Titel: Revolver
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Italien/Frankrike/Västtyskland
År: 1973
Regi: Sergio Sollima
I rollerna: Oliver Reed, Fabio Testi, Paola Pitagora, Agostina Belli
Handling: En f.d. polismans fru blir kidnappad och han blir utpressad att få ut en brottsling från fängelset om han vill ha tillbaka henne. Polismannen gör allt för att få tillbaka henne, oavsett om det är inom eller utanför lagen.
Omdöme: Det är fem år sen jag såg denna italienska euro-crime. Då gillade jag den inte nämnvärt och kände mest att den var ointressant från början till slut. Men jag kände för att ge den en ny chans då den trots allt brukar få ganska bra kritik. Filmen följer den f.d. polismannen Vito Cipriani (Oliver Reed), som nu är fängelsechef, som får sin vackra fru kidnappad. Kravet som kidnapparna har är att han får ut brottslingen Milo Ruiz (Fabio Testi). Då Vito fortfarande är nyförälskad tänker han göra allt för att få tillbaka sin fru, men han vill även få tag i kidnapparna.
Genom filmens gång försöker Vito få reda på vem som ligger bakom och orsaken till det hela. Milo ger honom inga svar så Vito vägrar överlämna honom innan han får tillbaka sin fru. Kidnapparna blir allt mer frustrerade samtidigt som Vito blir allt mer aggresiv. Milo har inget val än att försöka hjälpa Vito. Vad som är bra med filmen är att den håller en ganska hög produktionskvalité i jämförelse med många andra filmer i genren från den här tiden. Vad som är störande är att alla är dubbade till engelska, vilket givetvis stör en del, speciellt i början. Den som är bäst dubbad är nog Oliver Reed, fast han är också enda engelsktalande skådespelaren i filmen.
Oliver Reed ger också den starkaste och bästa rollprestationen i filmen, trots, eller tack vare, att han drack hårt under inspelningen. Enligt regissören Sergio Sollima var han en av få skådespelare man inte fick uppmuntra utan istället hålla tillbaka pga hans energi och tendens till överspel. Återhållsamheten gör att han lyckas balansera på rätt sida av överspelet vilket ger önskad effekt. Fabio Testi var mer av en playboy med sitt utseende och är stundtals lite fjantig, men ändå passande. Vad jag tror är viktigt är att man är koncentrerad på vad som sägs hela tiden för att man ska hänga med i svängarna. Filmen når inte upp till de bästa filmerna i genren, men trots allt den övre halvan. Sen ska man inte glömma musiken av Ennio Morricone, som inte är den vackraste eller bästa han komponerat, men som ger scenerna rätt nerv och stämning.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.2
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Italien/Frankrike/Västtyskland
År: 1973
Regi: Sergio Sollima
I rollerna: Oliver Reed, Fabio Testi, Paola Pitagora, Agostina Belli
Handling: En f.d. polismans fru blir kidnappad och han blir utpressad att få ut en brottsling från fängelset om han vill ha tillbaka henne. Polismannen gör allt för att få tillbaka henne, oavsett om det är inom eller utanför lagen.
Omdöme: Det är fem år sen jag såg denna italienska euro-crime. Då gillade jag den inte nämnvärt och kände mest att den var ointressant från början till slut. Men jag kände för att ge den en ny chans då den trots allt brukar få ganska bra kritik. Filmen följer den f.d. polismannen Vito Cipriani (Oliver Reed), som nu är fängelsechef, som får sin vackra fru kidnappad. Kravet som kidnapparna har är att han får ut brottslingen Milo Ruiz (Fabio Testi). Då Vito fortfarande är nyförälskad tänker han göra allt för att få tillbaka sin fru, men han vill även få tag i kidnapparna.
Genom filmens gång försöker Vito få reda på vem som ligger bakom och orsaken till det hela. Milo ger honom inga svar så Vito vägrar överlämna honom innan han får tillbaka sin fru. Kidnapparna blir allt mer frustrerade samtidigt som Vito blir allt mer aggresiv. Milo har inget val än att försöka hjälpa Vito. Vad som är bra med filmen är att den håller en ganska hög produktionskvalité i jämförelse med många andra filmer i genren från den här tiden. Vad som är störande är att alla är dubbade till engelska, vilket givetvis stör en del, speciellt i början. Den som är bäst dubbad är nog Oliver Reed, fast han är också enda engelsktalande skådespelaren i filmen.
Oliver Reed ger också den starkaste och bästa rollprestationen i filmen, trots, eller tack vare, att han drack hårt under inspelningen. Enligt regissören Sergio Sollima var han en av få skådespelare man inte fick uppmuntra utan istället hålla tillbaka pga hans energi och tendens till överspel. Återhållsamheten gör att han lyckas balansera på rätt sida av överspelet vilket ger önskad effekt. Fabio Testi var mer av en playboy med sitt utseende och är stundtals lite fjantig, men ändå passande. Vad jag tror är viktigt är att man är koncentrerad på vad som sägs hela tiden för att man ska hänga med i svängarna. Filmen når inte upp till de bästa filmerna i genren, men trots allt den övre halvan. Sen ska man inte glömma musiken av Ennio Morricone, som inte är den vackraste eller bästa han komponerat, men som ger scenerna rätt nerv och stämning.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.2
