Prince of the City

Titel: Prince of the City
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 1981
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Treat Williams, Jerry Orbach, Lindsay Crouse, Lance Henriksen

Handling: Danny Ciello, narkotikaspanare vid New York-polisens specialavdelning, inkallas till internutredningen. En stor undersökning har startats om den påstådda korruptionen inom poliskåren. Han går med på att samarbeta men på villkor att han inte vittnar mot sina kollegor.

Omdöme: Sidney Lumet gjorde ett par klassiska och mycket minnesvärda filmer så som 12 Angry Men och Dog Day Afternoon för att nämna två. Han gjorde även Serpico med Al Pacino och detta är en film med liknande handling. Pacino lär också ha tackat nej till att spela huvudrollen i denna för att han tyckte det var en för lik roll. Det är antagligen därför den här filmen inte är lika känd, även om jag nog tycker att den här är bättre.



Treat Williams spelar istället sitt livs roll som Danny Ciello och alla skådespelare känns verkligen rätt i sina roller. Som t.ex. Jerry Orbach i rollen som hans bästa vän av kollegorna, och Lindsay Crouse som spelar hans fru och alltid är bra. Sidney Lumet var en mycket skicklig regissör och var alltid som bäst när han gjorde kriminaldraman som denna. Och även om filmen är lite lång med nästan 3 timmars speltid, känner man att den sällan blir tråkig eller ointressant.



Vi får helt enkelt följa med under flera års tid då Danny Ciello måste jobba mot andra poliser samtidigt som han är en av dem. Kombinationen får självklart efterföljder där både kriminella, polisen och rättsväsendet vill bli av med honom. Filmen är lite som en blandning mellan Serpico och Donnie Brasco kan man säga, men har sin egen touch. Karaktärerna utvecklas mycket, speciellt Ciello, och det är en mycket intressant film om korruption på samtliga plan. Filmen blev Oscarsnominerad för bästa manus och baseras på verkliga händelser.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.6

The Incredible Shrinking Man

Titel: The Incredible Shrinking Man / I skräckens klor
Genre: Äventyr/Sci-Fi
Land: USA
År: 1957
Regi: Jack Arnold
I rollerna: Grant Williams, Randy Stuart, April Kent, Paul Langton

Handling: Ett halvår efter en båttur genom en besynnerlig dimma börjar Scott Carey märka att han blivit kortare! Han fortsätter krympa, och allteftersom han blir mindre upptäcker han att vardagen som den var inte längre är lika lätt att klara sig genom...

Omdöme: Denna sci-fi klassiker följer Scott Carey som berättar sin historia från det att han en dag är ute på sin båt tillsammans med sin hustru Louise. Under tiden som hon är under däck drar en slags radioaktiv dimma in över båten och Scott. Månaderna går och plötsligt märker Scott att hans kläder inte längre passar honom. Han skickar dem till skräddaren, men de passar fortfarande inte. Till slut uppsöker han en läkare som kan konstatera att han faktiskt krymper både till längden och vikten. Han skickas då till de ledande vetenskapsmännen på ett universitet i Los Angeles som får gå till botten med problemet.



Det är på många sätt en skickligt genomförd film som dock har sina fel. En film som har 50+ år på nacken kan inte vara perfekt vad gäller effekter och liknande. Man har trots allt lyckats bra med att få en att tro på att Scott krymper och det ser för det mesta bättre ut än jag hade förväntat mig. Det är under några scener när man ska se honom gå bland andra människor som man ser att det kunde varit bättre. Men i många scener med sin fru och läkare syns det inte alls.



Man kan säga att första halvan går ut på att han försöker förhindra att han krymper, medan det under andra halvan handlar om överlevnad och att han måste acceptera vad som händer honom. Vad som gör den bättre än många andra filmer i genren från den här tiden är att den har något att berätta om människan och är genomtänkt. Allt som allt en trevlig film, men inte i klass med de allra främsta sci-fi klassikerna som The Day the Earth Stood Still och Them!.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.7

Goodfellas

Titel: Goodfellas / Maffiabröder
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 1990
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Ray Liotta, Robert De Niro, Joe Pesci, Lorraine Bracco, Paul Sorvino, Samuel L. Jackson

Handling: Under 30 år följs den unge Henry Hills karriär mot den inre kretsen av maffian. Eftersom han är halvirländsk kan han inte nå den riktiga toppen och misstankar börjar riktas mot honom både från polisen och de egna.

Omdöme: Denna maffiaklassiker har en skön stil från början till slut med en bra berättarstil. Berättarrösten är även den passande och skådespeleriet är i toppklass av samtliga inblandade. Joe Pesci är verkligen underbar och får mig att skratta med sitt psykopatiska skådespel. Synd att Robert De Niro inte har en större roll, känns som han borde varit med mer helt enkelt, han är alltid bra. Ray Liotta spelar även han bra i huvudrollen, men jag hade gärna sett De Niro i hans roll.



Många långa tagningar och snygga kameraåkningar, plus att man fryser bilden ett par gånger när man t.ex. presenterar skådespelare. Detta har jag alltid gillat och det ger en skön och effektiv effekt. Guy Ritchie har bl.a. använt detta i flera av sina filmer. Det finns dock något som fattas för att göra det här till en absolut favoritfilm, även om det ligger väldigt nära och jag gillar den. Kanske är det att De Niro inte har en större roll, jag vet inte.

5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
5 - Foto
--------------
23 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.8

Der Untergang

Titel: Der Untergang / Undergången
Genre: Krigsdrama
Land: Tyskland/Italien/Österrike
År: 2004
Regi: Oliver Hirschbiegel
I rollerna: Bruno Ganz, Alexandra Maria Lara, Ulrich Matthes, Thomas Kretschmann

Handling: Året är 1945. Platsen är Berlin och Hitlers bunker. Den 22-åriga Traudl Junge anställs som Adolf Hitlers privatsekreterare alltmedan Tredje Riket går mot sitt slut och de allierades bomber rasar över ett Berlin i spillror. Hitlers dagar är räknade. Men vad hände egentligen de sista dygnen i Hitlers liv? Vilka var de andra människorna i kretsen kring Führern, som levde och arbetade i bunkern, under dessa sista dagar? Vilken var deras roll i historien och i skuggan av Hitler?

Omdöme: Jag visste inte vad den skulle handla om i detalj, så jag blev lite överraskad över att man fokuserade på de sista dagarna i Hitlers liv. Trodde att de kanske skulle följa hela Hitlers tid som Führer. Filmen har mycket dialog och det är ganska många karaktärer som är med. Detta medför ett högt tempo och filmens 2.30 känns inte allt för jobbiga att sitta igenom. Temat är intressant och filmen är välgjord. Regissören Oliver Hirschbiegel har tidigare gjort Das Experiment som var en mycket intressant och bra film.



Skådespeleriet är mycket bra och självklart är det Bruno Ganz i rollen som Adolf Hitler som dominerar. Han visar ett stort djup i rollen istället för att endast koncentrera sig på det man alltid ser i hans tal och liknande. Hans utbrott är verkligen sevärda och visst måste man nästan skratta åt dem. Förutom Ganz (som jag sett i ett antal filmer där han briljerat, som t.ex. Den amerikanske vännen och Kniven i huvudet) fanns det flera som stod ut. Kul att se Thomas Kretschmann, som spelade tysken mot slutet av Pianisten. Även Alexandra Maria Lara, i rollen som sekreterare, var en trevlig bekantskap. Det var också ur hennes synvinkel det mesta berättades.



Sammanfattningsvis är det här en bra film, men jag blev ändå lite besviken på den och känner inte att den var tillräckligt bra. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var, men den når inte upp till förväntningarna. Kanske just det faktum att filmen främst utspelade sig en bunker och inte visade Hitler under tidigare år. En detalj som man inte kan undvika att ta upp är att det är ett himla prat om självmord i filmen. Det börjar med Hitler för att sedan i princip samtliga tar upp ämnet och funderar över hur de ska gå till väga och om de ska göra det.

5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.4

Come and See

Titel: Idi i smotri / Come and See / Gå och se!
Genre: Krigsdrama
Land: Sovjetunionen
År: 1985
Regi: Elem Klimov
I rollerna: Aleksei Kravchenko, Olga Mironova, Liubomiras Lauciavicius, Vladas Bagdonas

Handling: Året är 1943 och en pojke bestämmer sig för att ta värvning i den underbemannade sovjetiska armén som försöker hindra tyskarnas framfart. Det han får se kommer inte bara att ta död på hans barndom utan även hans förstånd.

Omdöme: Denna omtalade sovjetiska film skildrar verkligen helvetet under andra världskriget. Filmen är lite speciell och följer en ung pojke i 14-års åldern som lämnar sin familj för att ta värvningen. Han blir lämnad att vakta lägret när de andra ger sig iväg. När han ensam vandrar i skogen träffar han på en ung tjej som också blev kvarlämnad. De båda slår sig samman och flyr undan bomberna, men verkligheten hinner snabbt ikapp dem och helvetet verkar aldrig ta slut.



Filmen är nästan 2.30 lång och blandar kriget med dramat mellan pojken och flickan. Till en början kände jag att det fanns en del scener som bara var konstiga, bl.a. när pojken går gråtande i skogen och stöter på flickan som också gråter. Sen börjar hon tala om för honom att hon vill bli älskad och ha barn med honom. Hmm, ok ? Men sen uppskattade jag dessa scener mer och de blev liksom en del av galenskapen som pågår i krig.



Skådespeleriet av den unge pojken, spelad av Aleksei Kravchenko, är riktigt bra och kan jämföras med den unge huvudpersonen i den nyare ryska filmen Återkomsten. För sin ålder är det utmärkt skådespeleri och han får verkligen gå igenom ett helvete, inte bara i filmens värld utan även i verkligheten där han bl.a. får vada i träsk. Nästan lika bra är tjejen Olga Mironova, som gjorde sin enda roll här. Deras samspel är hur som helst mycket bra och det är viktigt att de är trovärdiga, vilket en film lätt faller på med unga skådespelare.



Annars är det bra foto i filmen, kanske inte alltid vackra scener, men bra filmade och med långa tagningar där man följer skådespelarna genom skog, träsk osv. Musiken är på sina håll bra och känns väldigt lågmäld som oftast passar bra. Bl.a. är det ett parti som spelas varje gång ett flygplan flyger förbi och jag tror iofs det ska vara ljudet från planet, men det blir som ett stämningsfullt ljud som sakta byggs upp för att sen försvinna igen. Man spelar även lite klassisk Mozart som självklart passar i dessa sammanhang.



Hur som helst är det här en film man inte lär glömma och som sätter sina spår då den verkligen visar krigets fasa på ett realistiskt sätt. Första halvtimmen eller så var jag osäker på om jag skulle tycka om filmen, men efter halva filmen kände jag att det här var bra för att den lyckas med det den vill visa. Det är inte en film för alla då den är väldigt tung och många gånger visuellt jobbig, men belönande.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.1

A Scanner Darkly

Titel: A Scanner Darkly
Genre: Animerat/Drama/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 2006
Regi: Richard Linklater
I rollerna: Keanu Reeves, Robert Downey Jr, Winona Ryder, Woody Harrelson

Handling: Bob langar den nya drogen Substance D, efter sig har han polisen Fred som har fått stränga order om att gripa Bob. Vad de dock inte vet är att de på grund av en bieffekt hos Substance D egentligen är en och samma person.

Omdöme: Det är en annorlunda upplevelse man bjuds på i denna animerade film som ändå känns mycket levande. Nu vet jag inte vad för slags teknik man använt sig av, men det känns som man filmat vanligt och sedan lagt på ett animerat lager eller liknande. Hur som helst mycket snyggt och speciellt. Själva storyn känns inte direkt jättespeciell, men den har sina smarta detaljer som främst dyker upp mot slutet. Detta är något som höjer helheten och man får sig en aha-upplevelse.



Jag har iaf aldrig sett en liknande film vad gäller det animerade och det i sig är ett skäl att se filmen. Däremot finns det en del saker som jag inte tyckte var lika bra. Det var främst skådespeleriet av Robert Downey Jr som hela tiden kändes onaturlig och överdriven. Iofs går han på drogen Substance D, men det gör alla, så det är ingen ursäkt. Annars är det en bra blandning av sci-fi, humor och spänning. Gillar speciellt polisen Freds identitetsdräkt som gör att man inte ser hur personen ser ut. Detta är något som inte skulle kunna göras utan animation.

Betyg:
IMDb: 7.2

Exiled

Titel: Fong juk / Exiled
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Hong Kong
År: 2006
Regi: Johnny To
I rollerna: Nick Cheung, Roy Cheung, Siu-Fai Cheung, Josie Ho

Handling: Fem vänner möts igen efter flera år ifrån varandra. Men det är inte under glada omständigheter som de träffas igen. De är alla komplicerat indragna i maffians värld och fyra av dem har kommit för att på order av maffiabossen döda den femte. Av ett tillfälle ska de samarbeta en allra sista gång, något som komplicerar situationen ännu mer...

Omdöme: Jag blev rekommenderade denna film som skulle vara "en hård film" av regissören Johnny To som gjorde Election och Election 2 som jag tidigare hade sett. Den här gången bjuds man på en snyggare film som definitivt är sevärd. Jag blev snabbt imponerad när filmen börjar riktigt bra och starkt när fyra av vännerna kommer hem till den femte. Det står tidigt klart för tittaren att de har kommit för att döda honom på order av sin maffiaboss.



De inledande 15 minuterna sitter man på helspänn där musiken är mycket bra, scenerna och karaktärerna är coola och spänningen är hög. Men sen går filmen i vågor där den har svackor kombinerat med toppar igen. Det är actionscenerna som får adrenalinet att pumpa medan storyn inte är så värst intressant, om än inte dålig. Jag tänker främst på John Woo under hans Hong Kong-tid när jag ser denna film och hade den bara haft en lite bättre story och kunnat undvika svackorna hade den blivit riktigt bra.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
IMDb: 7.4

The Seven-Ups

Titel: The Seven-Ups - Undre världens skräck
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1973
Regi: Philip D'Antoni
I rollerna: Roy Scheider, Tony Lo Bianco, Ken Kercheval, Bill Hickman

Handling: New York-polisens tuffaste poliser, kallade "The Seven-Ups", startar ett krig mot kriminella efter att en av deras egna blivit brutalt mördad av en gangster.

Omdöme: I denna inofficiella uppföljare till The French Connection (mer som en spin-off på den klassiska polisfilmen) ses Roy Scheider ta steget från biroll till huvudroll när han spelar Buddy Manucci. Tillsammans med ett par andra poliser ingår han i den hemliga polisgruppen kallad för "The Seven-Ups". De har fått namnet för att de bara ger sig på kriminella vars fängelsestraff uppgår till sju år eller mer. När så ett par kriminella kidnappas en efter en för att pressa deras maffiakollegor på pengar, hamnar Buddy och hans gäng mitt i smeten.



Denna tyvärr allt för okända film, antagligen för att den inte har Gene Hackman eller Steve McQueen i huvudrollen, hade jag länge velat se då filmens biljakt räknas till de allra främsta. Jag hade tidigare för många år sedan sett delar av den på TV och har sedan dess velat se filmen. Jag kan säga så mycket som att biljakten, som håller på i minst 10 minuter, är definitivt bland de allra bästa och kan räknas till samma klass som Bullitt.



Kanske inte så konstigt när mannen som regisserat filmen även producerade Bullitt och The French Connection plus att stuntföraren (och skådespelaren) i samtliga fall var Bill Hickman. Denna film känns helt klart som en blandning av de två. Och även om filmen inte har en av de stora stjärnorna i huvudrollen, passar Roy Scheider mycket bra som den hårde och tuffe Buddy. Man hade gärna sett en till känd skådespelare vid hans sida, men filmen fungerar ändå bra som den är. Musiken var en positiv överraskning då den gav flera scener den nerv som behövdes. Filmen är hård, tuff och bara biljakten gör att detta är en film man bör se.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
IMDb: 6.5