Titel: Bad Timing
Genre: Drama
Land: Storbritannien
År: 1980
Regi: Nicolas Roeg
I rollerna: Art Garfunkel, Theresa Russell, Harvey Keitel, Denholm Elliott
Handling: Wien. En ung amerikansk kvinna kommer till akuten efter vad som verkar vara ett självmordsförsök genom överdos. Polisen misstänker dock att kvinnans älskare, en amerikansk psykolog, kan vara inblandad. Medan läkarna kämpar för att rädda kvinnans liv, sitter psykologen i polisförhör och deras gemensamma liv återberättas i minnesbilder.
Omdöme: Jag råkade av en slump se några sekunder av denna film på tv. Och det jag såg var så pass intressant att jag bestämde mig för att se den i sin helhet. Det var både tilltalande att filmen utspelade sig i Europa och av de få sekunderna jag såg verkade det vara bra atmosfär i filmen, väldigt mystisk. Jag hade endast sett en film av regissören Nicolas Roeg innan denna och det var den oftast hyllade Don't Look Now som jag dock inte uppskattade. Likheterna mellan de två filmerna syns då han gillar att hoppa och slänga in sekvenser från andra delar av filmen, slänga in människor som egentligen inte befinner sig där just då.
Det visade sig också att de få sekunderna jag råkade se var bland de bästa, mest mystiska i filmen. Jag hade hoppats på en intressantare och just mer mystisk film. Och det har den all möjlighet att vara. Art Garfunkel i huvudrollen måste jag säga är ett konstigt val som inte funkar för mig. Han är för stel och saknar karisma för rollen. Theresa Russell övertygar dock och gör mycket fint ifrån sig (hon och regissören föll också för varandra och gifte sig sedan). Men klockrenast är ju Harvey Keitel som polisinspektören som blir satt på fallet. Kände att han kunde explodera när som helst och hade gärna sett honom få mer att jobba med. Filmen har annars ett intressant manus, men man lyckas inte utnyttja det särskilt väl. Det är helt enkelt en blandad kompott man får och antingen gillar man det eller inte.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.1
Genre: Drama
Land: Storbritannien
År: 1980
Regi: Nicolas Roeg
I rollerna: Art Garfunkel, Theresa Russell, Harvey Keitel, Denholm Elliott
Handling: Wien. En ung amerikansk kvinna kommer till akuten efter vad som verkar vara ett självmordsförsök genom överdos. Polisen misstänker dock att kvinnans älskare, en amerikansk psykolog, kan vara inblandad. Medan läkarna kämpar för att rädda kvinnans liv, sitter psykologen i polisförhör och deras gemensamma liv återberättas i minnesbilder.
Omdöme: Jag råkade av en slump se några sekunder av denna film på tv. Och det jag såg var så pass intressant att jag bestämde mig för att se den i sin helhet. Det var både tilltalande att filmen utspelade sig i Europa och av de få sekunderna jag såg verkade det vara bra atmosfär i filmen, väldigt mystisk. Jag hade endast sett en film av regissören Nicolas Roeg innan denna och det var den oftast hyllade Don't Look Now som jag dock inte uppskattade. Likheterna mellan de två filmerna syns då han gillar att hoppa och slänga in sekvenser från andra delar av filmen, slänga in människor som egentligen inte befinner sig där just då.
Det visade sig också att de få sekunderna jag råkade se var bland de bästa, mest mystiska i filmen. Jag hade hoppats på en intressantare och just mer mystisk film. Och det har den all möjlighet att vara. Art Garfunkel i huvudrollen måste jag säga är ett konstigt val som inte funkar för mig. Han är för stel och saknar karisma för rollen. Theresa Russell övertygar dock och gör mycket fint ifrån sig (hon och regissören föll också för varandra och gifte sig sedan). Men klockrenast är ju Harvey Keitel som polisinspektören som blir satt på fallet. Kände att han kunde explodera när som helst och hade gärna sett honom få mer att jobba med. Filmen har annars ett intressant manus, men man lyckas inte utnyttja det särskilt väl. Det är helt enkelt en blandad kompott man får och antingen gillar man det eller inte.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.1
