, the needy, the lonely – the lost, whom Jesus came to seek and save.

“It's impossible to please God apart from faith. And why? Because anyone who wants to approach God must believe both that he exists and that he cares enough to respond to those who seek him.” (Hebrews 11:6 MSG)

He cares. He responds. He offers what you crave. Why resist? Reach up and take hold of the Promise.

James by Jeff Slater

more at
Jeff Slater Mag Los Angeles

New Shoes & Accessories

We had the opening of our new shopping centre in Aberdeen yesterday called 'Union Square' and there was much excitement over the new shops that would be available (I was particularly interested in Zara). I decided to get off work early and check it out. Looking back...probably not the best idea as I was met with this site... Needless to say, I turned on my heels and headed over to the other shopping centres instead! I hate stressful shopping environments and I like to be able to browse at my own leisure, try on clothes and generally enjoy it. I looked at those crowds and queues and to be honest, it just wasn't worth the hassle.

So off I toddled to the other side of town and it was the best idea I could have had because all the other centres were deserted so I could shop to my heart's delight with no one standing on my toes, pushing me and jabbing thier elbows into me...hurrah! Here's what I bought...

I love any kind of enclosed gladiator shoes mainly because you can get away with a really high heel and they're still comfortable! These brown leather ones complete with trendy stud detail are by Steve Madden.

Yes, I have a thing about studs at the moment, I just love embellisments of all kinds. You can never go wrong with black shoes and these eyelet and stud patent ones are also by Steve Madden.

I love how a belt can totally update an existing dress in your wardrobe and this one really caught my eye, it has an elasticated section at the back with a little clasp and it's from Warehouse.

I spotted the bag above in Warehouse and noticed it was only £20! It's metallic pewter colour with gorgeous detail. It has a heavy braided metal and fabric strap that can also be tucked inside the bag to create a clutch bag.

I also got a pair of super dark straight leg jeans and a black mini lantern skirt both from Topshop but these probably wouldn't show up that well on camera. Overall I was really proud of myself as I really didn't spend that much given that most of the stuff I bought was on sale. It's not often I come back from a shopping trip WITHOUT a slight tinge of spender's guilt.

Have you bought any lovely items recently?

Bruce Weber for Hollister

Polytechnique

Titel: Polytechnique
Genre: Drama
Land: Kanada
År: 2009
Regi: Denis Villeneuve
I rollerna: Maxim Gaudette, Sébastien Huberdeau, Karine Vanasse, Evelyne Brochu

Handling: En dramatisering av skolmassakern i Montreal, 1989, där filmen följer såväl förövaren som offren.

Omdöme: En skolmassaker är självklart en stor tragedi och att göra film på ämnet kan ses som kontroversiellt. Columbine-massakern gjorde man en mycket bra film på i och med Elephant och liksom den är det här ett måste om man vill uppleva en film som lyckas fånga känslorna och kombinera det med något mer som man sent glömmer. För man kommer snabbt in i filmen när man plötsligt överraskas precis som offren själva av att en ung man börjar skjuta utan förvarning. Jag blev nästan chockad och piggnade liksom till och filmen hade från det ögonblicket hela min uppmärksamhet.



Montreal 6:e december 1989, en dag då snön faller tätt och eleverna på skolan i Montreal pluggar inför tentorna. Samtidigt har en ung kille bestämt sig för att sju jobbiga år får räcka, han vill inte leva så här längre. Han skriver ett kortfattat brev, plockar på sig ammuntion och ett gevär innan han ger sig iväg i sin bil till skolan. Samtidigt får vi följa ett par elever som kommer att bli inblandade i händelserna, både killar och tjejer, och får sedan se vad som hände både före, under och efter massakern och hur det påverkar dem. En minst sagt gripande dokumentation som man inte kan undvika att känna rakt in i hjärtat.



För filmen lyckas, trots sin enkelhet, att berätta historien på så många olika plan som alla har en stor betydelse för helheten. Alla svar ges inte och det tror jag är omöjligt att ge i en situation som denna. Med ett elegant och genomtänkt svartvitt foto fångar man inte bara den autentiska känslan utan även sorgen, rädslan och ångesten. Och när man tror att filmen håller på att rinna ut i sanden kommer nästa chock som får en att reagera på hur starkt händelserna sitter i även efter att det värsta är över.



4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.5

Moon

Titel: Moon
Genre: Sci-Fi/Drama/Mysterium/Thriller
Land: Storbritannien
År: 2009
Regi: Duncan Jones
I rollerna: Sam Rockwell

Handling: Astronauten Sam Bell räknar sina dagar på Lunar Industries där han varit i tre år. Nu vill han tillbaka till Jorden igen. Han ser ensam över traktorerna på Månen som samlar helium från Månens ytskikt, men längtar efter sin fru och dotter och bearbetar arbetets monotoni med att sköta om blommor, fortsätta på sin föregångares träskulpturer och interagera med stationens dator Gerty. Hans krafter börjar dock sina och när han en dag vaknar efter en lång vila börjar han ana att hans närvaro på Månen inte handlar om vad han först trodde.

Omdöme: Att vara ensam, isolerad, i tre års tid tar på krafterna och speciellt på psyket. Det är något som Sam Bell (Sam Rockwell) känner av då han bara har någon vecka kvar på sitt uppdrag på Månen innan han får fara hem och återse sin fru och dotter som han bara kan kommunicera med via videoinspelningar. Uppdraget går bra, han åker runt i sitt fordon och ser över arbetet som fortlöper. Hans assistent består av en talande robot i form av Gerty som hjälper honom i de dagliga rutinerna, men även som en sorts vän.



Inledningsvis njuter jag av mystiken i filmen som ligger tätt över filmen som har en säregen ton som man lyckats väl med. Första halvtimmen rullar det på innan det inträffar något som tar bort lite av mystiken och gör att historien tar en annan väg. Det är inte dåligt, men just mystiken försvinner lite i och med detta och jag hade nog gärna velat se att man fortsatte ett tag till på den ursprungliga vägen. Miljöerna är i princip klockrena där det är bra både inne på arbetsstationen och utanför på Månens yta. Effekterna är inte hundraprocentiga, men för det mesta bra och tillfredsställande.



Sam Rockwell får spela ut hela sitt register och gör det bra när han får många personligheter att jobba med. Jag har aldrig sett honom som en favoritskådis, men han har växt allt mer på mig och visar här och bl.a. i Snow Angels (2007) vad han går för. Det är väl mest de olika personligheterna han hanterar på ett bra sätt, men jag hade kanske önskat och hoppats på ett riktigt starkt porträtt av en allt mer galen, ensam man ute i rymden. Avslutningsvis måste Clint Mansell nämnas då hans musik allt som oftast passar mycket bra in i filmens atmosfär och ger den rätt stämning.



4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.1

GoldenEye

Titel: GoldenEye
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: Storbritannien/USA
År: 1995
Regi: Martin Campbell
I rollerna: Pierce Brosnan, Sean Bean, Izabella Scorupco, Famke Janssen

Handling: En avhoppad rysk general har tagit kontrollen över ett militärt satellitssystem. I fel händer kan det kontrollera världens kommersiella och militära datakommunikation. Bara en man kan ställa allt till rätta. Hans namn är Bond. James Bond. Det kalla kriget är slut och i den nya världen kan forna fiender bli bästa vänner, och gamla vänner bli dödliga motståndare...

Omdöme: I och med att Timothy Dalton tackade för sig efter endast två filmer som Bond fick man leta reda på en ny. Pierce Brosnan tilldelades ansvaret och man försökte väcka liv i Bond trots att de två föregångarna med Timothy Dalton fungerat bra. Brosnan har utseendet, han har humorn och det mesta som egentligen krävs för att han ska vara bra som James Bond. Men det krävs mer än bara en bra Bond och det bevisar inte minst den här filmen.



För regin står Martin Campbell, som ju senare framgångsrikt introducerade Daniel Craig som den nya Bond i Casino Royale nästan tio år senare. På sin meritlista hade han inga direkt kända filmer och det känns på något sätt som den riktiga Bond-känslan försvunnit. Hela teamet känns utbytt och det hela blir till en minst sagt ordinär action/thriller som man lätt glömmer bort. Filmen saknar den träffsäkra humorn, handlingen känns krystad, skådespelarna känns platta och det är överhuvudtaget jobbigt att ta sig igenom filmen.



Sean Bean har jag aldrig sett som en stor skådespelare och även om han då och då kan funka i biroller så har han inte vad som krävs för minnesvärda prestationer. Så även här när han spelar 006 och Bonds stora fiende. Och att man vill ha en tuff Bond-brud som helt saknar elegans känns svårt att acceptera, men det är precis vad Izabella Scorupco står för. Hon saknar utstrålning rakt igenom filmen, är jobbig att lyssna på när hon pratar sin svengelsk-ryska och spelar minst sagt uselt. Då är Famke Janssen klart mer minnesvärd som Xenia Onatopp och har iaf ett syfte i filmen, även om hon skriker lite väl mycket.



Filmens största behållning är filmens titellåt som framförs av Tina Turner och ger mycket Bond-känsla, men som tyvärr också visar sig vara bland de få tillfällen då musiken lyckas skapa lite stämning. För Eric Serra, som står för musiken, har inte alls lyckats med musiken till Bond. Han må ha gjort bra musik till filmer som Det stora blå, Nikita och Léon, men här krävs helt andra takter som han endast lyckas med vid väldigt få tillfällen (de lite lugnare mellanpartierna). Fotot är annars genomgående bra, men de exotiska inspelningsplatserna uteblir för det mesta, eller rättare sagt så har man inte fångat dem på ett tillfredsställande sätt.

Bondskurk(ar):
Janus (Sean Bean) - 2
Xenia Zirgavna Onatopp (Famke Janssen) - 3
General Arkady Grigorovich Ourumov (Gottfried John) - 3
Boris Grishenko (Alan Cumming) - 1

Bondbrud(ar):
Natalya Fyodorovna Simonova (Izabella Scorupco) - 1

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.2