Titel: Colors
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 1988
Regi: Dennis Hopper
I rollerna: Sean Penn, Robert Duvall, Maria Conchita Alonso, Don Cheadle
Handling: I Los Angeles finns över 600 gatugäng och runt 70.000 medlemmar. Namnet Colors anspelar på två av de största: Crips och Bloods, som klär sig i blått respektive rött. C.R.A.S.H., polisens avdelning för denna brottslighet, tar upp kampen. Veteranen Bob Hodges har fått en ny partner som anser att våld löser det mesta. Men Bob föredrar att prata och bekanta sig med gängen.
Omdöme: Denna gängfilm med regi av Dennis Hopper följer två poliser inom C.R.A.S.H. som bara har hand om gängrelaterade brott. De patrullerar gatorna i sin bil och kallas för "Pac-Men". Bob Hodges (Robert Duvall) är den rutinerade räven som har ett år kvar till pension medan Danny McGavin (Sean Penn) nyligen gått med i denna polisstyrka. De två ska jobba tillsammans, men har olika syn på hur man sköter problemen. Det skapar både konflikter dem emellan, men de drar även lärodom av varandra. Efter att medlemmar ur Crips kallblodigt skjuter ihjäl en Blood börjar polisen ana att ett stort krig är nära.
Det är riktigt bra skådespelarprestationer i filmen där självklart Sean Penn och Robert Duvall ger två olika, men väldigt effektiva prestationer som ligger i grunden. Men det dyker upp många olika karaktärer som spelas väl, i vissa fall av kända ansikten. Som t.ex. Don Cheadle i rollen som Rocket som är en av de mest jagade bland Crips. Eller Damon Wayans som T-Bone som kanske ger den mest underhållande prestationen som killen som hela tiden pratar och kommer med roliga repliker. Filmen känns dock för lång med sina två timmar och det är emellanåt lite väl långt mellan intressanta scener. Dock är känslan av baksidan av Los Angeles stor då man använt sig av riktiga gängmedlemmar och sunkiga inspelningsplatser i filmen. Avslutningen på filmen är också bra och flera biljakter och andra actionsekvenser är väl genomförda. Just det, musiken av Herbie Hancock är för det mesta störande, men passar även vissa gånger bra och är typisk 80-tal.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.5
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 1988
Regi: Dennis Hopper
I rollerna: Sean Penn, Robert Duvall, Maria Conchita Alonso, Don Cheadle
Handling: I Los Angeles finns över 600 gatugäng och runt 70.000 medlemmar. Namnet Colors anspelar på två av de största: Crips och Bloods, som klär sig i blått respektive rött. C.R.A.S.H., polisens avdelning för denna brottslighet, tar upp kampen. Veteranen Bob Hodges har fått en ny partner som anser att våld löser det mesta. Men Bob föredrar att prata och bekanta sig med gängen.
Omdöme: Denna gängfilm med regi av Dennis Hopper följer två poliser inom C.R.A.S.H. som bara har hand om gängrelaterade brott. De patrullerar gatorna i sin bil och kallas för "Pac-Men". Bob Hodges (Robert Duvall) är den rutinerade räven som har ett år kvar till pension medan Danny McGavin (Sean Penn) nyligen gått med i denna polisstyrka. De två ska jobba tillsammans, men har olika syn på hur man sköter problemen. Det skapar både konflikter dem emellan, men de drar även lärodom av varandra. Efter att medlemmar ur Crips kallblodigt skjuter ihjäl en Blood börjar polisen ana att ett stort krig är nära.
Det är riktigt bra skådespelarprestationer i filmen där självklart Sean Penn och Robert Duvall ger två olika, men väldigt effektiva prestationer som ligger i grunden. Men det dyker upp många olika karaktärer som spelas väl, i vissa fall av kända ansikten. Som t.ex. Don Cheadle i rollen som Rocket som är en av de mest jagade bland Crips. Eller Damon Wayans som T-Bone som kanske ger den mest underhållande prestationen som killen som hela tiden pratar och kommer med roliga repliker. Filmen känns dock för lång med sina två timmar och det är emellanåt lite väl långt mellan intressanta scener. Dock är känslan av baksidan av Los Angeles stor då man använt sig av riktiga gängmedlemmar och sunkiga inspelningsplatser i filmen. Avslutningen på filmen är också bra och flera biljakter och andra actionsekvenser är väl genomförda. Just det, musiken av Herbie Hancock är för det mesta störande, men passar även vissa gånger bra och är typisk 80-tal.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.5
