Titel: The Ice Storm
Genre: Drama
Land: USA
År: 1997
Regi: Ang Lee
I rollerna: Kevin Kline, Joan Allen, Sigourney Weaver, Christina Ricci, Tobey Maguire, Elijah Wood
Handling: Året är 1973 i New Canaan, Connecticut. Den sexuella frigörelsen och polyestermodet har nått förorterna, liksom Watergate-skandalen. Under tacksägelsen drar ett snöoväder fram och staden blir isolerad, sociala tabun luckras upp och gränsen mellan ansvar och oansvarighet blir suddig.
Omdöme: Känslan av 70-tal har man lyckats väldigt bra med, även om det känns att filmen är gjord på 90-talet (vilket inte är någon nackdel). Filmen lyckas berätta en intressant historia samtidigt som karaktärerna och handlingen får bra djup som man tar till sig. Jag har alltid gillat dessa filmer där man lyckas berätta en historia där allt har ett samband. Det kändes också som man kom in i filmen från första början och sedan var i en annan värld under två timmar. Tempot är stabilt, dialogen är välskriven och tonen, som är väldigt speciell, är lagom dramatisk och gripande.
Det man lyckats bra med är att välja ut rätt skådespelare. Det är kanske inte de mest kända namnen, men de passar alla perfekt i sina roller och gör alla mycket gedigna insatser. Kevin Kline och Joan Allen som det gifta paret Ben och Elena Hood briljerar stundtals. Joan Allen har jag alltid tyckt är en underskattad skådespelerska, däremot var det kul att se Kevin Kline spela så seriöst och bra som han gör. Christina Ricci har aldrig varit en favorit, men hon övertygar också som parets dotter som försöker hitta sin identitet som tonåring. Det går egentligen att nämna samtliga skådespelare, de är alla mycket bra. Men det är nog dessa tre tillsammans med Sigourney Weaver som står ut lite extra.
När sedan stormen dragit över har de inblandades liv förändrats och inget är egentligen som det en gång var. Alla måste stanna upp och se sig i spegeln innan de kan fortsätta sina liv. Det är inget snack om att det här är en bra film som stundtals lyckas ge en rysningar med vacker musik, starka scener och fint foto. Det är helt enkelt den bästa filmen Ang Lee gjort, enligt mig. Den har det mesta man kan begära av en film, även om den inte når upp till de allra främsta i genren. Och som jag skrev tidigare kändes det som att vara i en annan värld, en annan tid under två timmar, en mycket bra känsla man sällan får.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
Genre: Drama
Land: USA
År: 1997
Regi: Ang Lee
I rollerna: Kevin Kline, Joan Allen, Sigourney Weaver, Christina Ricci, Tobey Maguire, Elijah Wood
Handling: Året är 1973 i New Canaan, Connecticut. Den sexuella frigörelsen och polyestermodet har nått förorterna, liksom Watergate-skandalen. Under tacksägelsen drar ett snöoväder fram och staden blir isolerad, sociala tabun luckras upp och gränsen mellan ansvar och oansvarighet blir suddig.
Omdöme: Känslan av 70-tal har man lyckats väldigt bra med, även om det känns att filmen är gjord på 90-talet (vilket inte är någon nackdel). Filmen lyckas berätta en intressant historia samtidigt som karaktärerna och handlingen får bra djup som man tar till sig. Jag har alltid gillat dessa filmer där man lyckas berätta en historia där allt har ett samband. Det kändes också som man kom in i filmen från första början och sedan var i en annan värld under två timmar. Tempot är stabilt, dialogen är välskriven och tonen, som är väldigt speciell, är lagom dramatisk och gripande.
Det man lyckats bra med är att välja ut rätt skådespelare. Det är kanske inte de mest kända namnen, men de passar alla perfekt i sina roller och gör alla mycket gedigna insatser. Kevin Kline och Joan Allen som det gifta paret Ben och Elena Hood briljerar stundtals. Joan Allen har jag alltid tyckt är en underskattad skådespelerska, däremot var det kul att se Kevin Kline spela så seriöst och bra som han gör. Christina Ricci har aldrig varit en favorit, men hon övertygar också som parets dotter som försöker hitta sin identitet som tonåring. Det går egentligen att nämna samtliga skådespelare, de är alla mycket bra. Men det är nog dessa tre tillsammans med Sigourney Weaver som står ut lite extra.
När sedan stormen dragit över har de inblandades liv förändrats och inget är egentligen som det en gång var. Alla måste stanna upp och se sig i spegeln innan de kan fortsätta sina liv. Det är inget snack om att det här är en bra film som stundtals lyckas ge en rysningar med vacker musik, starka scener och fint foto. Det är helt enkelt den bästa filmen Ang Lee gjort, enligt mig. Den har det mesta man kan begära av en film, även om den inte når upp till de allra främsta i genren. Och som jag skrev tidigare kändes det som att vara i en annan värld, en annan tid under två timmar, en mycket bra känsla man sällan får.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
