Titel: Fargo
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Joel Coen
I rollerna: Frances McDormand, William H. Macy, Steve Buscemi, Peter Stormare
Handling: Jerry Lundegaard är en bilförsäljare från Minnesota med ett enda stort problem. Trots ett lyckligt familjeliv är han en desperat man. Han behöver pengar - massor av pengar. Jerry har satt sig i stor skuld att han inte ser någon annan utväg än att leja småförbrytarna Carl Showalter och Gaear Grimsrud för att kidnappa sin egen fru och pressa sin rika svärfar på pengarna. Det verkar vara en simpel affär, men detta är innan polischefen Marge Gunderson från byn Brainerd sätts på fallet. Hon vaggar från spår till spår och närmar sig sakta men säkert den desperata Jerry, som i sin tur har mycket stora problem att hålla både sin svärfar och de båda kidnapparna i schack.
Omdöme: Kände för att se om denna Coen-film som jag inte sett på några år. Filmen är på 90 minuter, men hinner trots det med en hel del och även bygga upp flera av karaktärerna på ett bra sätt. Förra gången jag såg den kommer jag ihåg att jag störde mig på hur de pratar, speciellt när de säger "jaaa". Visst är det irriterande även denna gång, men det stör mig inte nämnvärt nu faktiskt. Kanske för att jag är beredd på det. Hur som helst är filmen typiskt Coensk och innehåller flera skruvade scener, men även brutalt utförda mord (dessa tycker jag de är bland de bästa på i branschen). Det är just de blodiga morden och de annorlunda händelserna som jag gillar extra mycket. De skruvade grejerna kan vissa gånger gå till överdrift.
Filmen har en liten svacka någonstans runt mitten då det blir lite mer prat än handling, men sista halvtimmen tar den sig mycket bra igen, mycket tack vare Steve Buscemi som dominerar denna film till stora delar. William H. Macy tycker jag också är störtskön och härlig i sin roll, och man kan inte klaga på Frances McDormand eller Peter Stormare som gör minnesvärda roller de med. Dessa fyra karaktärer och rollprestationer är verkligen starka och det är sällan man får fyra så annorlunda och genomtänkta karaktärer i en och samma film.
Musiken gillar jag också och ger extra stämning åt filmen som utspelas i snötäckta landskap. Fotot är också snyggt och genomarbetat. Både musik och foto gjordes av männen som stod för detsamma i Blood Simple, bröderna Coens bästa film. Och de fortsatte med samme cinematograf i No Country for Old Men, deras näst bästa film (som dock saknade musiken dessa två filmer har). Fargo är brödernas tredje bästa film, och bra är den.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.3
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Joel Coen
I rollerna: Frances McDormand, William H. Macy, Steve Buscemi, Peter Stormare
Handling: Jerry Lundegaard är en bilförsäljare från Minnesota med ett enda stort problem. Trots ett lyckligt familjeliv är han en desperat man. Han behöver pengar - massor av pengar. Jerry har satt sig i stor skuld att han inte ser någon annan utväg än att leja småförbrytarna Carl Showalter och Gaear Grimsrud för att kidnappa sin egen fru och pressa sin rika svärfar på pengarna. Det verkar vara en simpel affär, men detta är innan polischefen Marge Gunderson från byn Brainerd sätts på fallet. Hon vaggar från spår till spår och närmar sig sakta men säkert den desperata Jerry, som i sin tur har mycket stora problem att hålla både sin svärfar och de båda kidnapparna i schack.
Omdöme: Kände för att se om denna Coen-film som jag inte sett på några år. Filmen är på 90 minuter, men hinner trots det med en hel del och även bygga upp flera av karaktärerna på ett bra sätt. Förra gången jag såg den kommer jag ihåg att jag störde mig på hur de pratar, speciellt när de säger "jaaa". Visst är det irriterande även denna gång, men det stör mig inte nämnvärt nu faktiskt. Kanske för att jag är beredd på det. Hur som helst är filmen typiskt Coensk och innehåller flera skruvade scener, men även brutalt utförda mord (dessa tycker jag de är bland de bästa på i branschen). Det är just de blodiga morden och de annorlunda händelserna som jag gillar extra mycket. De skruvade grejerna kan vissa gånger gå till överdrift.
Filmen har en liten svacka någonstans runt mitten då det blir lite mer prat än handling, men sista halvtimmen tar den sig mycket bra igen, mycket tack vare Steve Buscemi som dominerar denna film till stora delar. William H. Macy tycker jag också är störtskön och härlig i sin roll, och man kan inte klaga på Frances McDormand eller Peter Stormare som gör minnesvärda roller de med. Dessa fyra karaktärer och rollprestationer är verkligen starka och det är sällan man får fyra så annorlunda och genomtänkta karaktärer i en och samma film.
Musiken gillar jag också och ger extra stämning åt filmen som utspelas i snötäckta landskap. Fotot är också snyggt och genomarbetat. Både musik och foto gjordes av männen som stod för detsamma i Blood Simple, bröderna Coens bästa film. Och de fortsatte med samme cinematograf i No Country for Old Men, deras näst bästa film (som dock saknade musiken dessa två filmer har). Fargo är brödernas tredje bästa film, och bra är den.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.3
