Titel: Dinner Rush
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 2000
Regi: Bob Giraldi
I rollerna: Danny Aiello, Edoardo Ballerini, Mark Margolis, Summer Phoenix
Handling: Dinner Rush utspelar sig under vad som från början inte tycks vara något annat än en helt vanlig jäktig kväll på Louis Cropas populära restaurang "Gigino" i det fashionabla TriBeCa-kvarteret i New York. En gång var trattorian en enkel familjerestaurang, men nu har den förvandlats till kvarterets innekrog nummer ett, stället där alla vill bli sedda. Detta mycket tack vare krögaren Cropas son Udos innovativa matlagningskonst som kommit att bli ställets kännetecken. Och just den här kvällen är restaurangen som ett kalejdoskop av livet i dagens New York och det kommer bli en oförglömlig kväll för alla inblandade...
Omdöme: När jag såg Dinner Rush när den kom på bio gillade jag den med en gång. Och efter att ha sett om den några gånger så är det bara att konstatera att det här är en riktigt trevlig liten film som håller om och om igen. Det hela börjar med ett mord på kompanjonen och vännen till restaurangägaren Louis Cropa (Danny Aiello). Efter denna händelse förflyttas handlingen in i "Gigino" där det under en kväll samlas en mängd olika karaktärer som alla är pusselbitar i vad som komma skall. I blickfånget står sonen till Louis Cropa, stjärnkocken Udo (Edoardo Ballerini), och restaurangen är fullbokad.
Vad som sen sker resten av kvällen är dokumenterat med sån finess och träffsäkerhet att man inte bara får en underhållande och högst intressant film, utan man blir även riktigt hungrig. Att få följa med i köket och se rätterna tillagas, stundtals i slowmotion, gör att det både vattnas i munnen och att sinnena sätter fart. Det är helt enkelt skickligt genomfört från början till slut med flera starka karaktärer som alla får denna film att flyta på utan svackor. Danny Aiello som Louis Cropa är "Gudfadern" som alla respekterar och kommer till när de har problem, och han i sin tur har koll på allt och alla. Konstkritikern Fitzgerald (Mark Margolis) är otroligt torr och sarkastisk filmen igenom och bjuder på flera skratt. Servitriserna, kockarna, bartendern, gästerna, ja samtliga inblandade fyller en funktion.
Filmen försöker inte vara "modern" med en massa snabba klipp och häftiga scener, utan den rullar på i ett behagligt tempo där kameran flyter med karaktärerna och känslan av att vara på plats infinner sig ofta, speciellt nere i köket. Och upplösningen på filmen, när allt spelas ut, är i princip klockren. Det känns som det är mycket tanke bakom manuset och regin. Regin står Bob Giraldi för som man gärna skulle vilja se mer av. Kanske inte så konstigt att det blir så bra när han i verkligheten äger restaurangen "Gigino" ! Filmens musik må inte vara spektakulär eller strålande, men passar och skapar rätt stämning, precis som kameraarbetet. Det finns egentligen inget att klaga på, det är bara att sätta sig och njuta - och få det att vattnas i munnen.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 2000
Regi: Bob Giraldi
I rollerna: Danny Aiello, Edoardo Ballerini, Mark Margolis, Summer Phoenix
Handling: Dinner Rush utspelar sig under vad som från början inte tycks vara något annat än en helt vanlig jäktig kväll på Louis Cropas populära restaurang "Gigino" i det fashionabla TriBeCa-kvarteret i New York. En gång var trattorian en enkel familjerestaurang, men nu har den förvandlats till kvarterets innekrog nummer ett, stället där alla vill bli sedda. Detta mycket tack vare krögaren Cropas son Udos innovativa matlagningskonst som kommit att bli ställets kännetecken. Och just den här kvällen är restaurangen som ett kalejdoskop av livet i dagens New York och det kommer bli en oförglömlig kväll för alla inblandade...
Omdöme: När jag såg Dinner Rush när den kom på bio gillade jag den med en gång. Och efter att ha sett om den några gånger så är det bara att konstatera att det här är en riktigt trevlig liten film som håller om och om igen. Det hela börjar med ett mord på kompanjonen och vännen till restaurangägaren Louis Cropa (Danny Aiello). Efter denna händelse förflyttas handlingen in i "Gigino" där det under en kväll samlas en mängd olika karaktärer som alla är pusselbitar i vad som komma skall. I blickfånget står sonen till Louis Cropa, stjärnkocken Udo (Edoardo Ballerini), och restaurangen är fullbokad.
Vad som sen sker resten av kvällen är dokumenterat med sån finess och träffsäkerhet att man inte bara får en underhållande och högst intressant film, utan man blir även riktigt hungrig. Att få följa med i köket och se rätterna tillagas, stundtals i slowmotion, gör att det både vattnas i munnen och att sinnena sätter fart. Det är helt enkelt skickligt genomfört från början till slut med flera starka karaktärer som alla får denna film att flyta på utan svackor. Danny Aiello som Louis Cropa är "Gudfadern" som alla respekterar och kommer till när de har problem, och han i sin tur har koll på allt och alla. Konstkritikern Fitzgerald (Mark Margolis) är otroligt torr och sarkastisk filmen igenom och bjuder på flera skratt. Servitriserna, kockarna, bartendern, gästerna, ja samtliga inblandade fyller en funktion.
Filmen försöker inte vara "modern" med en massa snabba klipp och häftiga scener, utan den rullar på i ett behagligt tempo där kameran flyter med karaktärerna och känslan av att vara på plats infinner sig ofta, speciellt nere i köket. Och upplösningen på filmen, när allt spelas ut, är i princip klockren. Det känns som det är mycket tanke bakom manuset och regin. Regin står Bob Giraldi för som man gärna skulle vilja se mer av. Kanske inte så konstigt att det blir så bra när han i verkligheten äger restaurangen "Gigino" ! Filmens musik må inte vara spektakulär eller strålande, men passar och skapar rätt stämning, precis som kameraarbetet. Det finns egentligen inget att klaga på, det är bara att sätta sig och njuta - och få det att vattnas i munnen.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
