Titel: Det sjunde inseglet
Genre: Drama/Fantasy
Land: Sverige
År: 1957
Regi: Ingmar Bergman
I rollerna: Max von Sydow, Gunnar Björnstrand, Bibi Andersson, Bengt Ekerot
Handling: En riddare och hans väpnare kommer hem från korstågen och finner ett land härjat av digerdöden. I ett försök att skjuta upp sin egen död utmanar riddaren Döden på ett parti schack.
Omdöme: Denna stora svenska klassiker har inspirerat ett flertal regissörer, inte minst Woody Allen. I en film så fylld med symbolik och annorlunda än det mesta man sett blir man lätt indragen i dess berättelse. Filmen går väldigt mycket i svart och vitt och det är därför en självklarhet att filmen ska vara i just svartvitt. Schackpjäserna, Döden och riddaren, natt och dag etc. Filmen är väldigt mörk, men samtidigt inte så dyster som jag hade förväntat mig. Det är också positivt att det hela inte bara kretsar kring en eller två personer utan att det dyker upp ett flertal karaktärer som blir centrala figurer i historien.
Jag har lite svårt för karaktären Jof som spelas av Nils Poppe och är en teaterskådespelare som reser runt med sin vackra fru Mia, en passande Bibi Andersson. Några som sköter sig är annars Max von Sydow som riddaren Antonius Block och hans väpnare Jöns spelad av Gunnar Björnstrand, samt Döden som gestaltas väl av Bengt Ekerot som ger karaktären rätt tyngd. Det är inte en film jag känner för att se om, men det är trots allt en film som sätter sina spår. Bara för att något är annorlunda behöver det inte automatiskt betyda att det är bra. En överskattad klassiker tycker jag det är, men dålig är den inte.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.4
Genre: Drama/Fantasy
Land: Sverige
År: 1957
Regi: Ingmar Bergman
I rollerna: Max von Sydow, Gunnar Björnstrand, Bibi Andersson, Bengt Ekerot
Handling: En riddare och hans väpnare kommer hem från korstågen och finner ett land härjat av digerdöden. I ett försök att skjuta upp sin egen död utmanar riddaren Döden på ett parti schack.
Omdöme: Denna stora svenska klassiker har inspirerat ett flertal regissörer, inte minst Woody Allen. I en film så fylld med symbolik och annorlunda än det mesta man sett blir man lätt indragen i dess berättelse. Filmen går väldigt mycket i svart och vitt och det är därför en självklarhet att filmen ska vara i just svartvitt. Schackpjäserna, Döden och riddaren, natt och dag etc. Filmen är väldigt mörk, men samtidigt inte så dyster som jag hade förväntat mig. Det är också positivt att det hela inte bara kretsar kring en eller två personer utan att det dyker upp ett flertal karaktärer som blir centrala figurer i historien.
Jag har lite svårt för karaktären Jof som spelas av Nils Poppe och är en teaterskådespelare som reser runt med sin vackra fru Mia, en passande Bibi Andersson. Några som sköter sig är annars Max von Sydow som riddaren Antonius Block och hans väpnare Jöns spelad av Gunnar Björnstrand, samt Döden som gestaltas väl av Bengt Ekerot som ger karaktären rätt tyngd. Det är inte en film jag känner för att se om, men det är trots allt en film som sätter sina spår. Bara för att något är annorlunda behöver det inte automatiskt betyda att det är bra. En överskattad klassiker tycker jag det är, men dålig är den inte.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.4
