Titel: Fight Club
Genre: Action/Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 1999
Regi: David Fincher
I rollerna: Edward Norton, Brad Pitt, Helena Bonham Carter, Meat Loaf
Handling: Vår berättare lever ett vanligt liv och hatar det. En dag träffar han Tyler Durden som anser att det bara är genom smärtan och kampen som en man kan känna att han lever. Tillsammans startar de en hemlig klubb där unga män får utlopp för sina frustrationer genom slagsmål - Fight Club.
Omdöme: Filmen följer Edward Norton i rollen som berättare som visar vilket vanligt, tråkigt liv han lever med IKEA-möbler och ett upprepande jobb. Han har svårt att sova och lider av sömnlöshet. Men så upptäcker han gruppterapi för människor med olika sjukdomar, som cancer, alkoholism, tuberkolos etc. Han börjar gå på dem och upptäcker att han tillsammans med dessa människor kan släppa loss, något som får honom att kunna sova som ett barn. Men så dyker Marla Singer (Helena Bonham Carter) upp som också är en snyltare.
Därför måste han hitta något annat och det gör han under en flygresa i form av Tyler Durden (Brad Pitt) som gör lite som han vill och som han tillsammans med startar upp Fight Club i en källare. Allt eskalerar från denna punkt i berättarens liv och allt fler medlemmar blir rekryterade till klubben, bl.a. "Bob" (Meat Loaf) som berättaren träffade på gruppterapin. Att säga att filmen är skum och sjuk är snällt. Den är väldigt grafisk i sin skildring av slagsmålen och även gruppterapin känner jag är ganska motbjudande. Men jag antar att det ska visa vilka sjuka människor vi har att göra med.
Skådespelarna sköter sig alla bra i filmen, jag är inte lika förtjust i karaktärerna, men det är nog storyn som också stör mig en del. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag kan inte njuta av filmen som man nog bör göra. Effekterna och fotot är annars mycket bra och skapar en speciell look för filmen, lite som David Fincher lyckades med i Se7en, vilket var en av anledningarna till varför han fick jobbet. Under sista halvtimmen förklaras allting och vi får reda på vad som egentligen sker som vår berättare också inser. Även om detta är bra så är det inget som direkt lyckas lyfta filmen, inte nämnvärt iaf. Det är i mina ögon en bra film, men inte mer än så. Lite kul också att jag vid två tillfällen noterar en mikrofondipp samt att en av skådespelarna som ska vara död synligen andas.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.8
Genre: Action/Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 1999
Regi: David Fincher
I rollerna: Edward Norton, Brad Pitt, Helena Bonham Carter, Meat Loaf
Handling: Vår berättare lever ett vanligt liv och hatar det. En dag träffar han Tyler Durden som anser att det bara är genom smärtan och kampen som en man kan känna att han lever. Tillsammans startar de en hemlig klubb där unga män får utlopp för sina frustrationer genom slagsmål - Fight Club.
Omdöme: Filmen följer Edward Norton i rollen som berättare som visar vilket vanligt, tråkigt liv han lever med IKEA-möbler och ett upprepande jobb. Han har svårt att sova och lider av sömnlöshet. Men så upptäcker han gruppterapi för människor med olika sjukdomar, som cancer, alkoholism, tuberkolos etc. Han börjar gå på dem och upptäcker att han tillsammans med dessa människor kan släppa loss, något som får honom att kunna sova som ett barn. Men så dyker Marla Singer (Helena Bonham Carter) upp som också är en snyltare.
Därför måste han hitta något annat och det gör han under en flygresa i form av Tyler Durden (Brad Pitt) som gör lite som han vill och som han tillsammans med startar upp Fight Club i en källare. Allt eskalerar från denna punkt i berättarens liv och allt fler medlemmar blir rekryterade till klubben, bl.a. "Bob" (Meat Loaf) som berättaren träffade på gruppterapin. Att säga att filmen är skum och sjuk är snällt. Den är väldigt grafisk i sin skildring av slagsmålen och även gruppterapin känner jag är ganska motbjudande. Men jag antar att det ska visa vilka sjuka människor vi har att göra med.
Skådespelarna sköter sig alla bra i filmen, jag är inte lika förtjust i karaktärerna, men det är nog storyn som också stör mig en del. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag kan inte njuta av filmen som man nog bör göra. Effekterna och fotot är annars mycket bra och skapar en speciell look för filmen, lite som David Fincher lyckades med i Se7en, vilket var en av anledningarna till varför han fick jobbet. Under sista halvtimmen förklaras allting och vi får reda på vad som egentligen sker som vår berättare också inser. Även om detta är bra så är det inget som direkt lyckas lyfta filmen, inte nämnvärt iaf. Det är i mina ögon en bra film, men inte mer än så. Lite kul också att jag vid två tillfällen noterar en mikrofondipp samt att en av skådespelarna som ska vara död synligen andas.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.8
